Surfskiåret 2015

En slags nyårskrönika? 
Mitt femte surfski-år är till ända och ett nytt och fräsch 2016 har precis börjat. För min del började det med 210 kilometer längdåkning i Norge. Längdåkning ska vara bra alternativ träning för paddlare sägs det och jag hoppas de har rätt. Men vintern (hittills) till trots har det faktiskt blivit en hel del paddlande november och december för min del. Det har blåst i princip varje dag och vi är många som fått fina turer på fjorden och utanför Göteborg. Joel, Tryggve och jag fick till och med en fjordtur på självaste julafton – en riktig Tomtesurf! Snacka om att julen var räddad!

IMG_2154
Tomtesurf på självaste julafton!

 

2015 var ett fantastiskt surfskiår på många vis, där VM på Tahiti var höjdpunkten, men det jag kommer minnas mest tyvärr är vår vän Marcus Simonssons hastiga bortgång. Orättvist, meningslöst, ofattbart, tomhet, sorg. Det finns många ord som kan beskriva det jag och flera runt omkring mig känner. Marcus bortgång kommer lämna ett stort tomrum. För min egen del har jag förlorat en vän, förvisso en ganska ny vänskap men jag är övertygad om att den skulle ha blivit långvarig om vi fått fortsätta. På de 1½ år jag känt Marcus hade han hunnit nästla sig in ganska fint i kretsen. Det började tydligen med att Marcus fick syn på oss fjordpaddlare en kulen höstdag. Han slipade golvet i sitt hus och kikade ut över fjorden. Med en kikare kunde han identifiera märket på någons ski och efter lite detektivarbete landade han ute hos mor och far i Orrviken för provpaddling och inköp av en Swordfish. 1½ år senare var Marcus i princip Mr. Fjord, en ambassadör för surfski i området och han var killen som alltid hjälpte till, fixade, ordnade, inspirerade och bjöd med nybörjare, ställde upp, skjutsade, bjöd på fika. Han kom dessutom att bli mer och mer delaktig i tävlingarna på fjorden och efter King&Queen of the Fjord 2015 bestämde Marcus och jag att fortsättningsvis arrangera tävlingen tillsammans.

IMG_1618
Marcus – saknad av många.

Jag måste bekänna en sak. De gånger jag har arrangerat min surfskitävling King&Queen of the Fjord har jag till en viss del fifflat med lotterna för de utlottningsbara priserna (säg det inte till någon!). Det har varit ytterst spontan och det har nog knappast drabbat någon på ett dåligt sätt. Det har varit lite Robin Hood över det hela. 2014 skulle en Fennpaddel lottas ut bland alla deltagare. Jag mins att jag drog några nummer som tillhörde de snabba killarna, de som redan har top-of-the-line utrustning. Jag tyckte det kändes löjligt att de skulle få ännu en paddel, dessutom en de inte behövde. Jag drog en lott till, och där stod Marcus Simonssons nummer. Jag tänkte direkt – perfekt, såklart han skall ha paddeln. Killen hade bara paddlat ski ett halvår och hade redan gjort ett stort intryck hos mig. Marcus blev naturligtvis jätteglad över paddeln och tyckte han haft tur. Fina människor ska ha tur!

Marcus älskade att paddla surfski och bangade aldrig en tuff tur på fjorden. Ju mer vågor och vind ju bättre. Killen hade verkligen en passion för havet, vågorna och surfski och när jag tänker på honom ser jag honom surfa på en våg med ett stort leende. Marcus kommer för alltid vara med oss i våra hjärtan, på havet, i vågorna och i vår Västkust Surfski-anda.

2015 började för mig som de flesta tidigare surfski-år. Ingen paddling på flera månader men en herrans massa längdåkning hade jag åkt. Ryggen och armen var ganska kassa och det blev täta besök hos sjukgymnasten. En läkare hade sagt till mig att det där med paddling var inte så bra för min rygg. Dock pushade Kris mig att anmäla mig till VM på Tahiti och menade att jag inte behövde ta det så allvarligt. Eller hur!

Ibland har man tur, eller, saker bara faller på plats – på rätt plats. Ryggen blev plötsligt bättre, förmodligen resultatet av att jag slutat med vissa aktiviteter som en minimal disk inte gillar), det blev vår och träningen på havet och Delsjön satte fart. Surfskivåren inleddes med ett vårläger hos Einar på Raftö där jag bidrog genom att dela med mig av mina erfarenheter. Höjdpunkten var badet i tunnan och reentryintervallen vi körde på söndagen. Jag är dock inte övertygad om att alla deltagare var lika förtjusta i den sistnämnda övningen. Vårlägret var riktigt lyckat!  Socialt, massor med vind och vågor, sköna människor, bra utbyte av erfarenheter, opretentiöst. Einar och jag skall förhoppningsvis smida nya och förbättrade planer för ett vårläger 2016!

raftö_rekord_i_badtunnan_s
Bad i tunna hos Einar. Foto: Sune Wendelboe

Trots en kall och tråkig vår blev det många pass på sjön och havet och tävlingarna i cupen gick fint. Jag lyckades vinna över Carola i Kalmar där det bjöds på perfekta surfskiförhållanden. Det kom att blir några incidenter under Kalmartävlingen (kallt i vattnet och större förhållanden än vad flera deltagare någonsin testat på), något som satte igång diskussionerna hos oss tävlingsarrangörer gällande säkerhet under tävling. På vår egen tävling Vågryttaren i juli kom Sean Rice åter igen och åter igen fick vi alldeles för lite vind. Dessutom fick jag stryk på spurten av Hanna Höij från Stockholm. Men jag hängde verkligen inte läpp för det, snarare tvärt om. Jag blev sporrad att sätta än mer fart på min träning, bli mer allsidig och jobba med de bitar jag är sämre på. Jag fick sedan revansch på Leffes tävling Aterra i Helsingborg. Jag har varit med på den tävlingen i fyra år och alla åren har erbjudit fina förhållanden. Dessutom blev det hullabaloo på kvällen där vi var tre musketörer som stapplade tillbaka till tältet sent den natten.  Don’t miss 2016!

aterra2015_00
Starten har gått i Aterra Wave Challange med start vid Höganäs.

Så kom en härlig och lång sommar där jag lyckligtvis kunde jobba en hel del hemifrån – eller rättare sagt från paradiset i Onsala. Mina föräldrar har ett hus vid havet utanför Orrviken och min surfski ligger alltid paddelklar nere på stranden. Jag jobbade på mornarna och kvällarna och paddlade under dagarna. Paddelvattnen utanför Orrviken är idealiskt för den som vill bli duktig i vågor. Här rör det sig i princip alltid i vattnet och det blir olika typer av förhållanden beroende på vindriktning. Lugna vatten går också att hitta om man är sugen på det.
Jag har också haft nöjet att stifta några nya bekantskaper nere vid stranden. Fler och fler folk vid Orrviken har köpt ski och det finns numera en förnämlig Fenn-flotta där tillhörandes vänner och grannar. Och ju fler som paddlar ju fler ser och blir nyfikna. Jenny W och hennes kille Johan blev nyfikna och skaffade två Blue-Fin på stört. Jag kom att paddla en del med Jenny och Johan under sommaren och fick till och med Jenny att ställa upp i King and Queen of the Fjord senare på hösten. De båda har en passion för havet och de blev snabbt tillfreds i sina skis i vågorna. Att få möjlighet att inspirera människor som Johan och Jenny gör att jag fortsätter sälja surfskis. Det är verkligen inget man blir rik på men just mötet med människorna som helt ovetandes står inför den där dörren på glänt gör att jag fortsätter. Att få se dessa människor få sina första surfar, skrika av glädje och övervinna sig själva är min lycka. För jag minns ju själv hur det var…

Kris och jag byggde in en säng i vår minibuss och drog iväg på bilsemester med titeln ’Sveriges sydkust runt’. Vi började med ett stopp hos Eva Egnell i Kalmar och kombinerade kite och ski där i några dagar. I Blekingen lärde jag mig tillslut att kita och på Österlen blev vi lite kulturella. Vidare till Skånes kust och här fick jag fin träning tillsammans med bland annat Johan Skärskog och Ola Ström. Skånes vita stränder och möjlighet till olika downwindturer är för mig lite magisk och mitt hjärta bultar alltid lite extra för kusten här.

johan_skärskog_emma_levemyr_1
Bra tränig med Johan, som tyckte jag skulle tuffa till mina intervallpass. Foto: Kris Levemyr

Sommaren avslutades med en riktig panghelg för min del. Dawid Mocke flög in till Norge från Malta och jag var med på hans downwind clinic dagen innan de första Norgemästerskapen i surfski skulle hållas. Jag fick med mig några riktigt bra övningar och blev ordentligt inspirerad av den levande surfskilegenden från Fish Hoek. NM blev en platt historia men det var kul att få stå på prispallen med Dawid. Efter tävlingen körde Dawid, Evy, Einar och jag vidare till Oxelösund för SM. SM blev hyfsat bra med så pass mycket vind att det blev avgörande för min del. Jag gjorde ett av mina bästa race någonsin helt klart och minskade min procent till de snabbaste killarna. Det är kul när det går framåt!

IMG_8222
Clinic med Dawid Mocke i Norge, augusti 2015. Foto: Emma Levemyr
IMG_8395
Kul att stå på prispallen med Dawid. Foto: Evy Lantz

Dagen efter SM fick jag, Hanna och några av grabbarna några timmar med Dawid på havet. Vi blev skjutsade ut i en kul lastbåt till ön Hävringe och därifrån paddlade vi sedan downwind tillbaka under Dawids ledning. Inspirerande och nyttigt!

I september fick jag ett infall – jag åkte ner till Boyan i Tarifa för att lära mig än mer om downwind och surfski. Väl där nere kom jag att känna mig som en nybörjare – lite som tillbaka till ruta ett. Men jag har inte så mycket prestige och jag började nöta in alla stegen i Boyans downwind basics.

IMG_4569
Learning the basics. Med Boyan i Tarifa – september 2015

 

Det blev några väldigt nyttiga dagar för mig förutom att jag åkte hem med feber. Förkylningsskiten höll i sig hela september och jag hade inte många färska träningspass i kroppen när Kris och jag flög till Tahiti i slutet av månaden. Men vad fasen, jag skulle ju till Söderhavet, min drömresa, sjuk eller ej. Resan till Tahiti med öarna kom att bli helt fantastisk på olika sätt. Jag lyckades ju blir tillfälligt frisk just på själva VM dagen och fick mitt livs race i fantastiska förhållanden. Jag fick se fantastiskt vackra öar och platser, fick äta solvarma frukter, rå tonfisk och träffa härliga människor med blomsterkransar. Jag fick kita i turkosa laguner, paddla med valar och snorkla med mantor. Min dröm om Söderhavet blev sann och jag blev inte besviken. Det är långt bort men jag måste åka tillbaka. Förresten så gjorde Kris en riktigt kul rulle om hur det är att vara surfski fru/surfski hangaround på till exempelvis ett VM. Se den här:

surfski_vm_tahiti
Kul att paddla surfski på Tahiti!

Väl hemma igen var det dags för fjordtävling. Med hjälp av familj och vänner arrangerade jag King & Queen of The Fjord för tredje året och det blev lyckat med fina downwindförhållanden. Vi fick med oss ett härligt gäng SUPare också och jag hoppas vårt samarbete för framtida fjordtävlingar består. Hösten blev varm och jag lyckade sno ihop flera paddelpass på Delsjön under november och december. Jag tackar mitt flexibla jobb för det! Och att få några timmar extra dagsljus under den perioden gjorde verkligen gott för mitt mentala välbefinnande.

Årets sista oficiella surfskihändelse Västkust Surfski Filmfestival hölls i november. Funderade ett tag på att hoppa över hela klabbet  men efter påtryckningar från vissa festglada vänner som lovade att hjälpa till så blev det tillslut av. Festen blev ungefär som tidigare år fast i år fick de flesta som kom något ansvarsområde/syssla. Jag gjorde inte alls mycket – jätteskönt! Det blev franskt söderhavstema på maten och på en av tävlingarna, som handlade om att öppna en kokosnöt så snabbt som möjligt. Vi visade fyra filmer (utan att tävla) och spelade sedan surfskispelet som jag under veckan hade knåpat ihop. Skitkul!

Nu ser jag att mitt babbel enkom handlat om mig. Så vad har hänt för övrigt 2015? Joel blev pappa i december – det är fint att några av oss ser till återväxten i den stora surfskifamiljen. Trent jobbar också hårt på det genom att ha köpt ski till sonen. Dock har jag mest sett Trent sitta i den surfskin :-D. Sen finns det ju några små kottar i Skåne som vi hoppas på. Ola och Johan, har ni skaffat ski till era små döttrar ännu?

5856
Trent i sin sons surfski 😀 Foto: Kris Levemyr

Vad har hänt på materialfronten då? Jag skulle vilja sammanfatta året med följande: jag skulle väl tro att Epic V7 var nyheten för 2015 och den ski som det sålts mest av. Fenns nya Swordfish S har det också snackats mycket om och jag ser den dyka upp i allt fler paddelsammanhang. Jag önskar att fler surfskimärken satsade på lågvolym skis och då inte bara för elitmodellerna.
Jag tycker att fler börjar prata om att paddla dubbel och förhoppningsvis blir det en dedikerad tävlingsdag för dubbel på SM och på någon/några av de andra cuptävlingarna. Själv har jag lagt beställning på en Fenn Elite S dubbel i carbon, ser mycket fram emot att få paddla den oavsett om det blir på tävling eller inte. Att paddla dubbel är skitkul!

dubbel_4
Att paddla dubbel är skitkul!KISS surfski meet i Apelviken 2015. Foto: Kris Levemyr

På paddelfronten tycker jag mig sett och hört att allt fler skaffat sig storleksmässigt mindre paddlar och mjukare skaft. Kommer trenden hålla i sig 2016? Jag vet att jag sitter med samma storlek på min Jantex som killar som är betydligt större och starkare. Problemet är att jag redan har den minsta storleken. Vad gäller prylar så tänker jag testa Mockes vågdeflektor på min ski – så fort jag får tummen ur. Dawid förordar den och jag ser att många i eliten kör med dem. Tror inte det kommer ge mig fler vinster/färre förluster men man vill ju vara och göra som proffsen!

Vad händer på träningsfronten då? Jag ratar fortfarande mig själv som hyfsad nybörjare på paddelträning och lyssnar och lär mycket från några utvalda personer. Det finns många olika träningstips men lyssnar man på flera olika så kan man ofta se en röd tråd. För min egen del så kan jag även plocka russinen ur kakan och plocka upp sådant som låter roligt och sådant som är nytt för mig. Jag blir lätt uttråkad och behöver tänka mycket på hur jag gör min intervallträning rolig. Pulsklockan har blivit mitt nya vapen (ja – jag vet att jag är lite efter) under 2015. Nytt för mig 2015 var också att jag började sluta paddla i vågorna. Låter det konstigt? Mocke försökte poängtera hur viktigt det var att bara leka i vågorna, skita i de andra och inte rejsa. I Tarifa sa Boyan till mig – Emma, du spenderar inte så mycket tid på att leka i vågorna va?! Tänkte på det där ett tag och insåg att han hade rätt. Varje gång jag är ute i en downwind så rejsar jag. ’På’ är liksom mitt enda tempo. Men faktiskt har jag skärpt mig och under varje downwindpass efter VM har jag i princip enkom lekt i vågorna. Och ju mer man leker och lär sig surfa ju mindre behöver man paddla.

Jag hoppas att 2016 blir ett spännande surfskiår fullt med nya erfarenheter, möten med nya och gamla vänner, tävlingar, läger, aktiviteter och feta downwindturer. Kanske kan jag få till min Danmarksdröm? Eller kommer den fortsätta att bara vara en dröm?

Mitt fokus 2016 ligger på EM på Sardinien i september, där jag gärna vill stå på pallen. Men året kommer ju innehålla så mycket annat roligt också och det är dumt att hänga upp sig på bara en enda sak. Huvudsaken är att ha roligt och att kroppen mår bra. Drivkraften kan komma från flera håll, tävling är bara ett.

Gott nytt år alla surfskivänner, vi ses!