Vi cyklade å vi cyklade å vi cyklade å vi…

Tidig morgon, det kändes inte som om man var på semester direkt. Klockan 6.30 ringde klockan och då var det bara att dra på sig lycran och spänsta ner till frukosten och sleva i sig så många kalorier som möjligt på ett trevligt sätt. Lisa informerade oss om att hennes graviditet nog inte skulle gilla 17 mil och 2000 höjdmeter och hon tänkte ta tåget till Siegel istället. Klokt! Annalena, jag och Anders kom iväg 4 minuter innan schemat, kl. 7.56 för att vara exakt. Första utmaningen var att ta sig igenom stan snabbt och enkelt och Annalena höll ögonen på sin gps istället för på vägen och rullade innom loppet av 30 sekunder igenom två högar med krossat glas. Punka? Nehej då, punkans tid är ju över har vi konstaterat.

Blött och skitigt i många timmar men ju blötare, skitigare och jävligare ju gladare verkar Axelsson bli.


Det regnade och var grått och trist men cyklingen gick hyfsat ändå. Trampade på och försökte undvika stopp. Åt första mackan i farten liksom den medhavda frukten. 3 mil tillryggalagda, 4 mil bakom oss, 5 mil. Började få lite träsmak i rumpan och började tänka på lunchen. 6 mil, nu började det gå uppför, landskapet började förändras. Byarna blev mindre och mysigare, vägarna kurvigare och vi skymtade kullar och mindre berg bortåt. Vid 8 mil hade vi cyklat nästan halvvägs och då var det ok att äta lunch varvid vi började spana efter lunchställen. Passerade igenom en by och hittade en Pizzeria med goa pizzagubbar som vänligt och glatt sevrerade oss pasta – på bruten tyska. Underbart! Jättegod pastagratäng igen, fyllde magen fint. Och jag tog till och med en Cola eftersom det var en riktig kaloridag. In med allt som kommer i min väg!

Pasta-Tyskland levererar igen!


Lunchen klar, dags att avverka fler kilometrar. Det regnade från och till hela dagen och jag tyckte det var svårt att klä sig bra. Det slutade med att Gore-Tex jackan fick sitta på hela tiden och jag blev blöt innifrån istället. Vi trampade på och trampade på…min ljudbok fick jobba hårt idag, det blev mycket lyssna-tid. Så kom första bergspasset, en 6-kilometer lång backe med lutning på 6%. Jag som ganska ovan och orutinerad landsvägscyklist har aldrig cyklat några direkta bergspass tidigare så idag var det premiär kan man säga och jag tyckte faktiskt om det. Backarna hade konstant lutning och man kom in i någon slags trans. Men visst, det går inte att sticka under stol med att den lika långa nerförsbaken var aningen roligare. 

Etapp # 7


När det var 6 mil kvar börjde jag räkna ner, började se slutet på dagen äevn om det var 3 timmar kvar. Omgivningarna blev mer och mer lika den bild av Tyskland jag alltid haft, små byar i bergen med vit-brun rutiga hus. Jag började helt klart känna alp-vibbar.

Vi susade förbi både Warstein och Krombach, två städer med kända ölbryggerier. Givetvis hann vi inte stana där, det får bli på någon annan semester. Vi hann ju inte ens stanna för att fota idag.

Sista 2 milen gick genom städer och var lite halvtråkiga som vanligt. Men jag kände vittring av slutet och körde på järnet. Sista 200m upp till hotellet i staden Siegel där Lisa väntade var såklart den brantaste backen på hela dagen. Fick köra på lättaste växeln och bita ihop rejält. När vi stannade stod GPS klockan på 18 mil. 1 mil i bonus…igen. Klockan var strax efter 18. Jag var grusig, blöt, skitig, svettig, hungrig, törstig och glad att vara framme.

Hotellet var lite udda. Det mesta på vårt rum gick i 80-tals stil, speciellt den runda sängstommen.

Det blir lätt stökigt när fyra cyklister ska dela rum


Total sträcka dag 7: 18 mil

Total tid i sadeln dag 7: 8h 20 min

Bäst idag: Lisa hade fixat after bike till oss med citronöl och chips. Det satt fint det!

Sämst idag: Förmodligen bäddsoffan jag och Annalena ska dela i natt. Den är oroväckande hård. Playwood-hård…

Totala antalet punkor: Det var länge sedan nu men det var väl 10?

Middagsstället blev väl inte det bästa direkt men aptiten är bästa kryddan. Jag gick på Schnitzel idag och in kom…..ost med Schnitzel.

Anders testar den lokala ölen, säkert traktens stolthet.


   

Tags:

Comments are closed

Blogarkiv
Blogkategorier