From Tarifa with love

9-12 september 2015

Jag har under flera år funderat på att åka till surfskicentret i Tarifa men det har inte blivit av. Kanske för att jag vill vara garanterad downwind om jag lägger tid och pengar på en resa enkom för surfski? Eller för att högsäsongen där är höst och vår, tider då vindarna här hemma är finfina och vårvintern i fjällen är underbar. Men fler och fler av mina surfskivänner har varit där och jag började känna mig lite utanför. Dessutom hade ju Boyan gett mig försmak då han under SM lagt sig bakom och coachat mig under några minuter. Nu kom det sig att det passade bra i kalendern och jag fick ett tillfälle att åka. Boyan, som numera är bossen där nere, hade inte öppnat för säsongen än (stängt 15 juni – 15sept) men verkade kunna göra ett litet undantag. Jag ville åka ner innan VM för att få med mig några värdefulla tips till söderhavet. Vi avvaktade med bokningen in i det sista för att följa vindprognosen. Det lyste rött och rosa på Windguru (mycket lovande!) och fem dagar innan avresa lyckade jag boka flyg till Malaga. Inte optimalt att vara ute så sent kan jag säga, rekommenderar det inte. Helsinki airport i 6 timmar kan man vara utan. Och att landa vid midnatt i Malaga är heller inte att rekommendera. Trött, ’sen ankomstavgift’ på hyrbil – lika mycket som själva hyrbilskostnaden, tråkigt att köra bil utan vacker utsikt. Och stackars Boyan fick kliva upp vid 03:30 för att ta emot mig i Tarifa.  Löjligt nog kunde jag inte sova ordentligt när jag väl kommit i säng, jag var uppspelt!

hotel_view
Utsikten från min uteplats.

 

Dag 1
Till frukost fick jag Boyans (eller var det Boyans frus?) omelette, en lyxkaffe och några fina frukter. Varmt och skönt ute, ca 25C, och det susade en hel del i palmerna. Jag bodde i en trevlig lägenhet i ett lägenhetsområde precis vid havet. Boyan och hans familj bor också där och de hyr ytterligare lägenheter under hela surfskisäsongen till alla surfskigäster som kommer ner. Här bor man bra, stor uteplats, bekvämt avstånd till affärer, café och centrum, nära till stranden och en pool att nyttja. Kök finns också för den som önskar laga egen mat.

Det var frånlandsvind så det blev inget stort där ute. Körde ett uppvakningspass i Blue-Fin, bekantade mig med omgivningarna, den enormt vackra stranden liksom utsikten över Afrikas berg på andra sidan sundet – fantastiskt! Piggnade till gjorde jag när jag vid slutet av passet spolades iland av det lilla vågbrytet vid stranden. Det var ca 22C i det klara och vackra havet – skönt uppfriskande!

emma_levemyr_tarifa
Äntligen i Tarifa!

På eftermiddagen hade vinden tilltagit och Boyan och jag paddlade med vinden västerut. Boyan skulle ta ut mig till ett rev där det vid ström blir en del vågor. Nu hade vi ca 9 m/s i ryggen och strömmen mot oss, en ström som tuffar på rejält när den är som starkast. Revet såg jag aldrig från ytan men vågorna såg jag. Vi hade en del vågor från vinden och så plötsligt blev det rejält stökigt och vågor på ca en halv meter som var branta och gick åt lite olika håll. Vi satte igång och fångade vågor och Boyan ömsom lekte runt, svischade förbi mig och ömsom låg bakom och ropade. Look to the left! Go to the right! Paddle hard! Let go and take the next one. Efter ett tag stannade vi och Boyan började berätta om ’the sweet spot’. Man skall ligga kvar på vågen så länge som möjligt och det gör man enklast genom att positionera sig ca 1/3 ner i backen (med kroppen). Fören skall alltså hänga fritt (om vågen nu är så pass brant). På detta viset surfar man inte ifrån vågen och man har total styrkontroll. Jag fick till det ett antal gånger och fick in känslan för det men givetvis tappade jag vågen eller surfade ifrån den minst lika många gånger.

IMG_4106
On the sweet spot! Foto: Boyan Zlatarev
boyan_instruktion1
Boyan ger värdefulla instruktioner på vattnet

När vi nått slutet på revet vände vi om och gick mot vinden och vågorna. Trevligt nog hade vi strömmen med oss och paddlingen tillbaka över revet gick riktigt fort. Hade tyvärr ingen klocka/GPS på mig idag, hade varit kul att se vad den visade. Körde ytterligare två vändor surf över revet innan det var dags att vända hemåt. -Synd om strömmen hinner vända och vi har 5km kvar, tyckte Boyan. Det var riktigt imponerande att se Boyan flyga förbi mig. Kan inte minnas om jag någonsin såg honom ta något paddeltag? Tyckte mest jag såg honom stötta och luta sig bakåt i surfarna. Och minst lika imponerande var det att han hann ta 1000 bilder på mig liksom ropa instruktioner och guida mig.

Dag 2 – Downwind Basics

Efter frukost höll Boyan en lektion för mig om det grundläggande stegen att fånga vågor. Han ritade och kluddade på ett papper och ställde hela tiden kontrollfrågor till mig. Extremt pedagogiskt och jag kände mig nästan lite upprymt över informationen jag fick. Tänk om jag haft med mig det här då jag började paddla ski för fyra år sedan. Jag vet precis vad jag skall öva på när jag kommer hem och vad jag måste nöta in så att det sitter per automatik. Fantastiskt bra instruktioner! Kilade sedan ner till stranden laddade med Gopro. Det var lugn och stilla så här på förmiddagen så Boyan paddlade vid min sida och filmade mig. Efter filmningen såg vi att det var hyfsat fina vågbryt så jag bad att få öva på strandstart. Boyan har tidigare tävlat i lifesaving och visade mig tekniken han och majoriteten använder vid strandstart. Han visade även några alternativa tekniker och vi diskuterade för- och nackdelar. Något jag gillar med Boyans pedagogik är att han säger ’så här gör jag’ och förklarar varför. Sedan försöker han få mig att tänka själv och använda hans information som verktyg. Han säger ytterst sällan att hans sätt är det enda rätta.

Jag beslutade mig att köra Boyan style och övade på detta ett tag. Det kändes bättre än min gamla teknik och riktigt enkelt. Dock paddlade jag ju Blue-Fin idag och då är det svårt att misslyckas. Skall bli spännande att föra över tekniken till min smala Spark.

beachstart
Beachstart och ihopp i ski. Foto: Boyan Zlatarev

Let go with dignity
På eftermiddagen paddlade jag ensam (Boyan hade ramlat och slagit i axeln – på ett mycket o-creddit vis :-D) och stod över. Det var nog lika bra för jag behövde egentid i skin och i vågorna för att kunna testa och experimentera med allt jag lärt mig från morgonens teorilektion. Givetvis var vågorna mindre och mer diffusa än de vi paddlat i under gårdagen. Det var stora dyningar blandat med vågor från färjor och vindvågor. Något jag övade lite extra på var något Oscar Chalupsky uttryckt en gång i tiden (Boyan har ju lärt sig mycket från Oscar tidigare år) – Let go with dignity. Det betyder att man skall släppa en våg i tid, inte försöka fånga den tills man kör slut på sig själv. Man sätter en gräns för sig själv, säg 6-8 paddeldrag. Märker man att man inte lyckas fånga en våg på de dragen släpper man vågen utan att gräma sig och ställer snabbt om fokus till bakomvarande våg. Hur många gånger har man inte svurit över en missad våg?

På eftermiddagen/kvällen drog jag en lov till mataffären och frotterade mig bland alla skinkor, färsk fisk, frukter mm. Mat är ofta halva resan och det blev allt ett paket Serranoskinka, frukt och nötter i korgen. Frun hemma i Sverige tyckte jag skulle köpa med mig en skånk hem och jag funderade snabbt om den skulle få plats i mitt paddelfodral. Gick sedan en kortis på några gator närmare centrum och såg snart att de flesta affärer handlade om kite, surf och skateboard. Me like!

Dag 3

Efter frukost analyserade Boyan och jag min paddelteknik. Vi hade en riktigt bra diskussion kring vad han anser jag kan förbättra och varför. Jag ställde en hel del frågor kring de tips jag fått från andra kring min teknik och fick Boyans syn på det hela. Men åter igen, han var noga med att poängtera att hans sätt inte är det enda rätta och att jag måste hitta den teknik som passar mig. Jag var dock mycket nöjd med de tips jag fick och nu gäller det bara att kunna omsätta dem i praktiken. Boyan tog sedan cykeln (fortfarande ont i axeln) bort till bron som leder ut till den lilla ön utanför hamnen. Här finns en vik som ger lä på alla vindriktningar utom ostligt, ett perfekt ställe för att öva paddelteknik. Jag körde några olika övningar som jag faktiskt tidigare sett då jag för ett antal år sedan deltagit i Oscar Chalupsky’s clinic i Göteborg. Skillnaden var att nu satt Boyan och tittade på och monitorerade minsta lilla rörelse. Syftet med övningarna var att koppla ihop överkropp med underkropp. Enligt Boyan skall överkroppen inte göra några rörelser som inte hänger ihop med underkroppen. –Se dig själv som ett vedträ, sa Boyan. Boyan undrade sedan hur ofta jag brukar köra sådan här övningar. Jag har gjort det ca 3 gånger sedan 2012 svarade jag. Jag hade tidigare sagt till Boyan att jag tycker det är tråkigt med övningar i paddelteknik trots att jag vet att det är bra för mig. Boyan menade på att jag inte behöver avsätta ett helt träningspass till övningarna utan att det räcker att slänga in det som till exempel uppvärmning, eller i en längre intervallvila, eller kanske nedvarvning. Bra idé tänker jag, det kanske passar just mig bättre? Jag fick också tips på två olika övningar/utmaningar man kan köra då och då för att på ett mätbart vis se att man utvecklat sin teknik på så vis att man får ut mer kraft i varje paddeldrag.

 

The reef

På eftermiddagen blev det en biltur till stranden allra längst väster ut i Tarifabukten – Ensenada de Valdevaqueros. Den här stranden är mycket populär bland kitesurfare och här är ofta omöjligt att hitta parkering. Lyckligtvis hittade Boyan en halv parkering och lyckades klämma in sig där. Han gav mig beskrivning på hur jag skulle paddla för att nå revet och jag gav mig ut på downwind med Blue-Fin. Det var inga imponerande vindar att tala om och vinden från väst gav bara mindre vågor som inte kunde motivera mig alls idag. Jag måste säga att det har varit riktigt kul att paddla Blue-Fin/tjockisski fram till nu. Nu var det inte längre utmanande, jag var lite seg i både huvudet och kroppen och skin kändes bara stor och trög. Efter ca 20 min hade jag kommit ut på öppna havet och jag paddlade med strömmen och vinden mot Tarifa. Plötsligt ser jag revet. Eller ja, jag ser hur vattnet en bit bot liksom kokar och brusar. Jag kommer ganska snabbt närmare och ser vågorna komma emot mig. Jag drev med ca 11km/h mot infernot och funderade på hur det skulle funka att gå mot vågorna. Det var som att åka tvättmaskin! Det skvätte, brusade och sköljde över mig. Plötsligt blev jag åter igen tacksam över valet av ski. Ganska snart hade jag drivit över revet och det blev lugnt igen. Vände om mot strömmen och började paddla på in i bruset igen, fast den här gången med vågorna. Vågorna gick åt lite alla möjliga håll och jag försökte nu fokusera på Boyans downwind basics. Försökte hitta mönster i de olika vågsystemen och försökte positionera mig och sätta fart. Vågorna var knappa halvmetern men mycket branta och känslan var som att sitta i en vild flod. Hittade mer och mer surf och slängde ett getöga på GPS-klockan när jag låg i en nerförsbacke. 4 km/h! Mycket konstig känsla! Det tog ca 7min att surfa över revet och så fort jag surfat nerför den sista vågen drev jag i princip tillbaka in med aktern i vågen.

surf
Annorlunda surf på revet. Små men branta vågor!

Jag ville plåta infernot och försökte paddla på för att komma bort en bit. Hade ingen vattentät kamera med och behövde således ett antal meter plattvatten för att kunna plåta. Vände mig om och såg att jag fortfarande var löjligt nära revet. Paddlade på en stund till. 3,5km/h sa GPSen. Fick börja ta i lite och tillslut vände jag om, slet upp kameran, tog två snabba kort med darrande hand och packade ner kameran snabbt och panikartat innan fören drev in i infernot. Boyan berättade senare att när strömmen är som starkast (vår) så kan vågorna bli två meter höga över revet. Galet!

IMG_1703
På väg mot revet, plåtar i panik.

Så var jag färdigpaddlad för den här resan. Packade ihop mina prylar, tog farväl av Boyan, satte mig i hyrbilen och styrde mot Malaga. Klockan var åtta på kvällen och mitt overnight-flight till Helsingfors skulle gå vid ett-tiden.

Helt klart en kul och lärorik vistelse i Tarifa! Vindprognosen hade punkat rejält men jag blev förvånad över hur bra det ändå blev. Jag kanske inte fick så mycket rafflande, cool och häftig downwindpaddling som var tänkt från början men jäklar vad jag hade lärt mig mycket och vilka fina verktyg jag fått med mig hem. Boyans förmåga, påhittighet och pedagogik överraskade mig verkligen på ett positivt sätt. Jag är redan sugen på att åka tillbaka till Tarifa, men då med ett gäng kompisar såklart. Så jäkla ball är det inte att gå ut och äta på restaurang ensam och givetvis vill man dela allt det roliga med sina vänner. Men att få privatinstruktör i tre dagar var helt klart värt de ensamma restaurangbesöken J

 

 

tarifa
Tarifa -mellan Medelhavet och Atlanten

Några snabba fakta om surfski i Tarifa

 

Åka dit: Flyg till Malaga. Ryan Air, SAS och Norwegian har direktflyg. Till Tarifa från Malaga tar man sig enklast och snabbast med hyrbil. Att hyra bil på flygplatsen är riktigt billigt. Boyan rekommenderar Malagacar.com. Med bil tar det ca 2h till Tarifa, om du åker betalvägen (stor motorväg, ca 15Euro). Buss och tåg finns men jag har ingen info kring det.

När? Under september – december är det lugnare än på våren. Januari-mars blåser det riktigt friskt. April-maj är det också lugnare. Centret är stängt 15 juni – 15 september.

Klimat: Vattentemperaturen ligger på ca 22C som varmast och 15C som kallast (januari). Lufttemperaturen blir aldrig kallare än 10C (max 16) som lägst på vintern, december-februari. Det är även då det regnar som mest.

Tarifa som surfskispot: De härskande vindarna i Tarfia ärPoniente,västliga vindar från Atlanten, och Levante, vindar från Medelhavet.Det finns mycket goda möjligheter till effektiv downwind på båda vindriktningar. Strömmen spelar också en stor roll för hur paddlandet skall planeras. Strömmen går väster ut i 6h och vänder sedan. Strömmen är stundvis mycket stark och måste tas i beaktning vid planerandet av downwind. Vid västliga vindar blir det lätt vågor/dyningar och isätt/upptag vid stranden kan bli spännande.
Tarifa är ett kite- och windsurfingsmekka och på sommaren är stranden full av flygande skärmar. På vintern blir förhållandena goda även för vågsurfarna.

Surfskicentret: Drivs av Boyan Zlatarev, tidigare i Epics regi. Numera finns även några Fenn surfskis (Blue-Fin, Swordfish och Spark) förutom en större mängd Epic surfskis. I regel används Epic V8 och Blue-Fin under alla lektioner. Epics vingpaddlar och flytväst finns till låns förutom surfski. Max sex personer per grupp.För mer info se http://www.surfskicenter.com/

För vem?
För i princip alla surfskipaddlare oavsett nivå men fundera på din förmåga när du väljer tidpunkten för din vistelse. Älskar du stora vågor och är duktig oavsett förhållanden bör du fundera på att åka januari-mars. Är ni flera stycken som planerar att åka tillsammans är det en fördel att vara hyfsat jämna eftersom ribban sätts utefter den minst erfarna. Är man ensam eller ett fåtal som planerar att åka kan det hända att man blir ihopsatt med andra. Dock försöker Boyan få jämna grupper och försöker ta hänsyn till din förmåga när du bokar din vistelse. Boka i tid, surfskicentret är populärt!

 

Fler bilder

IMG_4569_cropped
Having a good time! Foto: Boyan Zlatarev
IMG_4478
Foto: Boyan Zlatarev
beach1_resized
Foto: Boyan Zlatarev
IMG_1659
Mitt landmärke och favorithus!
IMG_1687
Smaskig lunch på lokala caféet Surla
roofrack
Ett takräcke som sett sina bästa dagar…
IMG_1661
Inspirerande shoppingtur i mataffären!
IMG_4144
On the sweet spot – again! Foto: Boyan Zlatarev