Surfskiåret 2017

När jag skrev rubriken till den här texten råkade jag först skriva ‘Surfskiåret 2018’. Är jag sugen på surfskiåret 2018? Ja jag erkänner, jag tänker mycket på det och längtar. Förra året vid den här tiden upplevde jag inte alls samma känsla. Höst/vintertrötthet i kombination med att vara mentalt trött på träning, fortfarande grinig efter EM och ont lite här och där i kroppen efter lite för mycket paddlande. Dessutom hade jag långt innan bestämt att 2017 skulle bli ett lugnt paddelår, det skulle cyklas lite mer, prioritera vänner och familj mer, läka kroppen och få tillbaka suget. Så där stod jag utan några surfskimål och jag segade ihop rejält hela senhösten. Det blev inte ett endaste pass i paddelmaskinen. Tur att jag älskar längdåkning så mycket, det var det enda som höll igång mig plus cykling till jobbet i snö, is, ur och skur. Fan vad jag hatar vintern här nere i södra Sverige.

Längd är så jäkla skönt, kul, jobbigt, äventyrligt, vackert och det ger en enorm aptit! Jag skulle kunna åka en sväng varje dag! Här i Sjusjön.

Så äntligen kom våren och det var först två veckor innan vårlägret med Einar som jag satte fart och började paddla. Och jäklar vad härligt det var. Men efter det blev det väl inga större surfskihändelser innan sommaren. I min surfskidagbok finns bara en downwindhändelse mellan vårlägret i april och vågryttaren 18 juni. Och det kanske inte var så konstigt för på helgerna satt jag i cykelsadeln och trampade. Det var Varberg, Falköping och en massa mindre obskyra byhålor vi cyklade till och igenom för att vänja in rumpan och resten av kroppen. Lårmusklerna fick jobba medan överkroppen blev pösig.

Jag och några andra jobbade en hel del med Westcoast Surfskis nya hemsida www.westcoastsurfski.se. Vi var flera som ville göra en surfskiportal för nyfikna och nybörjare, en portal som skulle samla länkar, events och inspirerande och nyttig information om surfski. Och samtidigt som jag snickrade på den så snickrade jag och flera andra på ett surfskiställ vid Kungsbackafjorden. Kanske hade folk i bryggföreningen tröttnat på våra surfskis som låg högt och lågt på pallbockar för de gav oss tillåtelse att snickra ett ställ bakom boden. ‘Undan med skiten’ liksom. Vi blev så pass färdiga i juni att vi kunde lägga våra skis där. Och senare kom tak och spaljévägg till.

Bygget tar fart
Det tog sju personer två timmar att skotta runt den där grushögen á 5 kubik.

Vågryttaren blev en lyckad tillställning där vi i år fick till både följebåt, bojar, Webtracking och SS2 race dag två. Och vind fick vi också – veckan innan midsommar verkar vara en bra helg att arra surfskirace och det kommer vi att fortsätta med. Och efter Vågryttaren blev det så dags att ge sig ut på det stora äventyret för 2017 – cykelresan från Göteborg till Chamonix. Jag bloggade varje dag (15 etapper) så är du nyfiken så kika in där.

Kul att cykla till Frankrike!

Under tiden jag var borta så gick Surfski-SM för första gången på Västkusten, närmare bestämt i Helsingborg. Det kändes givetvis lite surt att missa det men samtidigt hade jag det otroligt bra i cykelsadeln på väg söderut. Och den 9e juli nådde vi Chamonix efter ca 190 mils trampande, en resa som verkligen gav mersmak. Så fort jag kom hem rullade Kris och jag norrut, ungefär lika långt som jag tidigare rullat söder ut, till vackra Lofoten och Vesterålen för att kita, paddla, vandra och vara med på ASKR. Vi hade otroligt tur med vädret och fick uppleva ett Nordnorge alla människor någon gång borde få se. Det blev paddling/downwind med Lunnefåglar och havsörn, intervaller i bikini på en solvarm fjord, häng på sköna sandstränder och bestigning av vackra toppar. Det är obeskrivligt vackert där uppe och så levande och oförstört. Fick också uppleva fiskelycka där jag drog upp både sej och torsk i åttakilosklassen.

Vackra Vesterålen
Fiskelycka

Jag vet inte riktigt vad som hände i år men plötsligt kom det en massa nya härliga människor till vår surfskigemenskap. Tisdagsträningarna på Jonttis kom att bli veckans höjdpunkt där vi emellanåt var upp emot 14 personer. Och då snackar vi 50% tjejer! De nya kom med så mycket ny energi och engagemang, nyfikenhet och vilja och vi andra kunde inte annat än att ryckas med. Det blev alltid ordentligt med intervall och efteråt minst lika ordentligt med fika. Ribban för fikat höjdes och höjdes, det var smörgåstårtor, moussetårtor, gigantiska bullkransar, hembakta kreationer mm. Till slut fick jag nog av godsakerna och försökte införa en något nyttigare linje med hederligt smörgåsfika.

12 intervallsugna personer en tisdag på Jonttis. Foto: Helene H

De nya kom även ut på downwninds och sträckan Klockarebryggan till Jonttis nyttjades flitigt av de nya. Det var helt enkelt ett otroligt bra drag på Jonttis, parkeringen var ofta full och det blev kö utanför det lilla omklädningsrummet. Otroligt häftigt! Så ja, kanske att 2017 var nybörjarnas år?

Jag hängde även med några få gånger på Lantzlagsträningen på Killingsholmen på torsdagar och där upplevde jag också bra fart och fika efteråt. Kul kul kul! Någon som är sugen på att hänga på oss 2018 så ansök om medlemskap i vår facebookgruppp Jonttis Tårt, Bull-, Bakluckefika- & Surfskiträningsgrupp

En av höjdarfikorna där Bagarn hade bakat moussetårtor och bullkrans. Men så hade ju Gasen-i-botten Göran fyllt jämna år och det måste ju firas lite extra.

Tidig höst och det blev faktiskt flera fina downwinds på fjorden och några på Älgfjorden. September kom att bli den bästa vindmånaden ur downwindsynpunkt 2017. Formen började visa sig och jag trivdes otroligt bra i den NK Nitro jag börjat paddla tidigare på säsongen. Innan King and Queen of the Fjord fick jag till några riktigt bra pass både på och utanför fjordarna där jag för första gången kände att jag kunde komma med de stora och snabba vågorna under hela sträckan. Fysiken var nog inte bättre än tidigare utan det var timing och än mer erfarenhet som var nyckeln. 2018 får bli ett år då jag paddlar ännu mer utanför fjordarna. Fjordarna är suveräna att paddla på och man surfar som bara den men vill man ta ännu ett kliv så måste man ut till de större, snabbare och stökigare vågorna anser jag.

Oktober och höst
King and Queen of the Fjord blev en riktigt kul historia där vi paddlade både utanför och in på fjorden och det bjöds på ganska utmanande förhållanden. Jag bara älskade det! Och så otroligt kul att ha en motionsklass med flera stycken surfskipaddlare anmälda – som gjorde sin första tävling någonsin. Hela helgen var hellyckad med S1- och S2 race samt fest på kvällen. Och så blev jag överraskad med tårta av gänget – kul!

S.J.Y.S.S.T.A förhållanden på King&Queen of the Fjord.


Hjälp jag är medelålders!

Plötsligt fyllde jag medelålders och hade fixat en resa till mig själv i present – en resa till det älskade söderhavet och Nya Zeeland. Precis som Tahiti blev det en mycket speciell resa med söderhavsliv, kokospalmer, laguner, turkost vatten, surfski med knölvalar, sköldpaddor, papaya, kitesurf och en massa ledig tid med min fru. Livet var och är underbart! Jag var fullproppad med energi då vi kom hem till ett kallt novembersverige och så här drygt sex veckor senare är jag fortfarande full av energi och har målat upp surfskisäsongen 2018.

Hyfsat gött att paddla ski på Rarotonga! (Cook Islands)
Kris lever kitedrömmen på Honeymoon Island/Aitutaki

Badass: Inför 2017 fick Trent en idé – som ett svar på Oslopaddlarnas populära Seadog – och han tog initiativet till Westcoast Surfski Badass Series. Tanken var att vi skulle samlas och rejsa mot varandra i downwind så fort det blåste mer än 9,5 m/s kring Göteborg. En bra tanke tycke jag som känner att det är viktigt att få in träningspass i tävlingstempo. Men nu ska vi se här, det blev bara två stycken race noterade. Vad hände där Trent? Vi tar väl nya tag 2018?

Surfskiåret 2017 avslutade jag med en hejdundrande downwind på fjorden. Efter en månads förkylning och sjukdom blev jag frisk och så kom vinden lagom till julledigheten. Det var helt klart de tuffaste turerna jag gjort på fjorden på länge. Gött!

Äntligen surf igen – och då tomtesurf.

 

Vad händer 2018 då? Först ut blir Inlands-Örjans längdåkningsläger i Orsa Grönklitt. Örjan ska försöka göra oss surfskipaddlare till bättre skidåkare och jag tycker det ska bli kul att umgås med mina surfskikompisar i en ny kontext. Jag fick ju en liten försmak då jag fyllde 40 då jag fick se några av paddelkompisarna prestera på snön (Skidome i Göteborg) iförda tighta dräkter. Obetalbart! Ett minne för livet! Jag älskar er!

Lyckan är att ha vänner som bjuder på sig själva!

Vidare: Evy och jag ska ge oss på en surfskikurs för tjejer, något vi pratat om i flera år men det har av olika anledningar inte blivit av. Efter en tjejhelg vi hade i september föll de sista bitarna på plats och nu ska det bli av. Kursen blev fulltecknad över natten – oerhört positivt att så många tjejer var intresserade men synd att vi inte kunde ta emot alla som var intresserade. Vi ser verkligen fram emot kursen, säkert mer än deltagarna själva, och kommer smida planer för en lyckad kurs då och då (läs tapas och lite vin i någons kök) under vintern. Vi har redan börjat planera!

2018 ska jag tävla mer, låta bli att bli sjuk innan tävlingarna, och jag har planerat in några internationella tävlingar fram emot hösten. Men jag måste också försöka hitta den perfekta balansen mellan träning, tävling och tid för annat. Jag kommer att sitta i en NK Nitro 60, en något kortare ski än Nitron och med något mindre volym. Låter som en drömspec för mig.

Om vi tittar på tävlings- och eventkalendern 2018 så finns där några nyheter. Surfski-SM kommer att ingå i SM-veckan igen, som arrangeras i Helsingborg i juli. Skitkul! Och så har Seamasters flyttat till Västkusten och Halmstad och verkar bli en tävling med prispengar och säkert flera paddlare från Europa . Det ser jag också mycket fram emot. Frågan är om det blir något EM då 2018 är ett EM år? Och så ser jag fram mot KISS i Varberg som jag redan bokat in i kalendern. Jag tror vi kommer bli ett större gäng i år och det lär bli både tårta och Champagne :-). Jag håller på att fila på 2018-års surfskikalender. Alla datum och events är inte färdiga men någon slags ryggrad finns där ju. Fler tävlingsnyheter kommer, kan dock inte avslöja dem ännu men håll utkik!

Att paddla dubbel är ett bra (och KUL!) sätt att få sig ett rejält träningspass även om man har en nybörjare med sig. Och kanske nybörjaren lär sig ett och annat från baksätet? Blöta blir de alltid! I år har jag paddlat mer dubbel än någonsin.

Så till trender 2017. Helt klart att det har handlat MYCKET om kortare skis. Nelo kör på med sin serie med kortare surfskis, från färgglada 510 i plast till kolfiberlådor à 560 för elit. Flera tillverkare har hakat på det här spåret och 2018 kommer Nordic Kayaks (NK) med en uppdaterad flotta med kortare skis där vissa får något mindre volym dessutom – välkommet! Även CS kommer med en mindre (kortare och mindre volym) variant av sin Boost – en ski för instegspaddlarna. Personligen föredrar jag mer eller mindre fullängdskis, speciellt ute i större förhållanden. Men det är ju jag det. Det är kul att det finns fler valmöjligheter/bredare sortiment av surfskis nu för tiden. Tänk 2011 när jag började. Då var Fenn XT den stabilaste skin och Epic V8 låg på ritbordet. Surfski blir mer och mer en folksport, en sport som blir tillgänglig och utövas av många fler än elitpaddlare. Och fler och fler köper dubbel. Jag är delägare i två stycken och på surfskistället vid fjorden finns där nu tre dubblar. Det har varit flera tävlingar i dubbel under 2017 och jag tror att tävlandet i dubbel 2018 kommer att lyftas ännu en nivå. Den något annorlunda och så snygga surfskin Revo kom till Sverige via Aterra 2017 och jag hoppas på att den fortsätter att komma hit. Förutom att den är snygg att titta på och har liten bulb så bidrar den ytterligare till surfskimångfalden och är en riktigt kul leksak i vågorna.

Evy testpaddlar Revo R3.

Paddlare fortsätter att klä sig i färgstarka paddelkläder och måla paddlar och skis med gult och orange. Det är mer fokus på säkerhet och senast ut är Downwinds nya legleash utan krok. Det har visat sig att det finns många av oss i surfskivärlden som har erfarenhet av leashar där krokarna/hakarna öppnar sig eller går sönder. Så tejpa din hake eller ta bort den och byt ut den mot någon icke-isärtagbar anordning. Det går lika bra att öppna leashen med kardborre som med krok/hake. Att ha en vattentät, icke köldkänslig telefon med vanliga knappar är det flera som har och kommer att ha 2018. Det vet jag eftersom jag precis beställde ca 20 stycken. Ponchon var ju förra årets trend inom surfskiklädesplagg. I år är det ännu fler som har dem och jag ser dem komma i ännu fler färger, mönster och variationer. Och några syr till och med egna – wow!

Filmfestivalen 2017 blev hellyckad och vi fick långväga besök från Malmö och Uppsala och filmbidrag från flera av de nya – otroligt positivt. Det kommer fler och fler actionkameror på marknaden samtidigt som smarttelefonernas kameror blir bättre och bättre och det blir enklare och enklare att göra film. Vilket nummer är GoPro på nu? Hero5? Garmin Virb har också blivit populär, en kamera jag kommer ha tillgång till nästa år. Och med någon annan kamera kan man få fram filmer i 360 – riktigt cool. Men samtidigt som kamerorna blir mer och mer flash så kanske vi någonstans inser att det bästa med våra surfskifilmer är historien vi vill berätta och dialogen med paddelfolket. Allt handlar inte om coola downwindscener. Trenden 2017 jag såg i de filmer som visades på festivalen var att berätta vad som är så härligt och underbart med surfski och att bjuda på sig själv såklart. Se bidragen här

Surfskipaddlarna i Norden fortsätter att resa till Tarifa och Kanarieöarna för att paddla när vintern är som mörkast och kallast här hemma. Svensken Lasse Walkler har startat ett nytt surfskicenter i Spanien (Surfjak Aqwasport Marbella), som ett alternativ till Tarifa om du bara vill hyra ski. Boyan fortsätter att pumpa ut lockande dw klipp på Facebook från Tarifa där han surfar utan att paddla oändligt länge. Aterra erbjuder vintern 2018 en ny resa till Sydafrika som ser spännande ut. Det hade ju varit kul att följa med om man inte varit så beroende av sin skidåkning.

Visste ni förresten att Trent köpte en ny surfski i år? Jodå! Efter att ha haft ett första köpfritt år 2016 har han nu kommit tillbaka till sin köprutin och införskaffat en ny skön surfski. Evys son håller på att övningsköra och jag hoppas ju på att vi kan få en downwindchaufför fram emot sommaren. Heja William, jag tror på dig.

Så till frågan alla vill ha svar på, vilken är den snabbaste surfskin i världen? Det måste vara Fenn Elit S, CS Carbon Pulse och Nordic Kayak Nitro 60. Dessa vann nämligen guldmedaljer på VM i Hongkong. Eller ja, paddlarna i dem åtminstone 🙂 Men nu vet vi!

När man inte kan träna pga förkylning får man plötsligt en massa tid över. Jag hann fixa lite med Västkust Surfski ihop med övriga i styrelsen så 2018 kommer man att kunna bli medlem och tävla för Västkust Surfski. Det känns jättekul att vi äntligen har kommit dit, Sveriges andra surfskiklubb! Kalmar Surfski Club var första surfskiklubben men läggs ner nu då verksamheten flyttar in i Kalmar Kanotklubb. Tack för att ni visade oss vägen! Läs mer om medlemsskap i Västkust Surfski här

Mina långjästa baguetter – skitnöjd och stolt amatörbagare!

Jag hann också haka på den så heta baka-bröd trenden, som vissa andra surfskiprofiler gjort, men håller mig än så länge till långjäst. Surdegen känns än så länge för tuff.Men hörrni, tack för ett trevligt 2017 och vi ses på vattnet 2018! Då ska vi bli ännu snabbare, ännu starkare, ännu tuffare och ha kul som vanligt.
God Jul och Gott Nytt År!

Emma

Läs även:
Surfskiåret 2015
Surfskiåret 2016