Åtta dagar på Nya Zeeland

29 oktober – 6 november 2017

Jag tror många av oss i Sverige varit på Nya Zeeland och det kanske inte är lika exotiskt och annorlunda som Cooköarna. Men jag skulle ändå vilja skriva lite om våra åtta daga där. Nya Zeeland är till viss del likt Sverige när det kommer till hur vi kan nyttja naturen och hur vi ser efter och värnar om naturen. Det finns även stora likheter i samhället som till exempel skattesubventionerad sjukvård. Varken i Sverige eller Nya Zeeland finns något som  heter ‘private beaches’ och man kan i båda länderna få vara mer eller mindre för sig själv vid havet. Men när vi kommer till maten så avstannar likheterna mellan länderna. Nya Zeeland är från början engelskt och polynesiskt men tyvärr verkar de engelska matvanorna tagit över helt, åtminstone på de flesta restauranger och i mataffärerna. Det är vitt bröd och ost i blocks med standardsmaker – färdigskivade. Förutom smör, ost och jordnötssmör har man det vidriga ‘Marmite’ på toasten. Ja här äter man knappast inget annat bröd än toast. Marmite är salt, smakar jäst och är bara vidrigt.Men kanske det nyttigaste de har här? Man måste nog växa upp med det, ungefär som vi växer upp med sill och kaviar. Det finns otroligt många snabbmatskedjor, det mesta från USA och så deras fish’n’chips med ett exotiskt inslag av sötpotatispommes. Desto trevligare är att det bor många asiater på Nya Zeeland och därav ett bra utbud at asiatisk mat – gott och lite nyttigare kanske.

Kiwi (som även befolkningen kallas) är helt klart godast här på ön. Speciellt den gula!
Marmite på mackan – fy fan vad äckligt!

 

En ost som heter ‘Tasty’ och är fyrkantig känns knappast lovande. Eller den där andra fyrkantiga ‘Edam’ från Valuemetric. *garv*
Sötpotatis är stort på Nya Zeeland. Här fyra sorter i mataffären. Hade gärna gjort smaktest.

Största sporten på Nya Zealand är Rugby och ‘All Blacks’ har väl de flesta hört talas om. Att se dem spela någon gång finns på min bucketlist. Men en annan ganska stor sport i det här landet är faktiskt paddling. Kajakpaddling (sprint) är ganska stort och ni kanske känner igen namnet  Lisa Carrington? Tjejen som tagit  OS Guld i 200m och säkert andra distanser också? Men den bredaste paddelsporten här är dock ‘Waka’, kanot alltså. Polynesisk kanot. De ser ut som surfskis/kajaker med en ponton fäst vid ena sidan. Lite retsamt kan man skoja och säga att de har kajaker med stödhjul. Kanoterna paddlas med enkelbladspaddlar och de finns en- och tvåmannakanoter med och utan roder. De med roder kallas outrigger och är oftast lite mer sjödugliga sit on top med läns medan de utan roder är något smäckrare och liknar mer en racingkajak med sittbrunn. Och så har vi de coola men tunga asen sexmanna-wakas. Alla dessa kanoter finns överallt i söderhavet, från Hawaii ner till Nya Zealand. Det är en folksport och det finns många olika slags tävlingar, mästerskap och festivaler som samlar folk från olika delar av Söderhavet. På Nya Zeeland paddlas också en hel del surfski fast då mer i lifesaving sammanhang och de surfskina ser något annorlunda ut än dem jag paddlar. Och de används oftast vid stränderna snarare än på downwninds. Hur stor surfskisporten är på Nya Zeeland kan jag inte riktigt svara på men den lär vara bra mycket mindre än de andra kanotgrenarna jag nämnde precis.

Ja det var lite kort om Nya Zeeland. Ett trevligt land att resa i, speciellt om du gillar naturen, havet och äventyr. Resten av resan får berättas med bilder.

Mitt på ordön ligger Tongariro national park. Här skulle vi vandra upp och kolla på vulkanen och bo på kul lodge, present från Johan och Jenny.
Japp, där är vulkanen, 2200m över havet.

 

No more vulkan, bara dimma. och jääääkligt kallt blev det. Hade packat strumpor och neoprenhuva som mössa och vantar. Man tager vad man haver och det var helt klart bättre än inget.
Paekakariki, en av otaliga underbara stränder
Fick en kitesesion på Onehunga beach med vår Flyserfer 15kvm och Nobile-brädan. Kul!
lunchrast i kitefabriken. Picnic på stranden med min fru – underbart!
Underbara och lata dagar. Glada efter dagens kitesession på Onehunga beach nära Wellington.
Kiteväska modell aningen för stor. Men den gick in i baksätet om man trixade lite.
Kul och konstig burk – en hybrid. Säkert helt värdelös ur återvinningssynvinkel. FLURK som mamma kallade den.

 

Äntligen fick jag testat Outrigger, här i en 2a med Kris i baksätet. Kompisen Mereana i en Vaa (enmanskanor utan roder).
Kvällspass – fint som snus

 

Mereana Hodges i sin Vaa
Fruarna Levemyr