Dan före dan före dopparedan

Igår var lyckan stor efter en fantastisk tomte-downwind. Idag var det dags att ladda om för ännu en downwind. Dubbeln låg ju kvar på biltaket och alla grejerna var framplockade så varför inte? Och Christina Holm som kommit  h e l a  vägen från Uppsala måste ju få lite lön för mödan.

Idag sken solen, vinden blåste (13-14m/s) och riktningen låg på en rak sydväst. Sydväst är verkligen inte optimalt för fjorden eftersom tippen på Onsalahalvön stänger ute en hel del av vågorna som trycker på från sydväst. Men av erfarenhet vet jag att det ändå går att få hyfsad downwind på rak sydväst om vindstyrkan är bra och att det finns lite gammal sjö. Under natten hade det blåst sydliga vindar och byggt upp fina vågor i fjorden, det förtäljde OSO och min magkänsla.

Ännu en gång rullade surfbussen mot fjorden med tre förväntansfulla damer (och en paddelsugen chaufför). Jag bestämde oss för att paddla Fjordturen idag, vilket innebär ilägg vid Gårda Brygga. Eftersom jag visste att vågorna skulle vara mindre så ville jag ut lite längre i fjorden. Dessutom tänkte jag att det kunde vara kul för Christina att få se en annan tur idag.

När vi kom fram till Gårda Brygga blåste det på rejält och vågorna såg ganska mäktiga ut där de rullade förbi – med skummande och brytande toppar. En liten del av mig blev lite nervös, tog vi oss vatten över huvudet? – medan den största delen av mig behöll lugnet. Jag VET att passagen över till ögruppen inte är några problem på vindstyrkor under 15m/s och jag har ju gjort detta så många gånger förut. Men ändå…jag skulle ju faktiskt ha en till person med mig där bak. Dock visste jag att personen där bak inte var någon nybörjare utan en hyfsat tuff kvinna som nog sett vågor förut.

Starten Gårda Brygga (Foto – Pedro Pontes)

Vi satte av i solskenet och jag kände hur dubbeln riste lite av nervositet. Det är alltid tufft att få svåraste partiet på turen direkt efter starten. Dock var passagen inga problem och jag njöt av solen, havet och den friska luften. Sedan följde en ganska nötig motvindspaddling upp mellan öarna tills vi äntligen kom ut i ”rännan” och downwindpaddlingen kunde börja. Nog var vågorna stora även idag men riktningen på dem gjorde att jag var tvungen att traversera en del från början och det var svårt att få någon vidare surf. När vi befann oss mitt för Draget så hade vågorna blivit mindre och brantare och vi fick fler och fler surfar. Emellanåt fick vi lägga ner paddlarna och vila. Både Christina och jag var trötta efter gårdagens paddling och idag fick vi inte lika mycket gratis.

Efter starten; Christina och jag på väg över till Ramnö. (Foto – Pedro Pontes)

Vågorna höll faktiskt i sig hela vägen in till Daggudden och sista två kilometrarna kunde vi länka många vågor. Men ju närmare vi kom bryggan ju mer kände jag av min trötthet och energinivån var i bott. Reserverna var inte så stora idag och när vi skulle gå iland kände jag mig riktigt skakis. Pedro och Evy välkomnade med fika och Evys pepparkakor med grönmögelost satt fint, riktigt fint. Jag tog givetvis tabberas på allt, tack Evy, Pedro och Christina för att ni hade överseende med detta 🙂

Vilken underbar dag! Det inte vågorna erbjöd idag kunde solen ge istället. Fantastiskt! Det är nästan så jag hoppas att det inte blir vind i morgon, för jag tror inte jag orkar ännu en dag.

Bästa pepparkakorna i surfbussen!