En rekordelig fjorddag och nybörjarexperimentet

 Tisdag 29 augusti

Det vankades ca 10 m/s från syd och efter att ha annonserat på Facebook till både nybörjare och gamla rävar om en vindig och solig surfkväll i augusti dök där upp hela 22 stycken ivriga paddlare. Jag tror banne mig det är rekord om man bortser från tävlingarna vi har haft. Några av dem kom redan innan 17 för att hinna köra två vändor i vågorna. De flesta nybörjarna valde att åka med Anders Karlsson till Klockarebryggan för att köra lillturen på ca 4-5km. Och det kanske var lika bra det för jag hade nämligen tänkt att genomföra ett experiment idag, nybörjarsurfexperimentet. Hur går det om man sätter en oerfaren men vältränad person, orädd för vatten, i en hyfsat stabil surfski för att paddla downwind 9 kilometer i ca 0,5-1m höga vågor? Vad händer?
Vi kallar personen för Calle och hans erfarenhet av kajakpaddling landar på två. En gång havskajak för några år sedan och en gång i baksätet i min dubbel för ca 3 veckor sedan. Hans blåsa på tummen hade precis hunnit läka ihop till idag. Då när vi paddlade dubbel kände jag att Calle var stark och kunde hjälpa till en hel del. Balansen var ok och det var aldrig några problem med reentry. Dessa parametrar gjorde att jag vågade ta med honom ut på detta miniäventyr plus att det fortfarande är sommar. Och killen skulle ju inte paddla ensam, han hade ju mig – en surfskitjej med en del erfarenhet av att hjälpa och rädda surfskipaddlare som inte hanterar situationen i vågorna.
Snälla Michelle lånade ut sin Blue-Fin till Calle, en hyfsat stabil surfski som räknas in som en nybörjarski. Jag bylsade på Calle dubbel neopren på benen och min fina paddeljacka på överkroppen. Paddelleash och neoprenskor fick han också.
Isätt vid Draget på den snälla sandstranden i lä. Joel, Elin med flera sticker iväg.
Väl på stranden vid Draget övade vi lite stöttning där jag försökte välta Calle ur skin medan han försökte stötta. Jag tyckte det gick bra och jag fick kämpa rejält för att få ur honom. Calle testade också reentryn och det gick hur bra som helst. Så vi satte av ut mot fjorden. Jag såg direkt att Calles paddeldrag såg…..inte så bra ut. En klassiker att försöka dra paddeln längs med båten. Calle lyssnade och rättade sig så gott han kunde. Såklart man inte lär en nybörjare fullständig rotation första gången i surfskin men han fick ihop en hyfsad paddelteknik som var good enough.
‘Vi’ övar stöttning innan vi går ut på djupt vatten…
…och Calle övar reentry.
Vågorna kom först i sidan, någon halvmeter sådär. Inga problem för Calle. För att slippa klassikern som de flesta fjordnybörjarna råkar ut för, att surfa in bland bryggorna, så drog vi ut mitt på fjorden. Här utanför Gottskär är vågorna i regel ganska långa och det krävs en hel del krut för att fånga dem jämfört med dem inne vid Kalvö, i alla fall på 9 m/s.

Sådärja, Calle jagar surf med härlig energi.
Det var inte helt enkelt för Calle att få surf här men efter ett tag och mitt skrikande (’KÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR!’) så fick han sin första. Och sen blev det ett bad. Och när Calle kom upp i skin ramlade han över på andra sidan. Dubbelbad med andra ord. Förutom det tyckte jag att  Calle gjorde reentry by the book och jag satt och mös medan jag tittade på.
Calle gjorde riktigt fina reentries – by the book enligt min mening.
Närmare Kalvö blev vågorna (som vanligt) mer lättfångade och Calle surfade mer och mer. Det blev några till bad när han surfade och jag försökte påminna honom om att få ner paddeln och stötta i surfarna istället för att hålla den uppe i luften. Alla har vi väl den vägen vandrat inklusive mig själv, ha ha! Jag tyckte det var härligt att se att Calle verkligen vågade satsa, surfa och då och då bada. Och det var härligt att se hur han utvecklades under turen. På slutet såg det så mycket bättre ut än i början, på alla sätt, kul! Och det verkade också som om Calle hade börjat förstå när han skulle paddla och när han skulle gasa mindre.

Titta där, en surf till!
När vi kom tillbaka till Jonttis hade det börjat skymma och alla andra var uppe och fikade, bytte om, hämtade bilar etc. Michelle höll vad hon lovat och hade med sig kaffe. Louise hade bakat sockerkaka. Helene och Elin bidrog med diverse andra fikaitems. Det ingår liksom i downwindkonceptet att fika ihop efteråt och skryta om alla vågorna man fångat, bedöma exakt hur bra fjorden var idag och om man lärt sig något nytt. Mitt nybörjarexperiment blev lyckat tyckte jag med bara fem bad. Calle verkade inte speciellt trött heller. Nästan lite oförskämt av honom, tycker ni inte det? Det som var svårast för Calle var att förstå och läsa vågorna. Och att stötta. Och allt annat vore väl konstigt, det finns väl ingen som går från Zero to Hero på 1h?!
Gamarna ger sig på kakburken. Tycke att storleken och stilen på kakburken är helt rätt för det här gänget.
 

 

Tack alla för att ni kom och för att ni bidrog. Och tack Michelle för att du är så underbar med ditt positiva och flexibla sätt och din sköna stil med klänning och handväska i det så annars neoprentyngda gänget. Och Calle – bra jobbat!