Racereport från Bellevue Ocean Race, Köpenhamn, Danmark 2016-06-11

Danskarna utlyste ett surfskirace i Köpenhamnstrakten och jag kände direkt att det där vill jag åka på, delvis för att stötta racet och delvis för att raca och se hur det funkar i Danmark. I Sverige har vi hållit på med ski lite längre och har kommit lite längre med antal utövare, antal surfskirace, organisatoriskt i förbundet och kring mästerskap – och just därför är det kul att se att Danmark har börjat sätta lite fart. Danmark är ju en stark paddelnation och i år fått med många fler sprintpaddlare till Rio än vad Sverige fått. Och med så mycket kust och så många kajakklubbar som ligger just vid havet har de en fantastisk arena som bara väntar på att fler och fler surfskis hyser in sig i kajakförråden.

Siven och jag susade ner till Helsingborg fredag kväll för att kunna få sova en hel natt och inte stressa. Vi fick även med oss Aterra- Leif i bilen lördag morgon över sundet och det kändes riktigt trevligt. Med Leffe blir det ju sällan en tråkig stund.

Vi körde till Klampenborg, en mysig ort vid kusten något norr om Köpenhamn. Här finns en jättefin sandstrand och kajakhuset ligger precis i anslutning till stranden. Nelo var huvudsponsor för tävlingen och Oscar Chalupsky var på plats i egen och stor person. Med sig hade han några stora Nelopaddlare från Tyskland och  Holland, alla med stora biceps. Jag hade ju med mig Magnus, han också hyfsat ‘köttig’. Jag funderade just på vem som skulle vara snabbast. Oscar C var givetvis favorittippad. I damklassen var två tjejer anmälda som enligt Magnus (killen som har koll på kajakfolket) varit/är duktiga i maraton, speciellt Birgit. Jag hade ingen aning om hur snabba de skulle vara och hoppades att de antingen skulle vara rejält långsammare eller rejält snabbare än mig, jag var inte så sugen på att bli jagad ännu en gång, framförallt inte på platten och i dryga 25km.

Vi blev bussade (med en halvtokig chaufför) norrut och lastade av skis och prylar på en vacker strand. Ingen verkade vara så sugen på att värma ordentligt. Först när tävlingsledningen ropade ut att det var 15 min kvar till start började folk i sakta mak att gå på vattnet. Det blåste som sagt inte mycket och framför oss hade vi ca 27km. Det hade pratats lite om vad man skulle sikta på. Att gå längs land var ingen option eftersom land vi skulle passera var som en bukt. Några pratade om att vinden skulle vrida åt nordost senare varvid det skulle vara smart att hålla ut rejält från början. Jag hade kikat lite på kartan och bestämt mig för att hålla mig mitt emellan Ven och fastlandet.

Siven redo! Oscar redo!

Fint ställe att starta på!

japp vi är i Danmark!

Det blev en odramatisk start och jag höll hyfsat lugnt tempo. Dumt att dra på för hårt på den här typen av race. Tuggade på på min linje och såg att det var två tätgrupper som valde två olika spår, en längre ut och en i min tänkta linje.

Vågorna var för små för att ge någon fart men de fanns åtminstone där och de få decimetrar de höjde sig räckte för att jag skulle få något att fästa ögonen på, att hela tiden söka efter surfbara vågor, allt för att distrahera mig.

Kilometrarna tuggade sig fram, jag körde på och det kändes fint. Så småningom var de två tätgrupperna helt utom synhåll och jag fick gå efter egen linje. Plötsligt var över halva loppet gjort och jag började få svårt att hålla uppe pulsen som i början av racet. Men farten var ändå hyfsad och jag försökte köra mycket på teknik och styrka.

När jag hade kört ca 20km kände jag att det var dags att närma mig kustlinjen men samtidigt såg jag några paddlare ligga längre ut. De paddlade ganska fort och de var givetvis deltagare i racet. Vilka skulle jag gå på, de eller mig själv? Gick på magkänslan och höll mig till min egen linje. När jag hade kört 23 km började jag bli nervös. Hade ju ingen aning om hur målet skulle se ut. De gula bojarna som utlovats såg jag inte. Jag gick närmare stranden men kastade hela tiden oroliga blickar mot paddlarna längre ut. Jag vände mig om då och då för att se att paddlarna bakom mig siktade på ungefär samma ställe som jag. Dock verkade de ha tröttnat för jag såg dem knappt bakom mig. Fick tillslut svårt att fokusera på paddlingen och oroade mig enkom för vart jag skulle. Slet tillslut upp min telefon för att kolla att jag var på väg åt rätt håll, och det var jag. Plötsligt ser jag Ola Ström utanför mig. Jag tänkte att han nog varit i mål ett tag och var ute igen för att värma ner lite. Dock tuffade ha på och vi gick i mål samtidigt. Ola var en av dem som hållit den yttre linjen och paddlat en sisådär 1-1,5km längre än mig. Min klocka stannade på 26km.

Johan Skärskog paddlade lite längre…

så gjorde även Ola

sjysst målgång!

Målet, som jag äntligen hittat, var fantastiskt vackert med vit sand och turkost vatten. Det var många som hejade och ropade när vi gick i mål och någon ropade att jag var snabbaste kvinna i mål. Kul! Jag hade inte haft någon aning under loppet.

På herrsidan hade det varit betydligt mer dramatiskt i kampen om platserna. Magnus, Joep och Oscar drog iväg i en klunga och Oscar la sig på vågen efter de yngre grabbarna – som fick dra typ hela racet. De andra mejslade killarna drog i klungan med den yttre linjen. Den yttre linjen var ju inget bra alls så Magnus, Oscar och Joep var först till mål och gjorde upp om de främsta placeringarna. Oscar, som glasat på de andras våg, gick upp och spurtade. Magnus orkade svara men kunde inte komma förbi, lite för att Oscar kunde trycka Magnus upp mot målbojen. Oscar vann med en halv båtlängd, 1 sekund. Tror ändå Magnus var nöjd med sin andra placering även om han gick miste om Neloskin som utlovades till snabbaste paddlaren. Så fint att Nelo-Oscar vann en Nelo ski… 😀 Precis vad han behövde! Eller? För min del blev det julafton under prisutdelningen. Fick en jättefin Braca paddel, Van Dusen i helt rätt storlek för mig och med ett lätt och mjukt skaft, exakt den setup jag hoppats på. Och så fick jag en fin gps- och pulsklocka från Polar. Wow! Ska bli spännande att få testa prylarna.

oscar chalupsky snabbast idag.

skönt häng efter racet.

suveränt sällskap, goa grabbar!

Efter racet följde riktigt skönt strandhäng på klubben och det grillades Entrecôte. Fick äta i solen på dukade bord och maten var suverän. Och kulglassen efteråt var mist lika god. Dock lät vi alla bli starkölen, något som många andra paddlare lät sig väl smaka. Ja vi var ju i Danmark!  Att raca i surfski i Danmark var på många sätt som att raca hemma men med några mindre olikheter så som dryckesintaget efteråt.

Jag ger racet mer eller mindre högsta poäng förutom att målet skulle ha märkts upp mycket bättre. Det lär förbättras till nästa år. Vindarna kan man inte göra så mycket åt och det fina idag var att jag faktiskt hade kul på vattnet trots avsaknaden av vågor.

Tack Klambenborg Kajakklubb för en fantastisk tävling. Jag ser fram emot nästa års upplaga och hoppas att få se fler danskar paddla surfski.  Och tack till Leffe och Magnus som bjöd på härligt resesällskap. Jag hade en suverän utflykt till Danmark!