Vågryttaren – är det femte gången?

16-17 juni 2018

I år hade vi spänt bågen lite hårdare genom att åta oss att arra SS2 Riksmästerskap. Men det går ju inte bara att köra ett SS2 race, då skulle alldeles för få dyka upp varvid det blev SS2 och SS1 både lördag och söndag. Ungefär dubbla insatsen mot förra året.

Inför helgen såg prognosen något dyster ut med i princip ingen vind. När det blev torsdag såg lördagen ut att få något i alla fall så jag beställde en buss. På fredagen sa prognosen att lördagen inte skulle få nogot alls men plötsligt kunde söndagen få åtminstone 5 m/s. Snälla KEs bussar i Kungsbacka var flexibla och ändrade beställnigen. Och de accepterade att de inte had enågon aning om vart vi skulle åka, bara vart vi skulle hämtas upp.

På fredag kväll ritade jag en rundbana men såg att det fanns en vindfront som skulle komma in vid tretiden. Vad gör vi om den kommer tidigare? Vi håller oss flexibla och sticker till beachen söder om Ringhals med våra egna bilar kom Trent och jag fram till. Samma mål alltså och vi lät det vara öppet. På lördag morgon hade inte så mycket hänt med prognosen så när vi kom till mål/samlingen vid Rågelund var det bara att berätta för folk att vi skulle köra rundbana. Lite missnöje här och var men jag tror att de flesta förstod.

Banan för dagen – en rundbana med Fjordskär som rundning.

Så hoppade jag in i rollen som deltagare för här skulle det paddlas dubbel med Teresia. Det var alltså ingen vind att tala om men det var soligt, glassigt, playa-aktigt. Och vi var ju faktiskt på playan.

Sammanbitet SS2-par? Knappast! Nu ska vi ha det skoj. Foto: Bo Törnberg
Starten går snart vid Rågelund. Foto: Bo Törnberg
Teresia och jag på väg mot mål. Foto: Bo Törnberg

Vi var fyra damdubblar och två mixed dubblar på startlinjen samt 15-20 SS1-herrar något. Satte av ut mot Fjordskär och det var fint att åka lite snabbare än vanligt nu när jag hade en motor där bak. Teresia och jag tuffade på fint i 12-12.2 km/h bort mot rundingen. Johan Stenberg låg på vår våg ganska länge tills han kom på att han inte satt på sin webtracking och slutade paddla för att fippla med det i rädsla av att bli diskad. Jag märkte aldrig när Wangler la sig på vågen men efter rundningen låg han där fastnaglad. Inte så mycket att säga om paddlingen. Tyckte jag tog det ganska lugnt i knappa tröskelfart och hade en ganska mysig stund på havet där hon där bak tog i massor, så mycket att jag kände att jag kunde ta det ganska lugnt. Gjorde en sjysst finish och vips så var de 19 kilometrarna över. Alltid kul att avsluta genom att springa upp på stranden och alltid lika plågsamt att försöka ställa sig upp efter en längre stund sittandes i skin 😀

Mamma- och Hasses kök serverade idag en mustig chllli con carne med bröd – smaskens. Och så kaffe och bulle på det. Det är så lyxigt att kunna anlita mamma på våra surfskitävlingar. Hon vet precis hur vi vill ha det och hon bara fixar. –Säg bara hur många ni är några dagar innan’ , sen bara allt händer av sig självt.

Kul prisutdelning!

Njöt av mat och minglade lite med de andra indroppande dubbellagen. Elin och Örjan hade gått RIKTIGT bra trots att de aldrig tränat ihop innan. Det skiljde inte så jättemånga minuter oss emellan. Och sen kom Jenny&Camilla in som andra damlag. Kul! Tyckte alla såg glada ut trots plattvattenspadlingen. Men det var ju en så fin dag med sol och allmänt skönt. Och så var det dags för prisutdelning. Någon av oss arrangörer hade råkat beställa enkelmedaljer så då var det bara att bestämma med Teresia om vem som skulle få första veckan på den delade vårdnaden om guldmedaljen 😀

I herrklassen vann ganska väntat Emil Torstensson med Marran några minuter bakom sig.

Emil vann herrklassen SS1. Foto: Bo Törnberg

Dags att hoppa in i arrangörsrollen igen. Köra tillbaka till Fjorden och lämna dubbelskis. Rådda glömda surfskis (Tack Niklas!), åka hem, duscha, kolla vindprognos, rita två banor, prata med båtförare, äta mat igen (man blir hungrig för ofta), försöka snabbumgås lite med frun. Fast jag hade haft den stora lyckan att få ha Kris med som fotograf på tävlingen. Och i morgon skulle hon med och åka båt. Det är lycka det 😍

Åkte upp till NPK och anslöt till det stora gänget som precis börjat grilla. Det regnade så vi satt inne och mös. Jag hade inte orkat stanna vid mataffären utan tänkte värma en bit trött pizzaslice (förvisso egenlagad) och blev såklart jätteglad när några av tjejerna mer eller mindre slängde grillade haloumibitar på min tallrik, majskolvar och annats smått och gott. Och OJ en slatt vin här, en bit choklad där och så var jag mätt och mycket belåten.

Många sköna surfskimänniskor samlade på ett och samma ställe – i NPKs fina lokaler.

Det blev hyfsat tidig kväll för de flesta av oss och jag somnade gott på min madrass i gymmet. Bad en extra bön till vindguden att prognosen skulle hålla i sig. Det utlovads sydligt 8-10m/s och det är ju otroligt kul. Hade ritat två banor, en för mer vind inne på fjorden och en banan där vi skulle runda udden. Men den banan skulle jag bara ta till om vindprognosen skulle sänkas till morgondagen. Tur att KEs bussar var helt ok med att inte veta vart de skulle köra oss.

Söndag

Upp kl 7.30, en halvtimma för sent insåg jag klockan 9 då jag stod med händerna i diskbaljan och febrilt försökte göra rent två grötkastruller med fastetsad gröt i botten. Vi skulle ha lämnat klubbhuset vid det här laget… och vad tusan, Einar hade ju rört i gröten, hur kunde det sitta fast så här hårt? Som tur var kom snälla Camilla till min undsättning och på något vis trollade bort det där fastbrända. Diggar handlingskraftiga människor!

Dagens bana, runda Fjordskär och gå i mål vid Hanhals Holme 14,5km.

När jag kom till Hanhals Holme var det full rulle. Folk lastade på skis, registrering, nummerlappar osv. Vinden blåste på fint från syd och det gick gäss ända in i fjorden. Jag kände mig mycket nöjd med banan jag lagt även om det skulle bli något kort för herrdubblarna. Den blå linjebussen hämtade upp oss och vi for mot Draget på Onsalasidan. Idag var det Elin som var Webtrackingansvarig och på bussen hade alla lyckats få igång sina webtrackingappar – full pott! Skepparmöte på stranden och så ut och provasurfa lite i vågorna. De var inte stora på något vis men de fanns där och de skulle helt klart göra dagens rejs riktigt kul.

Vi var nio tjejer idag – jättekul! Och jag vet att vi kan bli ännu fler! Foto: Elin Aulin
Kris fångade en bild på mig från följebåten, här någon kilometer söder om Fjordskär. Foto: Kris Levemyr

12.45 och dags för start. Nio SS2or och 12 SS1or på startlinjen – häftigt. Synd att tre av de anmälda SS2orna aldrig dök upp pga sjukdom. Nästa år får vi försöka bli ännu fler. Dagens rejs skulle stå mellan Martin Nordstarnd/Jacob Holst och /Magnus Siverbrant/Emil Torstensson. Jag hade satsat osynliga pengar på sistanämnda ekipage men först efter lite undersöknig om erfarenhet, aktuell form etc. Starten gick och vi alla satte av ut mot Fjordskär. Det var ett segt stampande utåt och de fletsa herrdubblar låg före mig. Men vid min sida låg Jenny Larsson och pressade på. Tusan vad stark hon var. Det var skönt att ha någon som pushade på och jag vispade på så gott jag kunde och svor över att jag inte hunnit korta min paddel. Det gick på tok för tungt mot vinden, jag hade behövt ha en högre frekvens. Efter knappa tre kilometer rundade vi Fjordskär och solen sken nu, havet var blått och grönt och vågorna skummade och bröt vackert mot ön. Jag och Jenny rundade men sen när jag plockade första vågen försvann hon bakom mig – och så var det bara att forsätta jaga vågor på min hemmabana. Plockade nog det mesta jag siktade på men lite besviken var jag över att vågorna inte var så stora som de skulle kunna ha varit på den rådande vinden. Hade vinden vridit mot sydväst? Men i alla fall, det var kul att surfa och jaga vågor och jag siktade in mig på att plocka herrdubblar.

Vid Kalvö var jag i fatt Örjan och Kent-Ove. Jag tyckte att det gick så otroligt trögt och kollade ideligen bak mot aktern för att se om jag kudne se spår av sjögräs. När jag låg intill killarna bad jag Kent-Ove kolla. Snäll som han var kollade han och killarna fick släppa en våg eller två. Nej inget sjögräs sa Kent-Ove och jag fick bekräftelse på att den nyligen ditlimmade sjögräsfenan verkligen hade hjälp. Ett måste i fjorden! Racade sen med killarna en stund innan det var dags att trycka på sista biten in mot mål. Vid mål insåg jag att bojen låg helt tokigt – inte alls så som jag ritat ut på kartan. Surfade verkligen hela vägen in i mål och i princip hela vägen upp på stranden – kul. Efter ca 4 minuter kom Teresia i mål. Hon hade surfat om Jenny vid Kalvö och var såklart jätteglad över att ha genomfört sitt första race i sin nya surfskikarriär (den med elit-ski och kontinuitet). Jenny var glad trots att hon blivit frånsurfad. Hon hade ju varit grym i motsjön och haft kul i vågorna. Bland herrarna vann de jag hade spelat osynliga pengar på – grattis killar!

Andra racet i min Nitro 60. Jag diggar den! Foto: Elin Aulin
Så här skönt hade Kris det i följebåten. Foto: Jenny Eltes

Så var det dags för mammas- och Hasses mat igen – idag en kycklingsallad i wraps med sås. Mums igen! Och så bulle och kaffe på det. Mingla, prata med folk, gulla med Marias bebis. Det var kallt och blåsigt och vi var flera som tryckte längs husväggen. Det är väl priset man får betala för att ha kul på havet – och jag betalar det gärna. Prisutdelningen kom att ske i regn – givetvis. Kanske dags för oss att investera i något tält till nästa år. Men alla var glada och jag var glad att helgen gått bra och att det var över. Nu skulle jag hem och vila lite, vila huvudet från full fokus i ungefär en veckas tid.

Samlades hemma hos Michelle något senare och hade ett riktigt seriöst debriefingmöte. Och det var ju hur bra som helst! Kom fram till en massa förbättringsförslag, redde ut de små problem som uppstått och var bara glada och nöjda att ha genomfört vår femte Vågryttare. De flesta av oss har börjat se nytta med Webtrackingen – ur ett arrangörsperspektiv. Och jag var så himla glad över att ha fått in lite nytt folk i arrangörsgruppen. Jag tyckte personligen det hade varit lite tufft med två riktiga tävlingsdagar och tänkte ’aldrig mer’ men övriga var mycket positiva och tyckte absolut ’igen’. Så visst, kan jag bara delegera lite mer nästa år så kan jag också tänka mig ’igen’. Det är kul att kunna erbjuda två riktiga tävlingar för folk när de ändå åker långt. Och det ÄR ju kul med dubbel alltså. Tror allt på konceptet att splitta på dubbelklasserna för att tillgängliggöra så många skis som möjligt båda dagarna är bra. Jag blev glad över hur det lånades skis hit och dit, precis som jag hoppats på.

Ett stort tack till våra sponsorer Dietz, Aterra, Golvek, Surfjak Aquasport i Marbella! Och tack till Peter Oom som lånade ut sin båt. Och tack till alla som var med och hjälpte till på ett eller annat vis. Utan er ingen tävling. Och givetvis tack till alla deltagare som kom och paddlade.

Väl mött igen 2019!

Vågryttarens hemsida: http://www.westcoastsurfski.se/vagryttaren/

Se fler bilder på http://www.westcoastsurfski.se/vagryttaren/bilder

Se kris film från lördagen: