Surfskiåret 2016

Vad hände egentligen 2016? Vilka blev trenderna? Blåste det något? Vilka blev stjärnskotten? Vilken pryl skaffade alla? Vad fick ris och vad fick ros? Häng med i min årskrönika!

Surfskiåret 2016 började för min del som vanligt med att sitta inomhus och vispa och glo i spegeln, svettas och få blåsor i händerna. Paddelmaskin kallas det för. Helt okej, jag hade alltid trevligt sällskap (tack Teresia och Anders!). Och så visste jag att det fanns en annan motiverad paddlare ca 3 mil norrut som också satt och vispade och jobbade på sina blåsor. Och där kan vi snacka om att mina blåsor låg i lä. Paddlaren norrut kallas för Siven (inte Mange!) och har paddelvalkar på händerna likt grissvålar.

Jag var enormt motiverad att ge järnet säsongen 2016 för att nå en pallplats på EM i september. All träning gick av bara farten. Så himla kul att känna ett sådant driv, en sådan motivation och energi, wow!

April och maj, vårlägret med Einar på Raftö och Springcamp vid Skälderviken/Skåne. Kul att det finns läger att kicka igång säsongen med. Kan varmt rekommendera ett vårläger för er som inte paddlat ski så länge. Det är ett perfekt tillfälle att lära sig mer om det mesta, stifta nya bekantskaper, plocka upp bra träningstips och ha kul helt enkelt. Och för er som är gamla i gården? Självklart är det kul för er också att åka på läger. Om inte annat för att vara hjälpredor, inspiratörer och tränare.

Springcamp 2016 vid Skälderviken. Jädrar vad många surfskitjejer!

Det var också i april som jag stiftade bekantskap med en ny fjord nämligen Älgöfjorden vid Marstrand. Det var Magnus Siverbrant som lockade dit mig och jag var faktiskt lite nyfiken. Och herregud så bra det var! Så precis som vårlägren finns det nu två fjordar att åka till :-). Tur att de är bra på olika riktningar så att man inte måste välja. Vill ni läsa mer om Älgöfjorden och Kungsbackafjorden så kika i min Downwindguide jag har börjat knåpa med under 2016.

Tävlings- och träningssäsongen drog igång och i Västkust surfski kom det att bildas två träningsgrupper som körde intervallträning på havet varje vecka, med efterföljande fika. Evy höll i passen vid Killingsholmen och plötsligt kallade sig Evy och hennes grupp för ‘Bästa surfskiträningsgruppen’. Bah! Min grupp vid Jonttis körde garanterat mycket hårdare och just därför kunde vi ta oss ett mer ödmjukt namn såsom Jonttis bull-och surfskiträningsgrupp. Namnet tog vi efter att ‘Bagarn’ (Kent-Ove) lämnat fem pinfärska vetelängder som inträdesavgift i vår lilla grupp. Han var givetvis mycket välkommen tillbaka.På våren fick vi i Jonttisgänget kämpa med åskan flera gånger och det slutade oftast med att vi satt i varandras knä ihopträngda i någons bil och gissade åt vilket håll åskan var på väg. Varför hade åskan bestämt sig just för tisdagar? Vi fick också några riktigt bra pass där vi körde intervall i downwind. Lyxigt, lärorikt och enormt peppande. Häng på 2017 vetja! Dag ännu inte bestämd.

Goa Göran med en riktig gofika à la Bagarn

Sommaren kom och vinden likaså. Jag kommer aldrig glömma den blåsiga sommaren 2016. Det blåste väldigt bra alla tre sommarmånaderna. Vi var många som mer eller mindre bodde vid fjorden under en period där efter midsommar och körde upp emot tre downwindpass om dagen när det var som bäst. Underbara tider. Men kroppen pallade inte och jag ådrog mig någon överansträngning i armen som håller i sig ännu.

Jag åkte på semester och vinden följde med. Det blev härlig paddling i Kalmar, SM i Bråviken fick också vind och sen fick jag vind i Danmark och kunde köra flera fantastiska downwinds där. SM ja, det är värt att nämna att Surfski SM i år var med i SM-veckan för första gången och det var kul att sporten fick lite publicitet liksom vi surfskitjejer. Se SVTs inslag här. 2017 går SM-veckan i Borås och av förklarliga skäl blir det inget medverkande för surfski då. Men 2018 kommer vi tillbaka då SM-veckan hålls i Landskrona. Det ser jag fram emot!

Vad har jag för taktik inför loppet?

 

I augusti fortsatte det att blåsa och då från väst. Då drog vi till Älgöfjorden istället och fick många häftiga, blöta och roliga downwinds. Spelade in en dw-rulle när det var som bäst, skönt att titta på och drömma sig bort så här i vintermörkret.

Tävlingarna, hur gick det? Det blev lite blandat med både platta tävlingar och tävlingar med vågor. Vår egen Vågryttare fick rejält med vind för första gången. Det blev lite smått kaotiskt i avsaknad av följebåtar och bojar men vi var många som hade kul i de stora vågorna. Och vi var flera stycken som fick en underbar efterföljande dag då vi fick njuta av fjordvågorna under dubbeltävlingen. Och dubbel skulle det komma att paddlas mer och jag hoppas att även 2017 blir ett år med flera S2 event på schemat – för det är så kul!

Min tävlingshöjdpunkt 2016 var nog Norska mästerskapen i surfski som hölls söder om Oslo. Celebriteter som Boyan och Matt Bouman var där och det bjöds på perfekta förhållanden. Vågor och vind både mot, i sidan och med. Det var både teknisk och hyfsat stort, ett före jag älskar. Tänk om EM hade kunnat vara på det viset. Tänker inte skriva så mycket om EM för det blev för mig en ganska trist historia även om jag är mycket nöjd med min prestation. Blev bara så besviken över hela arrangemanget och hur arrangörerna lyckades få till ett plattvattensrejs när vi hade vind i princip varje dag.

Roligaste tävlingen, Norska mästerskapen söder om Oslo. Foto: Sune Wendelboe

Så blev det höst, kallare och mörkt på kvällarna. Men vinden fortsatte att blåsa, dock kallt från nordost. I flera veckor. I höst har vi verkligen fått lära känna Kungsbackafjorden från en annan vinkel, nämligen inifrån och ut. King&Queen blev jättelyckat trots en frisk nordostan och vi var flera stycken som i veckor efter fick till flera downwindturer i samma riktning. Vågorna som går söder om Kalvö mot Gottskär har en speciell karaktär på nordost och det blir rena rama lekstugan när det friskar i. Jag har aldrig tidigare kastats ner i en surf från stillastående, utan att ta ett enda paddeltag. Måste upplevas!

Trents nya event Vagnryttaren blev enormt uppskattat och jag tror vi är många som kommer igen. Och förhoppningsvis flera nya. Eventet och tävlingen var så göteborgskt ett surfskieevent bara kan bli och stämningen helt underbar. Speciellt minns jag hur Stockholms-Agneta blev avsnäst av tanten i Korv Kiosken och den sköna stämningen (och svettlukten) under prisutdelningen i bastun efteråt.

Officiellt avslutades surfskiåret 2016 med filmfestivalen. Underbart, många skratt, en speciell jury och många härliga film- och bildbidrag – som vanligt med andra ord. Och inofficiell kan man väl säga att säsongen avslutades med pepparkaksbaktävlingen hemma hos Evy för några veckor sedan. Det blev lite spretiga bidrag. Jag försökte hålla mig till surfskitemat, som jag trodde att vi alla skulle göra, men råkade baka en surfskipepparkaka som blev för lång för mitt kanothus. Hur tänkte jag där? Någon bakade SUP-brädor och limmade på skumtomtar. Hur tänkte den personen? SUP, hallå eller!?

Surfskin gick inte in i kanothuset 🙁

 

Ett glädjeämne för mig 2016 har varit gemenskapen och glädjen jag känner med surfskivännerna i Västkust surfski, både i paddelsammanhang och under andra tokigheter vi hittar på, jag har ju omnämnt flera av dem här. Men i år mer än något annat år har jag uppskattat gemenskapen och jag vet att det har att göra med vår vän Marcus bortgång. Jag tänker till lite mer och uppskattar än mer vad jag har. Och jag tror även det har bidragit till att vår aktivitet vid Jonttis och Kungsbackafjorden tagit rejäl fart. Personligen kände jag att det tråkiga som hände inte skulle få mig att undvika Marcus hemmahamn, snarare tvärt om. Visst, jag hade gråten i halsen varje gång jag åkte dit för att paddla i början av säsongen. Men att sluta åka dit kändes fel, tvärt om, jag ville att det skulle bli något positivt att åka dit, något Marcus hade önskat. Och hade han sett oss nu hur vi håller på där nere hade han varit mycket glad, det är jag övertygad om.

Ett år har gått men vi minns dig såklart Marcus. En stjärna brinner för dig vid Jonttis!

Årets trender?
Fler och fler av oss surfskipaddlare åker på surfskicamps utomlands och då är det framförallt Tarifa (Boyans surfskienter) och Kanarieöarna (Aterra/Livingsea) som är populära. Jättekul tycker jag och önskar att jag själv hade mer tid till att hänga på dit.

Det verkar finnas utrymme och efterfrågan för Feel-good event. Allt måste tydligen inte handla om tävling. Kanske man kan se Vagnryttaren, där både tävlande och turpaddlare deltog, som ett avstamp för en ny typ av events och det ska bli spännande att se vad 2017 har för sådana event att erbjuda.

Kollar vi på kläder så har helt klart Ponchon varit årets kläd-trend hos surfskipaddlarna. Konstigt eftersom man inte har den på sig under paddlingen. Å andra sidan tillbringar vi mycket tid efter och mellan paddlingarna och det är då Ponchon kommer till sin rätt.  Tittar vi på hårdare ting så är nog wave deflectorn årets hårda pryl. Jag har en som ligger här hemma men jag kom aldrig att sätta på den. Vet inte varför egentligen. Jag vill göra som proffsen, vad väntar jag på?

Nedan listar jag ytterligare saker som beskriver 2016 för mig.

Årets äventyrare: Pedro som gång på gång paddlade förbi målet eller tog en omväg. Mannen ville helt enkelt ut på lite större äventyr än oss andra.
Årets nakenchock: Oscar Cs nakenbad i poolen, nattetid givetvis. (Sardinien)
Antal downwindpass jag fick till: 45
Surfskifru ut på tur: Hela fem gånger har min älskade Kris suttit med i dubbeln där bak. Jättekul!
Årets snackis: Kan det ha varit den nya Nelon, 560?
Årets fiasko: EM på Sardinien.
Årets blåsigaste: Början av augusti på Älgöfjorden 2-3 dagar med vindar runt och över kuling. Sol fick vi också.
Årets blötaste: Min tur i dubbeln tillsammans med Siven. När jag hoppade i för att starta kameran i aktern kände jag inte att jag blev blöt – för jag var redan genomblöt, dränkt! Och jag har aldrig tidigare fått så många vågor i brösthöjd som nästan spolade mig ur surfskin. Det var kul! Se filmen här
Årets förvåning: För första året på länge länge har Trent inte köpt någon ny surfski.
Årets goa: Evy Lantz såklart. vad skulle Västkust Surfski göra utan dig Evy? Tack för alla skratt och fina stunder!
Årets sämsta skämt: När jag i vår Facebookgrupp skojade om att jag skulle ut och paddla i stormen Urd, nattetid med pannlampa från Orreviken till Ringhals i typ fem meter höga vågor. Folk verkade inte fatta skämtet (förutom Viktoria då).
Årets raketer: Hanna och Emil såklart.
Årets vackraste: ASKR vid Vesterålen, Lofoten såklart. Ohhhh säger jag bara.
Årets bästa fika: Oj, det finns så många. Lillian har alltid med sig goa grejor och min mammas lussefika vid Åsa havsbad var fin den. Och den där chokladen med vispgrädde som Eltes bjöd på… Stelfrusna efter en kall downwind kurade vi ihop oss VÄLDIGT många i en bil. Det finns helt klart en fördel med kalla dagar, man kan skippa kylväskan till den vispade grädden. En tredje kandidat är Kent-Oves fem-rykande-färska-bullängder levererade till träningspasset. OMG!

Gott nytt år alla vänner och tack för underbara stunder med och utan surfski. Väl mött 2017!
Emma Levemyr

Tack Evy för att du är du helt enkelt.