Bye bye wurst- och schnitzel Tyskland

Vaknade innan klockan ringde, det märks att kroppen inte är lika trött längre. Nu är det inte längre något träningsläger vi är på utan mer som en mat- och upptäcksresa. Åt en god frukost nere i den lilla frukostmatsalen och betalade sedan för oss. 300kr pp inkl frukost och tvätt, tack för det Pensionat Bartz – hur bra som helst!

Vår rutt söderut började med ca 1000 höjdmeter de första 3 milen. Det var inga jättebranta backar men motslacka hela tiden och emellanåt lite mer lutning. Anders var enormt stark och gullig och satte en hand i ryggen på mig i princip varje uppförsbacke för att jag skulle få spara på min hälsena. Vart får han alla krafter ifrån? Redan vid 18km stannade vi och inhandlade lunchen på en mataffär då vi inte riktigt visste hur det skulle bli de nästa 6 milen. Dumt att chansa tyckte vi och Annalena och Lisa köpte på sig värsta fikabuffén.

Wienerbröd och plommonkaka snyggt packade på Axelssons cykel. Men hur snygga skulle de vara efter ytterligare 4 mil?


Det var fortfarande växlande molninghet och perfekt temperatur, varken för varmt eller för kallt. Det var heller ingen vind att tala om, alltså perfekt cykelväder. Vi trampade på och fick några otroligt vackra mil fram till lunchen. De allra finaste vägarna fick vi när vi nådde högsta punkten för dagen. Det var åkrar, fält, lummig skog i ett böljande landskap och väldigt få bilar. Vi alla verkligen njöt av utsikten och tog oss tid att fota. Här kommer ett axplock av dagens fångst.


Runt 12 ville vi äta vår medhavda lunch och stannade på lämpligt ställe vilket blev i en liten korsning i en liten by. Där slog vi oss ner på en bänk, langade fram våra mackor och fikabröd och började mumsa. Plötsligt kommer en dam gåendes mot oss och börjar prata. Det var en dam från Brasilien som avfyrade sin livs historia om varför hon nu bodde i Tyskland, att vi alla ska dö – so what, och att de som ser livet positivt lever mer. Indeed! Vi alla fick oss många skratt innan damen gick vidare för att slänga sin kompost.

Lunchdags! Vad bra att vi har hjälmarna på oss, man vet ju aldrig vad som händer.

Wienerbröden och plommonkakan höll sig förvånansvärt bra bakom Axelssons sadel.

Skön lunch på utvalt ställe


Solen kom fram mer och mer och snart var de vita molnen i minioritet där uppe på himlen.  Susade förbi en termometer vid ett tillfälle och den visade 26C, phu! Så länge som vi höll farten uppe svalkade fartvinden något men så fort det var uppför eller om vi stannade blev det mycket varmt. MEN vi klagar absolut inte, det är gött när det är varmt. Fick dock leta upp mera vatten på eftermiddagen då vi alla blev överkokta.

Idag gick det åt lite mer vatten


När vi hade cyklat ca 10 mil rullade vi in i Saarbrûcken, den första tyska staden som såg förfallen och dåligt skött ut i jämföresle med övriga välordnade städer vi rullat igenom. Men deras AliBaba-kebaberia levererade god falafel som jag tryckte i mig i parken nere vid ån. Annalena och Lisa köpte istället en glassburk att dela på. De led betydligt mer av värmen och var tvungnka att svalka sig på något vis.

En överhettad Axelsson äter bröd (och glass) som andra lunch

Jag njuter av en av de godaste och fräschaste falaflarna jag någonsin ätit. Den innehöll fyra sorters sallad!


De sista 20 kilometrarna rullade vi längs floden Saar, vilken för övrigt utgör gränsen mellan Tyskland och Frankrike. Det blev några korsanden av gränsen innan vi slutligen lämnade Tyskland för gott och rullade in i Sarreguemines, vilket var vår slutdestination för dagen.

Nytt hotell, ny stad, ännu ett restaurangval att göra. Efter lite letande hittade vi en restaurang med uteservering och där blev det en trerätters med fördrink. Vi är i Frankrike nu och det talade maten om för oss direkt. Snyggt, enormt välsmakande och proffsigt. Här är liksom maten i centrum, inget nytt under solen. Trots att jag ätit en falafel för inte så länge sedan var det inga problem att klämma i sig en trerätters med buffelmozarella, tryffelpesto och tiramisu.  M.UM.S! Den här maten seglade helt klart upp som nr. 1 på vår topplista.

Förrätten med buffelmozarellan, krämig i mitten. M.U.M.S!


Total sträcka dag 10: 125km. Traben-Trabach till Sarreguemines

Total tid i sadeln: 6.20h

Bäst idag: De vackra vägarna genom fälten på 800m samt att vi nu får äta fransk mat.

Sämst idag: Att det var fasta galgar på hotellrummet. Svårt att torka kläder på ett optimalt sätt utan galgar. (Hårt liv vi lever – jag vet!)

Roligast idag: Den tyska (förmodade) swingersklubben ‘Joy&Fun für paar’ som vi cyklade förbi på landet. Symbolen på skylten (som vi tyvärr inte fotade) sa allt.

Nu när vi har lämnat Tyskland efter ganska många dagar så vill jag passa på att sammanfatta mitt Tysklandsbesök. Jag har tidigare rest genom Tyskland flera gånger men då mest på Autobahn. Jag hade nog en hel del fördomar om Tyskland men har efter vår cykeltur genom landet ändrat uppfattning en hel del. Det jag har fått se är ett rent, vackert, grönt, frodigt och lummigt Tyskland som är mycket cykelvänligt. Maten är god och prisvärd och det finns flera olika kök att välja mellan. Standarden på hotell och B&Bs har varit bra, de större städerna har varit treviliga att besöka och folk är trevliga. Och så otroligt många vykortsfina byar vi har rullat igenom! I några av byarna kändes det som om tiden hade stannat. Något som dock slog mig var hur svårt det var att hitta bra lunhställen. Många restauranger öppnar inte förrän vid 18-19 tiden och att hitta något matställe på en söndag var knivigt. En annan sak som också slog mig var att det inte fanns några närbutiker att tala om, som till exempel Seven Eleven och liknande. Kanske tycker tyskarna att deras bäckerier (bagerier) är deras närköp, där finns ju allt de behöver: bröd och bakelser! Mer genuint (men inte alltid bekvämt) tycker jag. Det jag inte kommer att sakna efter mitt tysklandsbesök är de vedervärdiga kuddarna ALLA hotell hade. Sängar, sängkläder mm var mycket bra men kuddarna var värdelösa. Stora, fyrkantiga kuddar som betedde sig mer som en alldeles för lös deg. Kudden flöt ut åt alla håll och gjorde ingen nytta alls.

Fler bilder från dagen:

Emellanåt raka vägar. Dit bort ska vi!

Lisa klämmer uppförsmetrar

Jag klämde också uppförsmetrar men med Anders hjälpande hand

Fyra varma cyklister som precis fått tag på kallt vatten

Mycket vete-gult och blå himmel idag

Lisa och Annalena visar hur bonnabränna kan se ut. Solfaktor 30 var lite för klent idag tydligen.

Tags:

Comments are closed

Blogarkiv
Blogkategorier