En oväntad downwind

Juli 2016

Resereportage från Danmark/Jylland
Kris och jag samt två vänner hade bestämt oss för att åka till Danmark/Jylland för att utöva vindsporter såsom windsurfng och kite. Stället vi skulle åka till heter Krik och ligger innanför Agger, en liten ort som nog är känd i windsurfingkretsar. Stället ligger ca 30 min söder om Klitmöller, också välkänt bland de som gillar vind- och vågsporter. Krik är mer eller mindre en gata som man kör förbi på någon minut och ska man handla mat får man åka till den lilla butiken i Agger. Jyllandskusten är tuff med stora vågor från Atlanten och starka strömmar råder ofta kring Agger. Krik däremot ligger i innanhavet ‘Nissum Breding’ innanför Agger och här finns en suverän vik för både kite och windsurfing/freestyle. 


Jag tog med min surfski på biltaket eftersom jag behövde få mina träningspass gjorda. Någon förhoppning om downwind hade jag inte, jag hade inte ens tänkt tanken att det skulle vara möjligt. Och som jag nämnt tidigare; den bästa downwinden är den oväntade downwinden. 
Vi hade en enorm utdelning med vindar hela veckan vi stannade. Visst, det var regnigt och kallt och jag köpte mössa. Och jag var aldrig riktigt sugen på att dra på mig neoprenet. Men när dräkten väl var på och jag stod där ute med kiten och kitebrädan var det givetvis skitkul. Och kitespoten var perfekt för mig. Tog min hoppträning till högre höjder och nacken fick sitt efter några kraschlandningar. 

Kompisen Ann-Sofi en hängiven windsurfare. Här med sin surf-Volvo som gått snart 50 000 mil.


Och så var det dags att köra det där intervallpasset i min ski. Snart efter den lilla piren blev vågorna förhållandevis stora och mycket lekfulla och det blev en kul uppvärmning på 4 kilometer surf innan jag vände tillbaka och körde intervallen med vågorna mot mig och i sidan. Inte lika kul! Men en tanke hade väckts till liv och dagen efter bad jag Kris hämta upp mig vid brosfästet 30 kilometer bort. Idag var det ganska skönt ute, solen sken och vinden låg på ca 9 m/s. Kompisen Clifford hängde på de första 15 kilometrarna och kunde bekvämt bli upphämtad med bil på en stenstrand längs vilken bilvägen löpte. Jag fortsatte 15 kilometer till och fick njuta av lite större vågor, de största runt knappa metern. De första 15 hade varit enormt lekfullt och lättfångat och de sista 15 fick jag ta i lite mer för att fånga vågorna. Upptaget vid brofästet var perfekt då havet lugnade ner sig avsevärt här, och det var lätt att komma intill med bilen.

upptag efter 30 kilometer dw vid brofästet


Dagen efter hade vi en hel del mer vind och samma fina riktning från nordväst, en medelvind på 13m/s skulle jag tippa på och byarna var minst 15m/s. Jag gav mig iväg på samma tur igen. De första 6 kilometrarna hade jag fina vågor snett bakifrån och kunde jag snitta ca 11km/h utan att paddla nämnvärt. När havet sedan öppande upp sig blev det riktigt häftigt och vågorna bara växte och växte. Eftersom jag paddlade på ett innanhav var vågorna något kortare än ute på havet och något lättare att fånga. Dock var vissa vågor kring uppskattningsvis drygt 1,5m och kanske mer än så och det var riktigt actionfyllt att surfa dem. Det var nog första gången som jag lyckades länka de snabba vågorna och verkligen göra något med surfarna och jag var uppe i över 20 km/h flera gånger. Farter runt 17-19km/h blev skåpmat. Att paddla i hög fart är inte helt enkelt men idag hade jag stabiliteten och tekniken att klara av det riktigt bra. Vissa av surfarna blev rejält branta då jag inte lyckades hänga mig kvar på toppen, eller var dum nog och fångade vågen för sent. Nosen på min ski dök rakt ner i vågdalen och en bra bit under vattenytan. Det blev rejäla stopp när skin kom tillbaka upp och ofta efterföljt av en broach. Alla som har en Fenn vet ju vad ‘pluppen’ är för något. Jag brukar tejpa över hålet men nu den här resan hade jag pluppen i hålet istället. Och i varje surf där vattnet sköljde över fören blev jag nervös över att pluppen skulle slitas bort av trycket. Fick ordentliga kaskader av atlantvatten i ansiktet och det kändes emellanåt som om jag åkte vattenrutchkana. Galet, skithäftigt och aningen nervöst. Kände någonstans långt inne i mig att jag faktiskt inte ville gå runt i de vågorna. Jag hade dubbla leg leash plus paddelleash men litade ändå inte på att jag skule få behålla skin om jag gick runt och en våg skulle ta med sig skin. Jag var ju helt ensam ute på det vilda havet och såg mig själv hala upp min smartphone och försöka ringa någonstans. Det skulle aldrig ha funkat! Där och då bestämde jag mig för att jag måste börja ta med mig en vattentät knapptelefon på framtida äventyr. 

Totalt överlyckligt gled jag i land vid brofästet och visste att jag hade paddlat min bästa downwind någonsin. Jag har varit ute i större förhållanden förut men inte kunnat hantera det lika bra. Den snittfart och det flyt jag hade i vågorna idag gjorde upplevelsen ordentligt fartfylld och adrenalinframkallande.

I sköna långa 30 kilometer! Satte turen på 2.05 så ja det gick fort för mig.

Så Nissum Breding – ett fantastiskt ställe för downwind! Blåser det västligt kan man säkert sätta i någostans där färjan går över mynningen ut till havet. Blåser det mindre kan man vara på havet istället. Och man kan åka till Klitmöller och träna i vågor. Bor gör man bekvämt på campingen i Krik – i stugor om man vill. Logistiskt sett är den här trettiokilometaren effektiv då fina vägar löper mer eller mindre längs havet och de är i princip tomma på bilar.

underbara fru som hämtar, fixar , packar och möjliggör mina härliga downwinds.


Jag måste tillbaka dit! Det hade varit kul att dra dit ett gäng på prognos!

Downwind clinic med Boyan

På min önskelista inför EM satsningen 2016 står det bland annat: Downwind träning med Boyan (kanske en av få realistiska punkter?!). Jag var nere hos honom i Tarifa september 2015 och fick lära mig ett och annat och får säga att jag sedan dess blivit mer effektiv i vågorna och jag vet mer vad jag håller på med och framförallt varför. Att samla ihop oss prioriterade paddlare och åka ner till Tarifa är inte helt enkelt med tanke på ekonomi, tid, schema o s v. Så varför inte ta hit coachen istället? Sagt och gjort, Richard Holm i surfskikommittén fick ok från förbundet och planlade det hela. Boyan kom upp lagom till SM i Norrköping och tanken var att vi under två dagar på östkusten skulle paddla tillsammans. Dock var vindprognosen urusel men på västkusten såg det mycket bättre ut. För att kompromissa med Stockholmspaddlarna så blev det en dag i Norrköping där Boyan körde några timmar teori med oss samt ett plattvattenspass. Andra dagen förlades till Marstrand.

13631517_10153751026602896_4261037015304092760_n

Fyra lyckliga paddlare på Marstrand: Richard Holm, Emma Andersson, Ema Levemyr, Boyan Zlatarev. Foto: Magnus Siverbrant. OBS! Kolla in fem skis på taket!

Det var första gången Boyan paddlade på svenska västkusten och jag tror att han blev lite frälst faktiskt. Det kom att bli en perfekt dag med det bästa västkusten hade att erbjuda: Sol, bra drag i Marstrand med folk och snabba segelbåtar, ganska varmt i vattnet och så helt fantastiska vågor. Det var Magnus Siverbrant, Richard Holm, maratonpaddlaren Emma Andersson och jag som tillsammans med Boyan la i våra skis vid Reidars Kajakuthyrning och paddlade ut genom hamnen. Synd för de andra som inte kunde hänga på! Som sista dagen på Match Cup var där mycket folk och mycket aktivitet på vattnet. Vi fick trängas med båtar, segelbåtar, kajakpaddlare, SUP paddlare och färjan innan  vi kom ut på öppet hav. Riktigt härligt var det att möta vågorna och vinden hade ännu inte hunnit friska i så mycket, vad kan det ha varit? 8-9 m/s?

Tre downwinds
Det blev en lång och skön downwind in till Lökeberg som började med stora vågor runt 1,5m. Att surfa stora vågor är svårt tycker jag och det var därför intressant att se hur Boyan gjorde och även efteråt diskutera teorin kring hur det ska gå till. Det var först när vi kom in på Älgöfjorden som det blev enklare och mer lekfullt. Och perfekt för att lära sig hitta sweet spoten, hitta långa surfar med riktningsändring mm. Jag blev tillsagd att jag stöttade felaktigt på min vänstra sida. Vadå tänkte jag, det spelar väl ingen roll om min armbåge pekar nedåt eller uppåt? Boyan förklarade att det finns risk för axeln att gå ur led med den vinkeln jag höll. Jag förstod senare vad han menade eftersom jag stöttade och bromsade farten duktigt mycket för att bibehålla rätt position på vågen. Rejält tryck på paddeln med andra ord. Idag var det fokus på att surfa, inte paddla, och jag försökte verkligen hålla mig till det, vilket emellanåt är svårt. Speciellt när man ser Siven flyga förbi och jag ville ta upp kampen. Den killen har också svårt att låta bli att trycka på. Förmodligen ännu svårare än jag. Genom att ’bara’ surfa höll jag kring 14-15km/h och det finns väl inte så mycket anledning att paddla på då? Ärligt talat så handlar ju inte Boyans clinics om att paddla snabbt, det handlar om att lära sig surfa. Och när man surfar ska man inte paddla ifrån vågorna/paddla snabbt, det kan man göra hemma/någon annan gång, det handlar om att utnyttja vågorna så mycket som möjligt. Och det här är en av anledningarna till varför Boyan sätter alla deltagare i Epic V8or när de kommer till Tarifa. Om detta pratar Boyan en del om i sin podcast, mycket värd att lyssna på – lyssna här.

Boyan är knäckande bra i vågor och det är alltid kul och inspirerande att se proffs jobba. Vi gjorde en övning som går ut på att komma så långt som möjligt på 100 paddeldrag eller max 5 min. Jag avslutade mitt hundrade paddeldrag något efter Siven och efter mig var Richard och Emma. Boyan var långt framför oss och hade bara avverkat 80 drag när 5 minuter hade gått. Sa jag ’knäckande’?

boyan_4

Sköna, lättfångade vågor. Men inte alltid så enkla att stanna kvar på. Bromsar å bromsar!

När vi kom i land var det ombyte och matintag som gällde innan tur nummer två. Magnus föräldrar ställde idag upp som chaufförer och vi slapp därmed hämta några bilar, riktigt lyxigt! Vid tur nummer två satte vi i vid campingen och paddlade upwind ca 1500m. Vinden hade ökat till runt 12 m/s liksom våghöjden och det här passet kom att bli mitt bästa för dagen och bästa/effektivaste surfpasset hittills för mig. Tror aldrig jag har surfat så mycket och paddlat så lite. Det gick inte att ta miste på lyckan ute på havet, vi var flera som skrek av glädje i surfarna. Jag kände snart att det här måste jag bara ha mer av, det måste bli en tredje tur. Richard var trött, Emma behövde åka hem liksom Boyan behövde vända upp mot Stockholm. Skönt att Siven hade lite ork kvar och efter ännu ett ombyte och matintag blev vi skjutsade upp till campingen. Mina torra ombyten hade vid det här laget tagit slut och det var inte speciellt skönt att krypa i de blöta kläderna igen.

Den här gången vände vi rakt ner med vinden för 10km dw. Jag var trött nu och hade lite ont här och där och försökte mer än någonsin surfa och snåla med paddeldragen. Men även hjärnan var trött och jag får väl erkänna att det faktiskt var skönt när turen var över och skönt att inte längre ha suget för mer surf. Kort och gott – jag var äntligen nöjd, hungern stillad!

boyan_3

Sista rundan och vågorna var fortfarande fina. 

Boyan var också nöjd och undrade varför vi inte öppnat surfskicenter vid Älgöfjorden. Det var ju ett perfekt ställe för downwind menade han på.Vågorna lagom stora, skönt med land hyfsat nära och en biltur på ca 15min till ilägg är ju ingenting menade han på. Och just idag hade det varit world class conditions tyckte han. Ja, jag har då aldrig påstått att vi i Sverige inte har bra möjligheter för att bli duktiga surfskipaddlare. Vi har massor med kust och absolut bra möjligheter för downwindturer. Bra vägnät finns det också och vägarna är inte allt för trafikerade. Jag har varit i andra länder och paddlat ski och där har det verkligen inte gått lika smidigt att köra till iläggsplatsen. Men det verkar som om resten av världen tänker annorlunda om oss.

Det var två mycket givande dagar med Boyan. Hans teori blandade för mig nytt och gammalt och sällan lyssnar jag så noggrann på någons föreläsningar som Boyans. Passen på vattnet  var också väldigt bra ur flera aspekter liksom våra diskussioner efteråt. Boyan sa väl inte jättemycket till mig den här gången men det han sa var jäkligt bra. Och det han säger till andra ska man också lyssna noga på.
Älgöfjorden och Kungsbackafjorden
Ni som inte testat att paddla på Älgöfjorden ännu tycker jag skall testa detta. Vi i Göteborgstrakten är lyckosamma att ha två fina fjordar så nära, finfina för downwindpaddling. Kungsbackafjorden, mina hemmavatten, funkar bra på vindar kring syd och här blir vågorna extremt tillrättalagda. Stället är perfekt för nybörjare som skall lära sig surfa och man kan gå ut i väldigt hårda vindar och ändå känna sig säker. Och det går fint att hitta surf redan vid 5-6 m/s på rätt vindriktning. Vill man utmana sig går man runt Hållsunds udde där det blir stort och stökigt. Läs mer om Kungsbackafjorden här.

Älgöfjorden är något bredare och erbjuder samma typ av downwindförhållanden fast med fler vågsystem. För min del hittar jag just nu lite mer utmaning här eftersom vågorna inte är lika tillrättalagda. Men de är absolut lika lättfångade. Även här kan man söka större utmaningar genom att första paddla på öppet hav för att sedan gå in på fjorden. Vart gränsen går för dessa äventyr bestämmer bara du själv. Jag borde fixa en guide till paddling kring Marstrand. Om inte Siven hinner före vill säga :-)

marstrand

Tur nummer två för dagen 15km. Ilägg vid badplatsen nedanför campingen, paddling upwind ca 1500m och sen dw till Lökeberg

Tack Boyan för ännu ett givande möte. Och tack Richard Holm för att du fick till det här! Och tack Siven för uppehälle i sommarstuga, sjyssta föräldrar samt att du avslöjade dina trick för hur man kan lasta fem skis på en bil.

För er som har möjlighet att vara med på någon downwind clinic med Boyan så tag chansen! Boyan är pedagogisk och kan verkligen förklara och förmedla ’downwind basics’. Har ni inte möjlighet att åka till hans center i Tarifa så försök vara med på någon av hans clinics i Skandinavien. Hittills i sommar har han varit på flera platser i Sverige och kommer fortsätta i Oslo i augusti. Osäker på resten av hans schema innan säsongen drar i gång i Tarifa i höst.

Boyan klippte ihop en film från dagen. Se den på Facebook:
https://www.facebook.com/surfskieducation/videos/1350694681626910/

Surfski SM 2016

Torsdag 7 juli 2016 – Norrköping

Någon gång vid årsskiftet eller hur det nu var såg svenska surfskikommittén till att få in surfski i SM- veckan, som 2016 var planlagt till Norrköping. Efter lite diskussioner hit och dit bestämdes det att paddlingen skulle ske i Bråviken och vi var nog ganska många surfskipaddlare som var skeptiska till det beslutet. Anledningen till att förlägga tävlingen till Bråviken hade att göra med att det skulle finnas möjlighet för SVT att bevaka tävlingen. Det var tydligen inte något alternativ för dem att förflytta sig ut till havet. Själv kände jag mig inte särdeles uppspelt över beslutet men såg trots det vinningen med att få med surfski i SM-veckan med tanke på publiciteten sporten skulle kunna få. Att det sedan skulle komma med en hel drös med duktiga maratonpaddlare var en annan trevlig effekt som jag aldrig tänkte på.

När SM närmade sig började jag ställa in mig på ett platt lopp och tokstryk från både Hanna och maratontjejerna. Mitt självförtroende för plattvatten har aldrig varit bra och trots en större träningsdos hade jag inga höga förväntningar på loppet som närmade sig. Vi samlades vid Bråvikens kanotklubb i Norrköping på tävlingsdagen och det märktes det att det var en annorlunda tävling jämfört med de vanliga tävlingarna. Det var många nya ansikten och många ansikten som saknades. Från västkusten var det bara Göran Larsson, Magnus Siverbrant och jag som var anmälda. Övriga göteborgare tyckte nog det var onödigt att åka fyra timmar bil för 20 km plattvattenspaddling.

Vinden friskade i ganska bra från väst men vad skulle det hjälpa mig när vi paddlade i en insjö (mer eller mindre) med brunt vatten? Fick dock indikationer från några av båtförarna som varit ute om att det faktiskt fanns lite vågor där ute. Elis och jag diskuterade klädvalet. Soligt men kallt i vinden,  till slut blev minsta möjliga kläder, vi var överrens om att det skulle vara platt och minimalt med skvätt.

sm_karta

Spanar in banan. Foto: Kris Levemyr

En timma kvar till start och organisatören Jonny Torstensson höll i skepparmötet. Det var inte så jättemycket att säga om banan. SVT var på plats och gjorde en intervju med mig och maratonpaddlaren Emma Andersson. Och så var det dags att gå på vattnet. Det var en del vind och avståndet mellan startbojarna var inte så jättestort och det var lite klurigt att få alla 30-40 paddlare att ligga på en jämn linje utan att driva iväg för mycket. Dock var startern mycket rutinerad och med megafon dirigerade han de som stack fram för mycket.

IMG_3554

SVT gör stor grej av SM-veckan och surfski fick ta plats för första gången i TV-rutan. Här svarar jag givetvis mycket klyftigt på frågor om taktik och ambitioner.  Foto: Kris Levemyr

-Ready Go! Alltid lika mäktigt när så många paddlare drar iväg samtidigt. Jag hängde med hyfsat fint och såg Hanna och två maratontjejer framför mig, Emma och Mikaela. Vi hade sidvind och sidvågor och efter ett litet tag kunde jag hitta surf här och där i det allmänna stöket. Kom om Mikaela och även Emma. Efter ca 4 kilometer svängde vi öster ut och fick vinden rakt bakifrån men vågorna var verkligen små. Emma fick upp farten och formligen svischade förbi. Efter ytterligare några kilometer såg jag några större vågor från en båt komma rullandes snett bakifrån och jag satte in en stöt. Kom upp i 15-16 km/h i surfen och kom nästan helt ikapp både Hanna och Emma.

IMG_3609

Starten har gått i surfski SM 2016. Foto: Kris Levemyr

Efter hand växte vågorna lite och jag började jobba med dem, försökte hitta surf. Det var otroligt kort avstånd mellan dem och de var inte särdeles snabba. Jag valde att gå i sned anfallsvinkel och skära vågorna för att få en högre hastighet, vilket funkade fint. Det var länge sedan jag fick panik över att inte gå raka vägen mot mål.  Kom förbi Emma men Hanna kunde jag inte nå. Efter ytterligare några kilometer kom Boyan upp vid min sida, precis som under förra årets SM. Han satt i en pråm jämfört med min tandpetare och jag kände förnedringen. Han körde en stund jämsides men släppte sedan.

Avståndet till Hanna bara ökade och mitt avstånd till Emma ökade också (tack och lov). Körde på ordentligt, letade surf i de små, korta och regelbundna vågorna och körde tydligen rejält zick zack (enligt Boyan), kanske lite väl mycket? Men jag vill ju surfa! Sista kilometern in mot mål var riktigt platt och det var bara att trycka på. Hanna vinner SM och är i mål ca 1,5 minuter före mig. Starkt jobbat Hanna. Jag lyckades hålla undan de andra maratonpaddlarna och är givetvis glad för det. Det var så pass mycket vågor att det blev till surfskipaddlarnas fördel. Mycket intressant att se ungefär vart gränsen går, att vågor på 2-3 dm gör skillnad. Och det som var lyckat var att flera av maratonpaddlarna nu fått upp ögonen för sporten. Vi behöver bli fler, speciellt på damsidan, och det skulle vara jättekul om vi kunde få med några duktiga maratontjejer till tävlingarna.

IMG_3637

Målgång för Sparky och mig. Foto: Kris Levemyr

I herrklassen segrade hemmahoppet Emil Torstensson, som har en fot i både maraton- och surfskipaddling, över västkustens Magnus Siverbrant. Trea kom Paul Rosenqvist, som liksom jag hade behövt lite större vågor för att klättra i resultatlistan.

Dagen kom att bli enormt lyckad. Arrangemanget var jättebra med logistik, glada och proffsiga funktionärer, mat, prisbord mm. Det var sol och vind och med tanke på hur tråkigt det hade kunnat bli med regn och ingen vind var vi många som var enormt nöjda trots att arenan inte var havet. SVT sände senare flera minuter surfski på Sportnytt och det är för oss givetvis mycket positivt. Se reportaget här.

IMG_3677

Emma Andersson, jag, Hanna, Emil och Siven. Paul (3:a) hade tydligen bråttom bort/hem.  Foto: Kris Levemyr

Och Boyan då? Jo han hade faktiskt fått släppa – sa han. Och han sa att han tyckte att jag jobbade bättre med vågorna i år än förra året. Skitkul att höra! Boyan är kung av vågorna och hans ord är min lag. Punkt slut!

Tack Bråvikens KK för fint arrangemang, och för de överblivna rosa nummerlapparna. De lär pryda båtarna nere på västkusten under höstens lokala non-budget tävlingar :-D.

Hanna Höij fick senare vara med på en prisceremoni inne i Norrköping, kliva upp på scenen, ta emot något pris, få publikens hyllningar och träffa Pernilla ’Pillan’ Wiberg. Är inte det lite cool? Själv befann jag mig vid den tidpunkten på väg till västkusten för downwind clinic med Boyan. Det funkar också!

sm_mat

Sjysst häng på kvällen. Foto: Kris Levemyr

sm_hanna

Hanna på prisceremoni i Norrköping. Här med ‘Pillan’. Foto: Elis Weslin

 

Dubbel, Amarone och tappad mobil i Kalmarsund

IMG_3336

 5-6 juli 2016
Alla foton: Kris Levemyr

På vår väg till SM i Norrköping tog vi en sväng förbi Kalmar för att träffa Eva. Eva har sin affär ‘Kajakkalmarsund‘  och har nyligen startar surfskiklubben Kalmar Surfski Club och med ett gemensamt intresse för havet, surfski, windsurfing mm finns det alltid roliga saker att hitta på tillsammans, speciellt i Kalmarsund som ofta levererar bra vågor när jag är där. Så även den här gången.

Jag säger numera; den bästa downwinden är den oväntade downwinden. Hur många gåger har man inte fått sina högt ställda förväntnigar grusade av en prognos som inte höll? Ett stort antal! Den här dagen hade jag noll förväntningar för det var inga vindar att tala om och riktningen hade varit sisådär. Vår väg från Skåne till Kalmar blev därför ganska utdragen. Varför jäkta med en så dålig prognos? Det blev diverse fikastopp på mysiga lokala ställen och en falafel vid ett klassiskt, sunkigt gatuköt en bit innan Kalmar var det sista jag lassade in innan vi träffade Eva. Vi hade bestämt att testa hennes dubbel, en Carbonology Zest, och på hennes inrådan skulle vi köra en downwind på 18 kilometer från Vita Sand in till Kalmar. Men i vilka vågor tänkte jag?

IMG_3323

Dags att testa ny dubbel: Carbonology Zest. Ilägg Vita Sand söder om Kalmar

Kris släppte av oss vid Vita Sand och vi gav oss ut på ett platt vatten. Men ganska snart började det rulla vågor i sidan, vågor/dyningar som bara växte och växte. Var kom de i från? Det blåste ju knappt? Kanske 5-6 m/s från syd. Våra 18 kilometer i dubbeln kom att bli riktigt trevliga med surfar runt 20km/h. Dubbeln kändes riktigt fin och lätt att få på surf. Dock hade jag förväntat mig en stabilare ski eftersom den var av modellen Zest. Den jag satt i liknade min dubbel Epic v10, en dubbel i mellansegmentet om man ser till stabiliteten. Alltså inget för nybörjare men absolut något för de som vill tävla och köra snabbt i vågor. Sittställnigen var fin och cockpit ganska tight – me like!

3366ny

Tisdag kväll var vi trötta och orkade inte laga mat. Det blev restaurang och jag tappade ut min tallrik med mat. Superhungrig och maten så nära munnen men ändå så långt bort. Och så plötsligt låg allt i en enda röra på golvet, *gaah*. Somnade till slut mätt och belåten med en förväntan om surf.

Prognosen för onsdagen såg på pappret riktigt bra ut och Eva och jag började bygga upp våra förväntningar. 12-14 m/s nordligt i Kalmarsund – det skulle väl bli fint det? Lastade dubbeln onsdag lunch och drog iväg mot Revsudden. Jag körde min buss och kände hur bilen ryckte till i vindbyarna. Sänkte farten och mös inombords. Kanske dumt att köra en dw dagen innan SM? Jag kanske men vad göra när det blåser? Det går inte att låta bli!

IMG_3458

Det började regna. Riktigt kvalificerat skitväder! Vart är vårt riktmärke Ölandsbron liksom?

Lagom till när vi satte i började det regna och inte så lite heller. Det tokregnade kort och gott. Jag fick uppleva kvalificerat skitväder i Kalmarsund där sikten blev så dålig att inte ens det självklara riktningsmärket Ölandsbron syntes. Så tänk på det ni som skall paddla där: kompass eller GPS behövs även här.

3504ny

Bästa uppladdningen inför SM? Absolut!

Som jag skrev tidigare, bästa dwn är den oväntade. Våra förväntningar grusades rejält idag då vinden var enormt byig och snurrade. Den la sig snart på nordostlig riktning, alltså frånlandsvind, och vi fick den mer eller mindre i sidan. Dyningarna kom snett bakifrån och det var först när vi närmade oss Ölandsbron (som tillslut dök upp där  i diset) vi kunde få några rejäla surfar och lite flyt i paddlingen. Men det var kul ändå, härligt att bli genomblöt av regnet och genomblåst av vinden. Att ha en sport som funkar i skitväder är lycka det. Och det var riktigt skönt att få krypa in i bastun efteråt.

kalmar_badkaret

Oups, Sorry Eva för att jag ‘råkade’ göra badkarstricket

kalmar_eva

Eva på surf

kalmar_bron

Ölandsbron dök upp tillslut. Men inget att ta för givet som landmärke i skitväder.

Avslutade min Kalmarvistelse med att tappa min mobil i havet. Det hände inte när jag satt i skin utan när jag var fullt påklädd. Totalt okreddigt! Surt! Onödigt! Resursslöseri! Men som Sune W skrev – nu kommer jag alltid att minnas det stället. Som om jag skulle glömma bort det annars!? 😀

Tack Eva för två trevliga  och mysiga dagar hos dig i Kalmar. Kul med paddling i dubbeln, det får bli fler gånger.  Och Tack Kalmarsund för att du än en gång levererade vågor till mig.

 

Fler bilder

3360ny

 

3349ny

3357

IMG_3547

kalmar

En kort vandring genom de mest pittoreska delarna av Kalmar tar oss hem till Evas place.

En fantastisk vecka på fjorden

27 juni – 3 juli 2016

Min första semestervecka började på bästa tänkbara vis, tokmycket fjordsurf hela veckan lång. Har aldrig varit med om något liknande. Någon gång tidigare har jag kört dubbelpass någon bra dag och någon annan bra period har det blåst fjordvindar två dagar i sträck. Men det här…

Måndag
Körde från Orrviken till Jonttis med Göran, Evy och Tryggve. Vinden låg mot sydväst och det blev sköna vågor mot oss när vi kom ut mot Malö. För Evy var det en stor dag idag då hon fick tillbaka självförtroendet i de stora vågorna och hon blev nykär i sin Fenn Spark. Själv paddlade jag CS Vault idag och testade att trycka på för fullt i de stora vågorna vid Hållsund (aka Emmas udde), något jag sällan kunnat göra tidigare. Skönt med mer kraft och sitta stabilt samtidigt som en bredare ski inte slinker iväg lika lätt utför vågen. Vågorna blev ganska små inne på fjorden eftersom vindriktningen var aningen för mycket åt sydväst och vindstyrkan inte mer än kanske 9 m/s. Men det var en härlig tur med mycket glädje. Och Ingrids banankaka satt fint efteråt.
Loggat: 21km

Tisdag
Behövde vila efter at ha paddlat flera dagar i sträck och dubbelpass på söndagen. Körde kite med Kris i Torkelstorp och spanade ut över fjorden för att se om jag kunde se mina vänner som körde en dw, säkert tjoandes i surfarna. Som tur var såg jag dem inte.
Loggat: 0km

Onsdag
Enda dagen utan fjordvind
Loggat: 0km

Torsdag
Fantastisk dag där jag klämde in tre turer. Första turen blev tillsammans med Karin Anderö och min fru Kris, som satt bakom mig i min Epic V10 dubbel. Prognosen hade lovat mer än vad vi fick men det blev trots allt väldigt surfvänliga vågor hela vägen in även om de var mindre än utlovat. Fick enormt fint flyt i dubbeln med Kris där bak. Det var Kris första downwind och riktiga tur i surfski och det blev många glädjetjut från passagerarsätet. Maciej och Markus Grip var också med och vi la i vid Draget/sandstranden.
Loggat: 9km

fjorden_regn

Isätt vid Draget. Det regnade riktigt mycket i början men det gav bara lite extra krydda. det hör till liksom :-)

fjorden_kris

Kris hade det riktigt trevligt i baksätet och fick många fina och långa surfar.

fjorden_karin2

Karin Anderö på sin första downwind på Kungsbackafjorden. Hon såg glad ut…

Nästa tur var det Tryggve, Maciej och jag som körde hela vägen bort till Krokudden med bilen, a.k.a Helevetesgrinden (by Markus Grip). Det är verkligen lyxigt att få komma så långt ut i fjorden. Tryggve och jag invigde vår Fenn Elite S dubbel i vågor och vågor var det. Vinden låg nog på ca 11-12 m/s rak syd och det var rejäla vågor vi mötte. Vi hade bestämt oss för att vi skulle hela vägen ut till udden, för att verkligen testa dubbeln i stor sjö. Det var berg-och-dalbana på väg ut och emellanåt hängde jag i luften när vi mötte vågorna. Sekunden efter vid nedslaget fick jag en rejäl dusch – så fantastiskt roligt det kan vara med upwind! Vågorna var dock stökiga där ute och vår dubbel ålade sig och det var svårt att få flyt och hitta surf. Men kul var det!
Loggat: 18km

fjorden

Dags för tur två med Maciej och Tryggve

fjorden_krokudden

Isätt vid Krokudden. Maciej reder ut det bra.

fjorden_krokudden2

Tryggve och jag fick mer problem, fick gå tillbaka in, fixa prylarna och sen göra ett nytt försök. I vågbryt gäller det att allt sitter på plats !

fjorden_dubbel_tryggve

Äntligen surf i dubbeln med Tryggve. Kolla så fint vågen bygger upp framför oss. JAGA!

Sista turen gjorde jag ihop med Patrik Stenberg, ny i surfskifamiljen. Killen köpte en Fenn Blue-Fin för ett tag sedan och nu var det dags för hans första downwind. Vinden hade lagt sig rejält men det fanns fortsatt små och surfvänliga vågor på fjorden. Ilägg: Draget/sandstranden
Loggat: 9km

patrik_stenberg

Patrik – ny i gänget men har redan jättefin känsla för det där med surf.

patrik_stenberg2

Patrik tar sin nya ögonsten på premiärtur. Ur plasten i havet.

Fredag
Fortfarande fina vindar från syd. Och regn.
Sov i bilen tillsammans med Kris och körde ett kite-morgonpass vid Torkelstorp. Fantastiskt att vakna upp, äta frukost och kliva rakt i neoprenet…NOT! För jag hade glömt min neoprendräkt och fick kliva i mina paddelkläder istället. Blöta och kalla. Men det var det värt, det blev en fin kitesession i ca två timmar innan jag fick bryta för att jag frös.

Dagens downwind var bestämd till 16:30 och det blev något missförstånd mellan Tryggve och mig med tiden. Jag trodde inte han skulle komma då klockan passerat en bra bit efter 16.30. Halvvägs till Röda Holme ihop med Maciej och Siven ringde Tryggve och undrade vart vi var då han kommit till Jonttis. Jag dirigerade om Tryggve till Röda Holme. Efter att ha lastat av skis och gjort oss i ordning kom Tryggve insladdandes på parkeringen. Förardörren flyger upp och ur hoppar en Tryggve iklädd endast kalsonger och med stressad blick. Ett skratt förlänger livet säg det, jag förlängde mitt liv med många minuter där kan jag lova.
Fick en fin tur runt udden, vågorna var väl som störst 1,5m med mer åt enmetershållet. Inte speciellt dramatiskt. Fantastiskt fina vågor hela vägen in till Jonttis, körde ett fjordrace och loggade tredje bästa tid. Kul med tanke på att vinden inte var mer än 9m/s och jag satt i Vaulten. Dock saknade jag det där släppet jag får i en smalare ski, men skönt med något lite kortare och ett större roder som ger bra stabilitet i skråsurfen.
Loggat: 19km

non

En vanlig syn på Jonttis under veckan – ett modernt surfski-slagfält.

Lördag
Fortsatt fina sydliga vindar runt ca 10m/s. Och sol! Första turen blev med Eric Gilland och vi la i vid Draget/sandstranden – mest för att göra det enkelt att få tillbaka bilen efter runda nummer två. Men det visade sig gå smidigare än jag trott att paddla hela vägen ut till Fjordskär mot vinden. Väl där ute startade jag kameran och vi körde med vågorna inåt. Fick kämpa på bra för att hinna med Eric, som verkligen lärt sig surfa efter några/något besök hos Boyan i Tarifa. Sist jag paddlade med Eric satt han i en havskajak med släproder. Han paddlade förvisso bra redan då men inte alls som nu. Wow säger jag bara. Jättefina vågor och riktigt stora vid Kalvö. Fantastiskt kul!
Loggat: 19km

fjord2_eric2

Jag fick jaga Eric som ofta låg en våg före mig, precis som på bilden.

fjord2_waves

Älskade lekfulla fjordvågor. Här jagar jag på skrå.

På nästa tur blev vi 12 stycken så Tryggve och jag bestämde oss för att sätta i vid Röda Holme eftersom det mer eller mindre skulle bli fullt med bilar vid Draget/sandstranden. Och kanske lite för att vi båda två har en konstig kärlek för den där udden som ger vilda och mäktiga förhållanden. Väl där ute var vågorna stora men aldrig så att det var läskigt eller gav oss någora problem. Vi höll ihop bra som vi lovat varandra men precis innan det var dags att vända ner och börja surfa var Tryggve försvunnen. Så där vips bara. Ena sekunden låg han ca 50m innanför mig och andra sekunden var han borta. Letade runt ett tag och surfade sedan innåt fjorden. Vi återfann varandra senare och det visade sig att han fåt värsta vågen i baken och surfat iväg snabbare än någonsin, fått en till och en till. Det var hans livs surf liksom och jag önskar så att han haft en GoPro som fångat hans ansiktsuttryck. Förmodligen fick han munnen full med saltvatten :-)
Loggat:19km

Söndag
Sista fjordpasset på ett tag. Inga jättevindar att tala om men det var sol och jag ville kräma ur det sista innan två dagars kitevistelse i Skåne. Körde ett fjordrace allena i min Spark och fick jobba som en lite blå hela vägen (vilket var meningen) då vågorna inte var speciellt surfvänliga, mest långa och snabba. Ingen tid att skryta om men det kändes fint i kroppen nu. Jag var nöjd. Inte surfhungrig längre.
Loggat: 10km

Jag undrar om jag kommer att få uppleva en liknande vecka på fjorden igen? Det blåste sydligt sex av sju dagar, hur fint är inte det liksom. Och jag är så enormt glad att jag hade semester och kunde utnyttja mesta möjliga av vindarna och vågorna. Det blev många ombyten, kexchoklad, bananer, smörgåsar och coca cola. Och vilken lycka att ha så många vänner med samma passion för fjorden och dess vågor. Tack alla, ni är underbara! Och det var himla fint att ha min fru kitandes nästgårds, och vi slog följe hem tillsammans flera kvällar. I bilen handlade det enkom om vad hon lärt sig för nya kitetrick och hur många surfar jag fått.  Livet är underbart!

 

PS Ni som är nyfikna på Kungsbackafjorden kan kolla in min Fjordguide