Säsongstart i Marbella

24-28 mars 2018

Spanien har länge varit poppis bland frusna svenskar, pensionärer, atleter, barnfamiljer och Sangriaälskare. Det är nära Sverige, det finns lågprisflyg, solen skiner nästan jämt, livet är enkelt och apelsinerna är saftiga. För några år sedan startade Boyan Zlatarev upp sin surfskiskola i Tarifa (läs mitt inlägg om det) vilken har kommit att bli otroligt populär, och förra året drog svensken Lasse Walkler igång sin surfskiuthyrningsverksamhet i Marbella. Sedan dess har flera av oss surfskisvenskar varit där samt svenska kanotmaratonlandslaget. Nu var det min tur att flyga ner till Malaga för att besöka Lasse och hans uthyrningsverksamhet ‘Surfjak Aqwasport’ i Marbella.

Lördag 24 mars 2018
03.30 – upp och hoppa. Iväg till flygplatsen, svängde förbi urskogen och hämtade upp Teresia. Lite strul med väskan, resebyrån hade schabblat bort vår betalning för paddelväskan och vi fick betala igen och nu började det bli rejält bråttom. Lyfte kl 6 bort från snön, isen och kylan mot värmen. Två koppar kaffe och knappa fyra timmar senare landade vi i ett betydligt soligare och varmare Spanien. Hämtade ut hyrbilen, kände oss rånade och ovetandes om vad vi egentligen betalat för (som vanligt) och susade söderut mot Marbella. Man måste inte ha hyrbil när man ska till Marbella, det går fint med bussar dit men för att kunna lösa eventuell downwindtransport på smidigt sätt bokade vi hyrbil. Hyrbil ser vid första anblick mycket billigt ut – 295kr för fyra dagar. Men så tillkommer en herrans massa avgifter, vägtullar, parkeringsavgift vid hotellet etc så kan man slippa hyrbil så är det att rekommendera. Dessutom tog det någon timma att hämta ut åket, skadebesiktiga den och cleara alla skråmor som inte var deklarerade. Förvisso var det påsktider och mycket folk men ändå.

Under en ganska turbulent inflygning mot Malaga Airport fick vi se fina vågor där nere. Och snart skulle vi få paddla i dem!


Under inflygningen till Malaga var det rejält skumpigt och vi hade med glädje fått se vita skummande vågor där nere på havet – lovande! Så det var med viss iver vi susade de 40 minuterna till Marbella, checkade in på hotellet Puerto Azul och ringde sedan Lasse. VI ÄR HÄR NU – NÄR KÖR VI? Lasse hade precis tagit emot en lastbilsleverans från Sverige full med en massa goa surfskis från bland annat Nordic Kayaks och var i full färd med att packa upp dem. Och så skulle han äta också. VA? Här stod vi och väntade på downwind och Lasse bad oss vänta några timmar. VA!? Men vinden skulle inte ta slut, snarare vrida till en bättre riktning så jag lugnande ner mig, packade upp väskan och vi handlade mat inför veckan. Plockade på oss många kilo apelsiner och annan färsk frukt och grönsaker som det fanns aningen bättre och billigare utbud av än hemma.

Vid 16-tiden var det äntligen dags och vi klev iväg till Lasses surfskiställe som ligger ca 300m från hotellet – otroligt bekvämt och precis vid stranden. Läget är perfekt! Och som Lasses säger: ‘surfing to the doorstep’ stämde mycket bra. Packade upp en Nordic Kayak Nitro 60 som jag skulle låna under vistelsen  (och även paddla i Sverige) och det kändes såklart lite spännande att äntligen få ta ut den på premiärtur efter lång väntan. Surfjak Aqwasport är i princip ett stort skjul med ett större gäng surfskis, några SUP och sit-on-top. Lasse har ca 15 Nelo 510, två Nelo 600 (dubbel), fem stycken äldre till nyare Fenn surfskis, en Epic V10 och nu Nordic Kayaks hela flotta, de flesta i lätta material.

Lasse var också surfsugen och vi packade på tre skis på biltaket och åkte iväg söderut till San Pedro Alcantara. Det kändes som om det blåste en hel del, kanske runt 12 m/s och det var mulet och ruggigt. Vattentemperaturen låg på blygsamma 13,5C och jag byltade på mig dubbel neopren och paddeljacka. Men vantar behövdes ej och sommarneoprenskorna räckte fint.

De två downwindsträckorna vi testade på. Den sydligaste av dem, från Atalaya Park Hotel, var bäst eftersom man inte behövde paddla ut så långt mot vinden för att ta höjd. Ungefär lika långa blev de.


Satte i vid en smått stenig strand men det var inga  bekymmer för oss att komma iväg trots ett mindre beach break. Paddlade ut en stund mot vågorna för att ta lite höjd. Sen började det. Den där surfen jag väntat på sedan jag sist satt i en surfski vilket var kring årsskiftet. Äntligen! Men ohhh så ringrostig jag var! Trots några pass på paddelmaskinen under vintern kände jag mig otroligt stel i  axlarna och obalanserad. Surfade på i de ca 1m höga vågorna och trots skavanker och ringrostighet var det såklart jättekul. Tog det mycket lugnt eftersom jag precis blivit av med sjuka/förkylning. Försökte att ‘bara’ surfa, inte jaga för mycket och hålla pulsen nere. Nya Nitron kändes fin och den mindre volymen än fullängds Nitron jag hade förra året kändes helt klart av i positiv bemärkelse. Samma goa sittställning som tidigare men 40 cm kortare och framförallt den  mindre volymen och lägre för. På väg ut genom vågorna märktes den lägre fören av då jag fick mer vatten över mig än tidigare. Den där wave deflectorn som ligger hemma i källaren kommer jag sätta på på Nitron så fort jag kommer hem till Sverige!

Äntligen ljuvlig suuuuuuurf. Och kul att äntligen få testa nya Nitro 60.

Efter ca 13 kilometer landade vi på stranden i Marbella, mer eller mindre på ‘the doorstep’ och kunde smidigt och snabbt plocka in surfskina. Vi var alla rejält frusna nu och det var skönt att duscha varmt i marinans lokaler. På med dunjackan och knata hem till hotellet. Vi var fortfarande frusna, Teresia ville bada badkar och jag var jättetrött. Vi skippade restaurangbesök och åt det casa Emma och Teresia hade att erbjuda – vilket inte var så illa det.

Söndag
Klockan ringde oförskämt tidigt – 07.30. Hade inte vi semester? Jo men det skulle ju blåsa. Under natten hade vi gått över till sommartid och således tappat en timma. Det var mörkt, det småregnade lite, det var kallt och neoprenet fuktigt. Burr, inte alls sugen! Tur vi bokat tid med Lasse! Och tur vi kunde äta lyxfrukost med färska blåbär, hallon, jordgubbar på gröten, avocado, baguette och kaffe. Kändes helt klart bättre efter frukosten och när vi lastade skis kl 9 kändes livet mycket bättre. Lasse körde ut Teresia och mig till Atalaya Park Hotell ca 13 kilometer söder om Marbella. Det blåste ca 8 m/s och det var mulet. Den här stranden var ännu stenigare än gårdagens men det gick bra med vältimad beachstart. Vågorna var lite mindre än gårdagens men jättekul att surfa och allt kändes lite bättre idag. Efter ett tag klarnade det upp delvis och fram kom en vacker regnbåge. Fick dra av mig buffen, nu blev det lite varmare och goare. Det måste ha varit motströms för det gick segt att nå fram till Marbella. Paddlade å paddlade å paddlade men till slut kunde vi surfa in på stranden. Trötta! Jag kände av mina lungor, halsen, bihålorna. Mååååste få vila nu, sova en liten stund.

Regnbågen kom fram och vi slapp allt för mycket regn.

Fixade egna och jättegoda tonfiskbaguetter och la oss och vilade under täcket. Varmt- skönt! Ingen av oss kom riktigt till ro och så såg vi att det blåste ute. Palmbladen vajade retfullt, det susade i luften och det gick gäss på havet, Men det skulle ju inte blåsa på eftermiddagen… Ja ja sa vi till varandra, det mojnar säkert, vi måste vila och vi har ju ingen dw-skjuts. Lika bra det. Så ringer telefonen. Det är Lasse och han undrar om vi vill paddla downwind. 😀 Självklart, vi är redo klockan….funkar det om 45min? Snacka om tvärvändning. Borde inte men kan inte låta bli. 90 minuter senare satt vi på vattnet IGEN och jagade vågor. Körde flera bra övningar tillsammans, pratade vågor och kom fram till en massa bra saker. Teresia och jag tävlade flera gånger med att komma längst på 80 paddeldrag och det var kul att se hur hon för varje gång kom närmare och närmare mig.

Mumsiga egenmeckade tonfiskbaguetter, nybakt såklart.
Teresia testade Nitron sista biten in till Marbella. Tror hon gillade den 🙂

Efter surfet var det dags att få något i magen. Snacka om ‘sova äta paddla äta paddla äta sova’. Gick till en närbelägen spansk sylta och åt ljuvlig ‘gammal ost’ och lufttorkad Ibericoskinka (den godaste jag någonsin ätit!) och någon god fisk i tomatsås med potatis. Och en sådan där kall, blaskig ljus öl i bägare – herregud så gott. Vi var otroligt trötta, ömma och slitna efter tre downwninds inom loppet av 24h. Snacka om kickstart. Inte optimalt men vad annat kan man göra när vinden blåser. Man måste passa på!

En av utemiddagarna, sex tapas för 10Euro. Gott, snabbt och prisvärt.


Måndag
Sov ut och det var skönt. Teresia masade sig iväg till affären för att köpa nybakad baguette medan jag kokade gröt och satte på kaffet. Ljuvlig morgon och idag var det klarblå himmel och betydligt lugnare på havet. Skulle det bli säsongens första barfotapaddling idag? Vi skulle bara kör ett pass idag och det skulle vara lugnt. Måste vara snälla mot de paddelotränade kropparna. Svassade ner i shorts och flipflops till beachen och jääääklar vad gött det började bli i luften nu. På Surfjak plockade vi ihop en Nitro64 (en svart läckerbit) till Teresia. Nu var det hennes tur att få sitta i lätt och smal låda. Neoprenshorts och t-shirt hoppades jag skulle räcka och klev ut barfota i det kalla vattnet. Det räckte fint och vi styrde utåt. Dagens pass ägnade vi åt teknik. Körde övningar, rysspaddling, filmade och försökte kommentera varandras teknik. Det är jag som är downwindcoachen i vårt tvåmanssällskap och Teresia är teknikcoachen. Det var alltså hon som försökte sig på att dressera mig idag och få bukt med min halvtaskiga paddelteknik. Efter sex kilometer utåt vände vi inåt och såg att vi faktiskt hade en del vågor att fånga på grund av brisen. Tjihooooooo! Surfade lekfullt nästan hela vägen in och det var Teresias första gång att surfa i smal och lätt surfski. Jag tror hon fick smak för det där för varje gång jag tittade på henne såg jag ett stort leende. Lite vingligt emellanåt men absolut inga problem. Näste gång kommer hon förmodligen inte vingla alls.

Surfjak ligger bekvämt nära landningsplatsen.

Jaha, det blev lite tuffare pass än planerat på grund av vågorna på vägen in och jag kände mig riktigt trött och sliten nu. Teresia ville ha kaffe och glass och vi letade upp ett café på strandpromenaden. För mig blev det en broccoli smoothie och en frappe. Teresia beställde in en monsterglass och kaffe.

Äntligen får Teresia den där glassen hon suktat efter.

Blev ännu tröttare och orkade knappt gå hem. Väl hemma vilade jag i sängen, ont i halsen. Teresia kollade ner i halsen och såg någon konstig plopp där. Tur man har en veterinär med sig som resesällskap, som kan ta hand om djuret! Tog en Ipren, tog mig samman och stegade iväg till närmsta apotek. Männen i vita rockar ville även de gärna kolla ner i min hals och efter livliga diskussioner om ‘la bompa’ gav de mig en ask Strepsils.

Apotekarna tog sig tid och var nyfikna på ploppen i halsen. Foto: Teresia Uggla


Tisdag
Ipren och Strepsils hade gjort susen, idag kände jag mig fit for fight igen. Solen sken igen och det var lugnt på havet. Lyxfrukost, solfaktor och sen promenad till stranden. Idag skulle det nötas ännu mer teknik. Efter gårdagens filmning och efterföljande analys hade vi planen klar för min halvtaskiga teknik. Här skulle FIXAS! Bort med ostbågearmarna, bort med hösäcken, lägg på mer rotation.

Det blev ett otroligt glassigt pass där vi körde ännu mer teknik, försökte hitta nya paddelteknikkänslan och kom på några nya och bra övningar.

Efter ännu en tonfiskbaguette (varför ändra ett vinnande koncept?) gav vi oss ut på pass nummer två. Nu var det ännu lugnare och det gick till och med att paddla i bara bikini – skön känsla! Körde ett större gäng kortare intervaller, tabata, starter mm. På vägen tillbaka kunde vi jaga dyningar. Till en början gick det fint men ju närmare vi kom land ju lägre och längre blev de och vi fick kötta på allt vad vi orkade för att fånga dem.

Bikinipass och jaga dyningar – gött!

Så var min paddelvistelse slut – åtminstone sista paddelpasset. Han ta ett längre snack med Lasse, som äntligen kommit loss från några dagars idogt arbete med ett potentiellt hyrprojekt. Lasse ja, vem är han egentligen? Lasse Walkler har en lååååång kanotbakgrund (på elitnivå under flera års tid) från både sprint, maraton och störtlopp (kanot alltså) och på senare år har utökat in paddelrepertoar till att inkludera surfski. Lasse är trots sin blonda kalufs och blå ögon lite skönt spansk i sitt sätt och det kanske inte är så konstigt eftersom han har bott i Spanien i många många år. Det är kul att det numera finns två surfskiställen nära Malaga och ingen av ställena konkurrerar med det andra eftersom de har helt olika profiler. Boyan driver surfskiskola i Tarifa och Lasse driver uthyrning i Marbella.

Lasse kollar vindprognosen och planerar vår downwind. Bra service och bra lokalkännedom!

Uthyrningen riktar sig mot de som redan kan paddla surfski och kan ta vara på sig själva, vill köra sina träningspass i egen regi, paddla downwind i varmare klimat osv. Men även träningsgrupper/kursverksamhet där några ledare tar ansvar för gruppen kan nyttja stället. Jag vill nog påstå att det är något snällare hav utanför Marbella jämfört med utanför Tarifa. I Tarifa blåser det mer och strömmarna är starkare. Här krävs mer lokalkännedom för  att paddla säkert. I Marbella blåser det också givetvis men i min mening är det ett snällare ställe men utan att vara tråkigt. Under tiden vi var där och paddlade glassiga pass barfota och i bikini fick vi ändå lite sjöbris samt gammal sjö vilket gjorde att vi hela tiden hade lite vågor att jobba med. Jag är positivt överraskad till Lasses plejs därför att läget vid stranden är perfekt, här finns riktigt fina skis att hyra och havet utanför är turkosblått, rör sig och är kul. Och givetvis blåser det på ordentligt hyfsat regelbundet under året och då finns det många olika bra alternativ för downwind. Och vill man träna annat finns en lång strandpromenad för joggingrundor samt berg mycket nära stan i vilka man kan springa och vandra. Det tänkte jag göra nästa år då jag åker hit igen, som variation till paddelträningen. Benen vill ju ha sitt de med.

Att hyra ski på Surfjak Aqwasport kostar 20/30Euro per tillfälle (plastski/ski i lättare material) och från 40/50Euro per dag. Hyr man fler dagar blir det givetvis rabatt på det. Vill man paddla downwind hjälper Lasse till med det, både kunskapsmässigt och med logistik. Kontakta Lasse för mer detaljerad info kring priser.

Övrigt Marbella:
Boende: Puerto Azul ca 700kr för ett dubbelrum och natt. 300m från Surfjak, liten pool, solsängar, sjysst ställe förutom avsaknad av skärbrädor och bra kniv. Rent, fräscht och trevlig personal.
Mat: Man äter middag ute från 100kr  och uppåt. Finare fiskrätter 250kr. Fika/café – som hemma.
Kommunikation: Det går bussar till och från flygplatsen och även bussar norr- och söderut vilka Lasse nyttjar emellanåt för att hämta bil efter downwind. Flyg: Många bolag flyger hit inklusive Norwegian och Ryan Air.
Väder: Skönt – varmare än hemma. Det är ju därför vi åker dit 😀

Lägenhetshotellet Puerto Azul var sjysst förutom avsaknad av skärbräda och bra kniv. Man tager vad man haver!


Marbella och Surfjak – vi ses i mars 2019!

Kolla in Surfjak på hemsidan: www.surfjak.com (hemsidan under konstruktion) och https://www.facebook.com/surfjak/

Kolla in min vlogg från Marbella.