Fjärde gången gillt

Rapport från Vågryttaren 2016 eller

I huvudet på en arrangör och i huvudet på en vågälskande surfskipaddlare

Lördag 18 juni 2016

Foto: Kristin Levemyr (om inget annat anges)

Jag har varit med och arrangerat Vågryttaren alla år tävlingen funnits. Tidigare tre år har det varit platt, platt, platt, platt. Tråkigt, tråkigt, tråkigt för de paddlande. Skönt, skönt, skönt för oss som arrangörer. I år kan man säga att det blev tvärt om.

Prognosen några dagar innan tävlingen var spretig men det gick att förstå att vi äntligen skulle få vind från något håll som skulle generera vågor. Inget nordostlig skräp utan riktigt vind, vind från Tyskland, Danmark eller Norge. En dag innan tävlingen spådde prognosen 8-10 rak väst. Suveränt tänkte jag – det blir kul för de flesta. Med våra mått mätt tyckte jag att vi var förberedda. Vi hade uppmanat folk att ta med sig stabilare surfskis om de kunde välja. Vi hade tre följebåtar till hands varav en som skulle fixa stor sjö. Dessutom en duktig båtförare i den båten. Vi hade några olika banförslag utifall vinden skulle vrida. Vi hade många fina funktionärer som skulle kunna hjälpa till att köra bilar, allt för att vi skulle kunna vara flexibla med plats för start och mål. Och vi hade äntligen fått tag i rejäla bojar via kanotförbundet. Nu skulle folk lätt hitta vägen.

13483301_589285954573215_1303854206481203582_o
Välkomna till fjärde upplagan av Vågryttaren

Lördag morgon
Blev upplockad av min chef Håkan som körde den rejälare båten, ’Acornbåten’. Jag ville åka banan för att försäkra mig om att den var rätt val med tanke på vinden. Det blåste mer än 8-10 och jag beslutade mig efter att ha åkt halva banan att flytta starten till Röda Holmen, för att få en startsträcka mindre exponerad för vågorna. Jag såg att vågorna utanför fjorden vred lite åt sydväst men bedömde att det fortfarande var okej riktning. Vågorna var uppskattningsvis runt dryga metern och det var härligt att flyga med dem i motorbåten. Längtade tills jag skulle få surfa dem i min ski.

13497906_589278987907245_8469533365980359008_o
Magnus Siverbrant programmerar GPS klockan med målpositionen – Stranden vid Rågelund.

Körde in mot Rågelund där målet var planlagt, för att hämta upp de gula bojarna. Bojarna var gigantiska, de hade tydligen hållit Pontus igång hela gårdagen. Han hade fått rådda med att fixa elektrisk pump mm för att pumpa upp de stora monstren. Pumpa för hand var inte att tänka på. Jag Insåg efter en stund att varken Acornbåten eller Pontus båt skulle kunna komma in till land med tanke på vågorna och stranden. Kompisen Jenny och jag fick helt enkelt hoppa i och simma i land för att hämta bojarna. Problem nummer två, hur få ut dem till motorbåtarna? Löste det med långa linor och lite simmandes fram och tillbaka.

13475047_589279007907243_2064554686083600332_o
Pyssel med de gigantiska bojarna. Jag hade ju i alla fall neopren.

Följebåtarna stack sedan iväg för att lägga ut bojarna och jag bytte huttrandes om. De övriga i teamet hade under tiden tagit hand om registreringen av ski- och SUP-paddlarna. Pratade med Göran Sivertsson, en av SUP-paddlarna, och han sa att de funderade på att åka till Lygnern för att köra sin tävling. Det var för stort och snett där ute på havet sa han. Kör på det sa jag, huvudsaken är att ni får en fin bana och att ni har kul.

13475218_589278861240591_8068350224202565451_o
SUP paddlarna valde att åka och paddla downwind på Lygnern

Lördag kl 11.00
Packade in oss i bilarna och for mot starten och Röda Holmen. Under färden ringde Håkan från Acornbåten och meddelade att han hade fått motorhaveri. Kommentarer överflödiga. Pontus hade fått bogsera honom plus de tre gigantiska bojarna in till Åsa. Jag började kalkulera på worst case scenario: en följebåt, tre bojar. Håkan skulle höra av sig om 20 minuter igen. När vi kom fram till starten började folk att göra sig redo. Pontus ringde och meddelade att om de inte skulle få ordning på Acornbåten så skulle han få svårt med att få ut alla bojarna med sin båt som är mindre. Jag kalkulerade om worst case scenario till en följebåt och en boj, rundningsbojen vid Malös spets. Pontus sa att han skulle ge sig ut mot Malö för att lägga ut bojen och att vi under tiden skulle hålla tummarna för Acornbåten, som jag hörde hosta i bakgrunden av samtalet. Vi samlade alla paddlare och körde ett skepparmöte, jag med något bister min. Vi förklarade läget och att vi måste avvakta lite till.

13442714_589286234573187_2374987247120675662_o
Skepparmöte vid Röda Holmen

Efter ytterligare 15-20 minuter ringde Pontus igen och meddelade att han inte kan komma ut till Malö med bojen, det var för stort där ute för hans båt. Acornbåten fortfarande trasig. Nytt worst case scenario, inte så kul att kalkylera om nu. Ingen båt, inga bojar. Vad har vi? Vi hade inget förutom drygt 20 mycket ivriga surfskipaddlare som bara ville iväg. Vi la fram förutsättningarna och underströk att våghöjden där ute var två meter. -Ni som inte testat sådana förhållanden tidigare ska inte testa detta idag. Tag på er ett lager extra neopren och kom ihåg: ni är helt på egen hand där ute. Och ni måste själva hitta vägen till mål. Stå över om ni känner er det minsta osäkra, vi skjutsar er tillbaka. Ni som trots att vill paddla kan vända och komma tillbaka, vi låter en funktionär vänta kvar med bil vid starten.
Några kloka själar bestämde sig för att avstå/paddla ut till Malö och tillbaka mest för att få blöta ner sig. I Leifs ögon såg jag något vilt tändas, vågmästarskåningen var taggad. Flera stycken bytte ski ännu en  gång. Emil T tog en Swordfish, Siven en Storm + och pappa Jonny sin Cruize. Halva jag kände adrenalinet pumpa och den andra halvan av mig, funktionärshalvan, ogillade situationen.

Lördag kl 13.28
Vi paddlare la snällt upp oss på startlinjen för att bli ivägsläppta. Leif tuggade på sitt drickamunstycke. Bara fradgan saknades. 13.28 gick starten och vi satte av. Upplevde det som om alla tog det aningen lugnare än vanligt. Ingen idé att gå för hårt mot vinden, det var smart att spara krafterna till surfet. Det blåste uppskattningsvis 10m/s och mer i byarna så det var inte allt för jobbigt att gå mot och sidledes i vinden.

13502649_589277537907390_4191486402708219588_o
Starten har gått
13433181_589277287907415_6731964288265748945_o
Leif och jag sitter tryggt

Vi hade ingen boj vid Malö och vägen mot mål var fri. Men folk gick ändå på min rekommendation att paddla upp längs Malös spets för att senare vända öster ut mot Rågelund. Efter vändningen kom vågorna mycket riktigt snett bakifrån och jag fortsatte att ta höjd och inte lockas att fånga de stora vågorna. Det var hemmabana för mig och jag hade ju redan hunnit göra alla misstag förra sommaren då jag flera gånger paddlat här. Dessutom satt jag i dag i en stabilare ski, en CS Vault, och var nöjd som en prinsessa för den extra stabiliteten och det ganska stora rodret. Försökte hitta de små vågorna i min riktning och tuffade på hyfsat bra. Visst, det var surt att släppa de stora, häftiga vågorna men jag visste ju vad som gällde. Snart kom dock min belöning när jag kunde börja falla av något och plocka mer och mer vågor. Vissa vågor var rejält branta och vid ett tillfälle befann jag mig i ett läge där jag satt högst upp på vågen och hade chans att komma med. Eller låta bli. Jag tittade ner i vågdalen och tryckte till med ett paddeldrag. Skin formligen föll över kanten och dök ner under vattenytan med nosen före. OMG! Halva skin under vattenytan och hela fören en rejäl bit under. Snart poppade vi tillbaka och åkte på en knallbroach. Lyckades häva broachen fint, skrattade,  gapade och fick saltvatten i munnen. Jag paddlade vidare och försökte fokusera. Dock snurrade en massa tankar i huvudet. Hade rätt folk avstått från att paddla? De största vågorna var två meter och vågorna kom från olika håll. För min del var det inget nytt, jag är van vid sådana förhållanden och vet att reentryn sitter som ett smäck. Jag såg mig omkring men såg inte en kotte. Min cola-kaffe-vattenblanding var skit. Alldeles för mycket kaffe och jag kände mig bara mer och mer törstig. Försökte fokusera och paddla vidare. Fick fler och fler surfar nu, GPS klockan visade fina siffror. Började närma mig mål och vågorna blev mer och mer jämna och kom rakt bakifrån. Nu var det 100% surf, havet sprutade i ansiktet och det var fantastiskt kul.

13458692_589277104574100_6489853822993694309_o
Emil Torstensson från Bråvikens KK vann herrklassen

Plötsligt började jag se andra paddlare och jag kände tävlingshetsen komma tillbaka. Jag var inte långt bakom Johan Stenberg men orkade inte ta upp kampen. När det bara var några hundra meter kvar gled Jens Thorild upp snett bakifrån. Plötsligt kunde jag tända till och vi spurtade mot stranden. Tryckte och tryckte men det gick trögt att ta sig igenom vågorna över det grunda vattnet. Några funktionärer kom utspringandes för att ta våra skis. Johan, Jens och jag låg nu alla på ungefär samma linje. Ryckte leashen och drickaslangen och kastade mig ur skin. Älgade över vattnet och såg en stackars funktionärs-Tryggve inse att han skulle bli blöt av mitt springande. Jag kutade vidare, Tryggve försökte rädda sig undan. Det var en bit att springa och jag började blir trött. Förlorade spurtstriden mot både Jens och Johan till Jens fördel. Riktigt kul avslut!

IMGP2196
Jensa och jag kommer in samtidigt. Foto: Johan Eltes
IMGP2199
Älgar in mot mål. Tryggve inser för sent vad som håller på att hända – han kommer bli blöt. Foto: Johan Eltes
IMGP2201
Spurtstrid. Foto: Johan Eltes
IMGP2203
Som Jens Thorild vinner. Foto: Johan Eltes

Fortfarande hög på adrenalin diskuterade vi paddlare hela racet, vågorna, vurporna, glädjen, klurigheterna, och så vågorna igen, surfet, surfet och surfet.

13443029_589276017907542_391620769934919668_o
Anders Abrahamsson sa att han skulle ha varit mycket snabbare i en stabilare surfski. Han ser dock ut att ha haft lite kul ändå.

Det var skönt att byta om och i takt med att hamburgarna grillades gick fler och fler i mål. Hörde att Emil vunnit och att Siven haft en tuff dag med två bad. Han blev formligen kastad ur sin ski. De flesta deltagarna hade nu kommit tillbaka, på vattnet eller med bil. Så efter ytterligare en stund var vi alla samlade utom en person. Självaste Pedro saknades och vi började kolla på webtrackingsidan för att se vart han var. Han syntes inte längre i realtid och vi fick kontakt med Richard Holm per telefon, som hade bättre möjligheter att via dator kolla Pedros senaste position. Han kunde se Pedro i realtid och att han legat stilla (i våra huvuden ’i vattnet’) på ungefär samma position i drygt en halvtimma. Joel larmade sjöräddningen som skickade ut en helikopter. Helikoptern hittade dock inte Pedro på angiven position. Jobbig situation där jag själv såg för mitt inre en kall Pedro drivandes i vattnet – med eller utan ski. Pedros telefon hade tydligen knäckts mot skin då han gjorde flera reentryförsök. Lite oklart om vad trackingtjänsten fått för signaler från den trasiga eller halvtrasiga telefonen. Pedro lyckades till slut ta sig vidare men hittade inte målet utan kom till Frillesås istället, där han fick hjälp med skjuts tillbaka till målet. Han hade inte kunnat använda sin telefon för att ringa oss andra och fick kontakt med oss först då han kunde låna telefon av den snälla chauffören. Att inte ha följebåt i det här läget kändes givetvis rejält surt. Att Pedros telefon gick sönder var surt. Hade en av ovanstående parametrar inte inträffad hade situationen löst sig.

Och så kom regnet, som pricken över i:et liksom. Men vi fick till prisutdelningen och kunde avsluta tävlingen. Anders Karlsson delade ut ett specialpris till de deltagare som ‘vågat’ bryta och paddla tillbaka. För egen del var det bara att ladda om inför morgondagens dubbelrace och kvällens grillfest med flera av deltagarna.

13490781_589286227906521_2954265303869690545_o
Mats Grov vet hur regnet skall tas
13475053_589275344574276_3495980666087674751_o
Prisutdelning S1. 1. Emil Torstensson, 2. Magnus Siverbrant, 3. Fredrik Wangler. Jag var ensam i damklassen

Tack!
Tack alla underbara funktionärer som var med och höll tävlingen flytande. Utan er ingen tävling! Och tack till er paddlare som visade att det visst går att avstå från att tävla/paddla då förhållanden är nya och obeprövade.

Förutom alla tankeställningar jag fått mig den här dagen har jag insett att jag som tävlande måste börja använda min navigationsfunktion på GPS klockan mer. Ansvaret för att hitta vägen till mål faller trots allt tillbaka på den tävlande. Jag har varit med på flera race där jag känt att jag borde haft bättre koll på mål och inser efter helgen att det inte alltid är enkelt för arrangörerna att få till en bana som är klockrent uppmärkt. Mocke och många andra förespråkar att man alltid skall ge sig ut och paddla runt målområdet innan start – för att bekanta sig med vyn utifrån havet. På så sätt blir det lättare att hitta mål. Som arrangör försöker man få till en banan som är lättnavigerad men med stora vågor, dåligt väder, oförutsedda händelser mm blir det inte alltid som man tänkt sig. Vi är många som har GPS klockor så varför inte börja använda dem lite mer? Det är inte bara hastighetsmätaren vi ska nyttja. Som arrangör kommer jag nästa gång att lägga ut GPS koordinater för mål i PM och uppmana deltagaren att ’läsa på’ banan ordentligt. Det är inga orienteringskunskaper som krävs, kanske bara lite mer engagemang från deltagaren själv. Kan vi som arrangörer hjälpa till med bojar eller navigationsbåt är det fint men kanske inget att lita på till 100%.
Resultat från tävlingen

Fler som har bloggat om tävlingen:

Motionspaddla.nu: Vågryttaren – the story
BlogPontusNy: Vågryttaren 2016

Fler bilder från tävlingen

13502808_589278597907284_7162693630859443121_o
Uppvärmning
13422374_589278654573945_4481072715810850208_o
Det brukar Einar vara noggrann med
13443238_589278587907285_7586329652239902753_o
Siven ser lugn ut
13502512_589278697907274_6315432288611363841_o
Hampus Winroth gör sig redo för sin första surfskitävling
13495520_589278197907324_1716057715454815142_o
Demonstration av nödblosset – vilket den här gången krävde en del muskelkraft
13443043_589277581240719_668958162651158782_o
Killar och guttar redo för start
13433319_589277487907395_8164773385283767817_o
Starten har gått. Emil Torstensson sätter bra fart från början
13497556_589277311240746_6051824856141528379_o
Från arrangör till deltagare. Det var åtminstone hemmabana

 

13475224_589277224574088_3168040494861150714_o
På väg ut mot öppet hav

 

13458682_589276901240787_7316576946306604609_o
Fredrik Wangler och Einar på väg in mot mål.
13497649_589276721240805_4068195185237330967_o
Einar fick Fredrik att springa
13498088_589276801240797_8570735877829852707_o
Einar slog Mats Grov idag. Senaste tiden har det varit ombytta roller. Men är det något Einar bemästrar så är det vågor, vågor i sidan och vågor snett bakifrån.
13497984_589276487907495_4105032291918483798_o
Självaste Lars Eriksson (motionspaddla.nu) förgyllde vår tävling och fick smaka på västkustens rejäla vågor.
13502614_589276101240867_3555058417595264305_o
Torbjörn Karldén och Jonny Torstensson diskuterar surfet
13443152_589286107906533_6299766523897579568_o
Professionell grillare: Hasse Westerberg
13443146_589275921240885_3097647426716813909_o
Västkustens Jakub Cvach tog sig också i mål
13458500_589275261240951_4866994117568137372_o
Leif, dina förhållanden men sist i mål? 😉

 

13497851_589275854574225_2996817016352422983_o
Underbara funktionärer på plats; Michelle och Christina
13443054_589275541240923_370461768090718424_o
Pontus Ny delar ut pris till bästa och enda dam i SUP klassen – Margareta från Åsa.
13482903_589285947906549_8901714277505145125_o
Världens bästa funktionärer

 

13442457_589275744574236_8516384922489895452_o
Årets pristema är ‘Fika’
IMGP2221
Även kitarna hade en fin dag med bra utdelning vid Rågelund