Vänder det nu?

Så jääääkla seg höst! Vet inte om jag kan säga varför. Motivationen fullständigt i bott efter EM, en del skavanker att ta tag i som krävde/kräver en del rehab och återhållsamhet, mörker, kyla och inga nya mål. Kanske är dessa ingredienserna i höstens träsksoppa, vad vet jag? Det jag vet är att formen är urusel, det blev jag varse om igår när jag paddlade tillsammans med andra västkustare på havet utanför fjorden. Evy och jag körde dubbeln, Siven, Pedro, Richard och Tryggve var också med från starten vid Röda Holmen till målet vid Åsa Camping. Prognosen hade lovat alldeles för mycket eftersom vi bara fick runt 5 m/s. Men där ute på havet fanns en hel del dyning att jobba med men oh vad vi fick jobba. Snabba och långa dyningar snett bakifrån, det är bland det mest utmanande jag vet. Fick köra ett ryck för att sedan stanna och flåsa, så höll vi på. Och varmt och gott var det, jag fick slänga av mig mössan och hade nog klarat mig fint med enbart pogies på händerna.

Dimman hade legat tät på morgonkvisten men lättat lagom till vi satte i. Hade med mig både kompass och GPS just in case och fick faktiskt ta ut kompasskursen (100 grader) mot campingen när vi låg utanför Malö och skulle börja surfa(försöka surfa).

Även om det var väldigt jobbigt och smått förnedrande att inse vart formen tagit vägen så var det fantastiskt att vara på havet, att få ha en go och glad Evy i baksätet och de andra kompisarna runt omkring. För mig är det lycka, det ger mig massor av energi. Havet och vännerna som alla delar samma passion. Intervallpass, backpass, pass på gymmet och liknande känns just nu ointressant och inte alls lustfyllt. Så konstigt att jag för bara några månader sedan älskade mina intervallpass, det blev snarare för mycket än för lite. Vart tog lusten vägen liksom? Men skit samma, så länge som havet och vännerna finns där är jag glad. Det är så mycket viktigare än minutrar, tempo och pulsnivåer. Det kommer tillbaka det vet jag. Om kroppen inte vill just nu så får det vara så.

Mor och far tog emot på stranden i Åsa där vi surfade in bland tångruskorna. Kom att tänka på att just här borde vi köra lifesaving turnering någon gång framöver. Jättefin strand ju!

Pedro på ingång.
Mr. BIB Siverbrant fick som vanligt paddla i cirklar runt oss andra på havet.

Mor dukade upp värsta fikabuffé´n med lussebullar, kaffe, skumtomatar och andra läckerheter. Fy fasen vad vi har det bra 😀

Förstaklassig fika och förstaklassigt mottagande. Tack mor och far!

Snart är året slut men jag hoppas på några surfar till innan dess. På julafton blir det tomtepaddling i Orreviken eller i fjorden beroende på vind. Alla är välkomna att hänga på, vi kör efter frukost.Tomteluva är mer eller mindre obligatoriskt. Jag lovar att julbordet kommer smaka så mycket bättre efteråt.

Och på tal om att året snart är slut så går vi snart mot ljusare tider. Och lite sugen på VM i Hongkong är jag väl?! Jag kan redan känna hur motivationen kommer tillbaka. Kanske det vänder nu?

God Jul på er!