En försenad julklapp väl värd att vänta på

Annandagen 2017

December var en månad utan paddling, träning och cykling till jobbet. Det var en månad full med snytpapper, nässpray, ingefärsté, hosta, feber och nysningar. Usch och blä och jag var inte ensam, verkar som de flesta åkte på minst en omgång. Jag genomled fyra omgångar men så lagom till jul blev jag frisk på riktigt även om det inte lät som om lungorna var fit for fight riktigt ännu. Och så kom vinden till allas lycka och planer började smidas. Det utlovades kuling från syd och då är det liksom fest på fjorden.

En vindprognos många väntat på. Ljuvliga nyanser av gul-rött och pilar som pekar uppåt. Ahhhhh!

Det kom att bli Markus Gripen Grip, Patrik ‘Sjörövarfabbe’ Stenberg, Maria (har ännu inte kommit på något bra smeknamn på henne) och jag som träffades på Jonttis och började lasta. Alla mycket förväntansfulla, speciellt Maria tror jag som skötte lastningen av skis på sitt biltak med en frenetisk energi och hon behandlade bilen som om det vore en Landrover (enligt Grips mening). Gött med brett, långt tak- med höglastare dessutom, inga problem att få dit tre skis.

Maria styr upp lastningen på sin surfskivänliga Svenssonbil.

Vart ska vi köra undrade Maria när vi satte oss i bilen. Klurade lite och klämde till med Lilla Jägaren vid Draget. Varför då tyckte någon, det är enklare med sandstranden innan. Vi måste utmana oss lite tyckte jag och bestämde helt sonika att det var Lilla Jägaren som gällde. Ingen vågade väl säga emot. Eller rättare sagt, varken Maria eller Patrik visste vad som väntade.
När vi kommit fram, packat av och bar ner mot stranden möttes vi av en ganska liten strandremsa. Vattnet var högt som tusan och det skummade och slog frenetiskt mot stranden. Det såg ändå görbart ut och jag visade Patrik vad han skulle sikta mot, och att han måste paddla som tusan. Killen satte av i bra fart på mitt kommando och fixade det jättefint utan några läskiga brytvågor över sig. Så var det Marias och min tur, vi som skulle paddla dubbeln idag (min Fenn Elite S). Kom upp fint men vinden tog snabbt tag i vår långa ski och tryckte oss ner mot piren. Hade inte full kraft i paddeldraget då jag inte fått in händerna i poogisarna. Dessutom hade jag knäna uppe vid hakan kändes det som då fotrem och leash låg vägen för fotplattan. Alltid stressigt med strandstart i hård vind. Men skyll mig själv, det var ju min önskan om att få utmaning och det fick vi. I sista sekund fick vi runt vårt långa skrälle och började tuffa utåt. Fick kämpa på en stund till mot vågorna innan vi kunde stanna och koppla in oss och fixa paddel mm. Phu, adrenalinpåslag JA!

Fyra enormt paddelsugga människor vid Lilla Jägaren/Draget. Foto: Marias finger som trycker på Markus mobilkamera

Grundplanen var att gå upwind som uppvärmning men när vi väl kom ut från stranden var vi redan varma (no shit!) och så märkte vi hur mycket det verkligen blåste, måste ha varit 14-15 m/s för det var riktigt tufft att gå mot vinden och vågorna. Jag såg att både Markus och Patrik badade så ja nä det var väl lika bra att börja surfa in i fjorden istället. Åka med vågorna liksom. Det blev givetvis berg-och-dalbana, riktigt sköna surfar och vi behövde inte paddla andan ur oss för att fånga vågorna. Några av vågorna vi fångade var riktigt stora och långa och hela skin fick plats på vågen. Bitvis var det rejält stökigt och vi var ganska nära att gå runt kanske två gånger. Eller var det tre? Någon gång minns jag hur vi välte åt vänster och Maria var så pass på väg ur skin att hon hunnit lägga paddeln i ett överge-skeppet läge innan jag lyckades häva kantringen. Vid ett annat tillfälle föll hon åt höger och låg med axeln ner i någon våg innan vi kom på rätt köl igen. Jag minns också en kul händelse då jag satt och skrek och förtjusning i någon surf. Nosen på skin dök så ner i vågen framför och det sprutade vatten ner i min hals och mitt skrik övergick till ett gurglande. Vad kan man säga, det var otroligt kul, blött, stökigt och surfigt. Formen var urkass men det gjorde inget. Vi stannade emellanåt, vände runt och väntade in Patrik som hade en riktigt ribbhöjare idag med flera (7!) bad. Men han fixade det bra även om han var rejält trött och på helspänn sista biten in. Bra jobbat Patrik! Markus G badade några gånger också, säkert mest av tradition.

Sladdade in på Jonttis och upptäckte att vattnet stod hela vägen upp över rampen. Snacka om högvatten! Trängdes alla fyra i den lilla boden och bytte om för att sedan inta en förstaklassig fika. Maria hade fixat fyra prydliga mackor där två hade kalkon- och granatäpplefyllning och de andra två en västkuströra med chilli, ingefära, koriander och lime. Det ni – gudagott! Och Patrik hade med sig otroligt fina chokladmuffins. Man kan väl säga att fikat matchade surfet.

Än så länge torr och fin – intet ont anande. Foto: Patrik Stenberg

Jag bestämde mig för en vända till fast då i min Nitro och blev uppskjutsad av Patrik. Maria skulle ju ändå hämta sin bil vid Draget. Maria propsade på att hon skulle vänta vid Jonttis tills jag kom tillbaka och tillslut gav jag med mig.

Jag ger mig iväg. Är ju proffs å det här. Jag vet ju precis hur man gör… Foto Patrik Stenberg

Fick hjälp ner till vattnet vid Lilla Jägarn och tänkte inte på att vågorna hade växt rejält. Timade vågorna och skulle precis kasta mig i skin när mina dumma provisoriska skyddshorst stretade emot och jag fick inte över benet. Försökte igen och igen men nä. Och då kom vågen och helt sonika slog mig baklänges och skin kom farande över mig. Ingen fara på taket alls (skin väger ju som ett frimärke) förutom att jag bjöd Patrik på en rolig syn. En tomteluva som försvinner under vattenytan bland vågskummet, kommer sen upp där full med tång. Men den satt kvar och jag försökte snabbt skaka av mig den värsta tången som hängde över mig och paddeln. Kom tillslut i skin och satte av. Upptäckte snart att vågorna som kom emot mig var rejäla. ‘Oh my god’ stora liksom och jag paddlade målinriktat mot dem fast med hjärtat i halsgropen (IGEN!) . Tror jag mötte fyra riktiga bamsevågor varav en av dem bröt över mig och jag trodde jag skulle gå runt – men klarade mig. Tillslut kom jag ut från den -i vanliga fall- lilla paradisstranden som idag hade visat upp en helt ny och tuffare sida. Darrig i kroppen av adrenalin vände jag snabbt ner med vågorna. Här skulle det inte paddlas mer mot några vågor.

Grrrr, tång BORT! På’t igen bara! Foto: Patrik Stenberg
Upp och iväg. Driver mot piren men klarar mig – IGEN! Kolla in mitt hår förresten. Det kallas för löshår/extensions och är gjort av tång.

 

Oaaaaa vågorna större än jag förväntat mig. Foto: Patrik Stenberg

Upplevde det ännu stökigare nu och jag broachade flera gånger och fick stötta en hel del. Det var säkert en kombination av att jag var ur form och inte suttit i skin på länge men ändå – det sa helt klart något om förhållandena som rådde. Det måste ha blåst upp emot 20 i byarna tänkte jag och vinden slet i både mig, skin och paddeln. Det var såklart jättekul att paddla och surfa men det handlade en hel del om att hålla sig rakt med vågorna och inte gå runt.

En trött tomte på väg till Jonttis. Foto: Maria Westberg

Det var riktigt gött att bli mött av Maria på Jonttis och få hjälp med skin upp ur havet. När jag sedan satte mig i bilen för att åka tillbaka till Onsala låg där Marias sista macka och väntade på mig. Ytterst trevligt, det var den med kalkon och granatäpple. Blöt i håret, tång och salt i anksiktet, trött som tusan och fullständigt lycklig.

Två turer blev det idag och två blöta tomteluvor. Den ena hade dessutom rejält med sjögräs på sig i allt ludd. Och där ligger de elaka vita surfshortsen men noll stretch. Jag skänker gärna bort dem!
Lyxmackan á la Maria

Kollade senare vindmätarens historik och såg att det blåst ca 16 m/s i medel och 20 i byarna enligt OSO (onsala space observatory). Jag hade definitivt blivit utmanad idag, testat mina gränser och fått njuta av fysisk trötthet. Det var länge sedan!