Skåneresan del 3 – är vi i Söderhavet?

 Juli 2018

Camilla hade tjatat om att vi borde åka till Bornholm och vi klurade på detta under hela morgonen. Först i sängen och sedan över frukostbordet. Färjebiljetter till vår höga bil var i princip slut men för Camillas kombi under 195cm fanns det ledigt på alla avgångar. Vi skulle enligt Leif missa vår ’livs downwind’ på sydkusten på fredagen men jag resonerade som så att det kommer fler dws men kanske inte samma chans att åka till Bornholm i perfekt sommarväder och i en ganska kul konstellation bestående av oss fyra vatten- och vindtokiga tjejer. Och det är ju kul att ha en semester i semestern! När vi tillslut bestämt oss, kollat att det fanns bra kitespots på utlovad vind samt möjlighet till downwind så hade de flesta färjeavgångar lyckats bli fullbokade. Och då insåg vi att biljettpriset bara var för enkel väg. Skulle det vara värt 3000 kronor i färjeavgifter att åka till Bornholm? Men efter lite till tänkande så slog vi till på två heldagar på Bornholm med övernattning på vandrarhem. Att få på tre skis på Camillas biltak och gå under 195cm skulle enligt henne gå att lösa. Jag såg framför mig hur vi förlängde takräcket. Mer om det senare 😀

Idag skulle det blåsa och både Kris och jag var som barn på julafton. Det skulle komma in vind från norr och efter lite klurande bestämde vi oss för kitespotet Höllviken/väg 100. Det är inte enkelt att hitta bra kiteställen nu när alla stränderna är packade av badande människor. Alla månader utom sommarmånaderna kan man åka i princip vart som helst, men inte nu inte. Men väg 100 skulle funka, en grund vik utan nämnvärd strandremsa och precis intill vägen lockar nog inte så många badare.

Kan Kris bestämma sig?

Tog svängen (omvägen) förbi Malmö för att hämta Camillas och Jennys surfskis på Malmö Kanotklubb och passa på att äta falafel. Ja ni vet….Malmö….falafelns huvudstad?! Jenny guidade oss till Saluhallen som visade sig vara jättefin med mycket modern känsla. Vi åt ’hipsterfalafel’, vilket var Jennys benämning på falaflarna som fanns att köpa där. Dubbelt så dyra som de ute på gatan och minst lika goda. Maten var otroligt fräsch med mycket färska örter och grönsaker, smarrig vitlökssås och falafelbollarna var knapria, saftiga och smakrika. MUMS! Efteråt toppade jag maten med finkaffe och finglass inhandlat på ståndet intill. Vilken lunch det blev!

Mmmmmmm! Mmmmmmm vilka goda falaflar!
Två sådana där fick man, det var helt klart tillräckligt. Kris orkade inte äta upp hela sin så den fick jag äta upp.

Tillbaka till bilen, den utan AC, och vi styrde söder ut. Svetten rann längs ryggen men vad gjorde det när man visste att man snart skulle få bada? Det var 30 grader ute och strålande solsken. Väl vid Höllviken/väg 100 fläktade vinden fint och vi började pumpa största kiten. Det var ett gäng andra kitare där men de flesta hade dåligt tryck och fick ’veva’ sig fram. Min flugviktare till fru var den enda som fick hyfsad fart på prylarna innan vinden ökade något.

Kris utforskar det nya kitestället som var riktigt trevligt om man bortser från de obefintliga launchytorna.

Det var otroligt varmt inne i den grunda viken – minst lika varmt som i luften och det var liksom ingen skillnad i temperatur när man gick ner i vattnet. Jag kan inte låta bli att säga det, jag måste… Det var som i Söderhavet! För första gången i mitt liv kitade jag i bara short och linne i Sverige och varje gång jag ramlade i vattnet fick jag den där söderhavskänslan av ljummet hav som man mer eller mindre längtade ner i.  Jag fick även till en session med drönaren och kunde filma riktigt mycket när Kris kitade. Vi var ju inte så långt från Kastrup och jag kollade drönarkartan lite oroligt då flygplanen ideligen flög över oss. Men drönarkartan sa ok så då va det bara att flyga på. Det funkar fint att flyga drönaren (DJI Phantom 4 pro +)  i vindar upp mot max 10 m/s så dagens ljumna vindar runt 7 m/s funkade bra. Det blev riktigt coola bilder/filmer, speciellt de från ovan.

Hej Kris där nere!
Jaaaaaa där kom kiten väldigt nära drönaren.
Ännu en drönarbild

Tyvärr pajade jag knät vid något tillfälle då kiten drog mig av brädan. Tyckte inte jag gjorde något speciellt och blev förvånad då det plötsligt krasade till i knät. Men det gick att åka vidare en stund bara jag inte belastade för mycket i böjt läge. Men något var fel där inne. Och det var mitt utförsäkrade knä…hu!

Kul med strapless!

Kris fick sista timman mellan 19 och 20 med storleken mindre kite (12a) och körde för glatta livet medan jag haltade runt på parkeringen och plockade med prylar (lycklig ändå!). Så otroligt kul att se Kris flyga fram varv efter varv. När klockan var något över 21 försökte vi komma in på någon av restaurangerna i området men de flesta höll på att stänga förutom syltan Shakespeare. Men vi var vrålhungriga och maten var givetvis underbar.
Vid 23-tiden var vi åter på gården (skämdes nog lite för vår sena ankomst) och då var det dags att börja förbereda Camillas bil inför den analkande Bornholmsresan. Jenny och Camilla satt i köket och bredde mackor åt oss alla. Bra kompisar va?! När det gällde lastning av surfskis hade Camilla mer eller mindre förutsatt att det skulle gå fint att ställa två skis på högkant med höglastare (den tredje liggandes). Jag var orolig att vi skulle överstiga 195 och vi måttade med ögonen. Det var verkligen på gränsen men men, blir det problem så löser vi det tänkte jag. Vi ska ju bara rulla på färjan, i värsta fall skulle man väl kunna lägga skisen som dominobrickor på biltaket den korta sträckan.

Kris kör senaste tricket ‘360 bottom’s down’. Kan inte säga att jag har förstått hur man ska sätta tricket.