Göteborg2Chamonix dag 13

Au Revoir La France, på återseende mycket snart!

Tidig morgon igen, allt för att smita undan värmen så mycket som möjligt. Frullen innehöll asgoda croissanter och ost men var ganska sparsmakad i övrigt. Men mätta blev vi! Rullade iväg söderut (den har vi hört förut) och satte fart över åkrarna bort från Alsace. Det kom ganska snart att bli körning på mindre vägar som löpte längs motorvägar och större vägar eller så gick de genom stora majsåkrar. Ja ungefär så var det faktiskt. Men jäklar vad vi tuggade kilometrar på den platta körningen och den disiga himlen gav oss lagom temperatur. De första 65 kilometrarna försvann ganska snabbt och sedan stannade vi vid något picknickställe och åt vår medhavda lunch.

Les baguettes från boulancheriet och knyckt marmelad från frukosten
Axelsson tutar på
Jag var nog lite trött idag, i huvudet liksom. Pluggade in mina hörlurar och lyssnade på ljudbok nästan hela dagen. Idag var jag inte sugen på att vare sig tänka eller konversera. Sista två timmarna blev det stekhett igen men en del motvind som svalkade. Vi svalkade oss i någon kanal vid ett tillfälle innan det var dags att lämna Frankrike och köra in i Schweiz. Åter igen en totalt odramatisk gränspassering. Inte en kotte som ville kolla våra pass. Vi lämnade ju faktiskt EU. 

Med ett ben i Frankrike och ett ben i Schweiz
Skön svalka

När vi kom in i Schweiz ändrade skyltarna utseende och strecken på vägarna blev gula. For genom två små byar innan vi nådde vår slutdestination Vendlincourt, en mycket liten håla där det mesta verkade kretsa kring timmer. Hotellet verkade stängt när vi kom och den enda vi hittade var en gammal man som försökte prata franska med oss. Vi fick dåliga vibbar och undrade vad det var för skabbigt ställe vi kommit till på vischan. Men så kom en kvinna insladdandes i sin bil och öppnade upp för oss och visade oss till våra rum. Herregud, hotellet gav oss helt klart The Shining-känsla och rummen hade nog inte blivit fixade på många många år och det luktade gammalt och koskit. Det verkade som om vi var de enda gästerna. Cyklarna fick vi ställa ner i en trång källare bland potatis och vedpanna. En äldre dam (förmodligen ägarinnans mamma) stod där nere i källaren och strök/tvättade hotellets lakan. Det visade sig snart att ägarna var mycket trevliga och de lagade riktigt god mat. Och snart började middagsgästerna att droppa in och hotellet levde upp. Och wifit levererade till 100%!

Lisa- och Annalenas rum
Axelssons cykelbränna bara måste dokumenteras!
 

Vårt cykeläventyr börjar lida mot sitt slut och vi har bara 24 mil kvar som vi kommer att avverka på två eller tre dagar. Under middagen passade vi på att sammanfatta lite, intervjua varandra i några ämnen och jag passar också på att presentera mina kompisar lite mer för er som inte känner dem.

Anders Frimodig: Enda mannen i gänget, systemutvecklare och sportnörd från Värmland som bor och verkar i Göteborg sedan lååååång tid. Anders gillar fika och längdåkning i Norge lika mycket som jag, vi har ätit många våfflor ihop och varit i Japan tillsammans och åkt puder.

Lisa Håkansson: Yngst i gänget, bär på en liten och har en till där hemma. Husbilsälskande sportnörd som ofta åker till Alperna med sin snubbe Enar, barn och hund. Bördig från Göteborg och jobbar som ingenjör med energi- och miljöfrågor för hus. En riktig doer! 

Annalena Axelsson: Gammal orienterare som numera kör mycket multisport ihop med Lisa. Ju längre och skitigare ju bättre. Jag har många roliga multisportminnen från tävlingar med både Lisa och Annalena men dem spar jag på. Tandläkare, mamma och konditionsfreak och liksom Lisa en riktig doer.  

Hur de här galningarna lärde känna mig:

Annalena: Lisa blev skadad i knät och Annalena ställde upp som stand-in och började på så vis känna Emma och de började tävla i multisport ihop.

Anders: Ute på mtb-stigarna i Delsjöområdet genom gemensamma kompisen Jana Berkova.

Lisa: På en “Happy-ride” 2007. Började snabbt smida planer för multisportäventyr och på den vägen är det. 

Våra bästa cykelminnen:

Emma: Cykling i Sylarna med Anders, speciellt stigarna från Blåhammaren ner till Storulvån. 

Lisa: Maratona dles Dolomites, landsvägstävling i Dolomiterna med sju bergspass, 135 km och 4200 höjdmetrar. Start i gryningen, magisk soluppgång, kobjällror, överdådiga matdepåer och cykelfest hela vägen runt.

Annalena: Mtb över Rømundfjell norr om Trysil på nattstäckan på Le Grand Tour 2015. Singletrack på superfina stigar i pannlampans sken samtidigt som blodmånen lyste rött över hela fjället.

Anders: Cykling med Emma Gåsen-Helags-Sylarna-Blåhammaren. Trevligt sällskap med fina vyer i omväxlande väder och intressanta passager över fjällbäckar.

Vad vi tänker på när vi cyklar:
Lisa: Tittar på omgivningarna och har koll på navigeringen. Vad väntar här näst?

Emma: Så fort det är minsta lilla åker så klurar jag på vad det är som växer där och hur man skördar det. Och även på vad som händer med grödorna, export eller närkonsumerat? Besprutat? Annars allt som hänt i livet från barndomsminnen till jobbleveranser. För att slippa tänka så mycket lyssnar jag på ljudbok.

Annalena: Har koll på trafiken, de andra och kartan. 

Anders: Nästa matstopp, filosoferar över allt möjligt som dyker upp. Är omgivningarna fina så kollar jag på dem.

Vad har varit det bästa med cykelresan?

Annalena: en enkel tillvaro, väldigt avkopplande att cykla, äta, sova.

Lisa: att man får se många olika och nya omgivningar. Den goda maten och croissanterna.
Anders: de fina vägarna och den fina naturen och kul att komma till olika länder med olika språk och matkultur. 
Emma: Äventyret att ta sig 180 mil till Frankrike med nya vyer varje dag, att jag har slappnat av massor i den enkla tillvaron att äta, sova, cykla. Aptiten och maten.
Dags att sammanfatta dagen.

Sträcka 13: Ribeauvillé till Vendlincourt, Schweiz

Distans: 12 mil

Tid i sadeln 5.15h

Bäst idag: Att det var svalt i 65 kilometer

Sämst idag: Att jag inte var på g. Bidrog nog inget till den goda stämningen

Roligast idag: The Shining-hotellet

Totalt antal punkor hittills: 11st