Första dubbelracet i Norden?

Söndag 19 juni 2016

Foto: Johan Eltes

I år kommer det att arrangeras SM i dubbel och dubbel kommer även finnas som gren under EM i Sardinien. Jag tyckte att i år var ett ypperligt tillfälle att arrangera en tävling för enkom dubblar under Vågryttaren. Efter lite tjat, gnat, lock och pock blev vi faktiskt sex hela dubbelpar i anmälningslistan. Och då låg ändå Joels dubbel kvar på land liksom ytterligare ett gäng dubblar runt om i Sverige. Tur att norrmännen var så paddelsugna och kom ner med två ekipage. Einar till och med köpte en begagnad dubbel av Aterra inför vår tävling. Jag tror ingen var besviken över att de stannat en dag extra på västkusten.

Lördag kväll
Vågryttaren först och sen grillfest med flera av deltagarna – vilken maxad dag! När jag slöt ögonen lördag kväll såg jag bara vågor framför mig. Härliga och kluriga tvåmetersvågor som skulle länkas ihop. Somnade dock snabbt och sov som en stock natten till söndag. 07.00 söndag morgon ringde klockan och jag kände mig jättetrött. Men efter att ha träffat Einar i köket blev jag pigg. Vad annat kan man bli av en sådan superhurtig norrman som dessutom äter sill på gröten. 9.00 rullade vi ner på Jonttis väg där vi körde samling för alla sex dubbelparen. Vi hade en initial plan som var utarbetad efter vindprognosen (väst-sydväst). Konstigt nog hade jag inte kollat OSO. Och Vivans station vid BUA/Ringhals fanns inte att tillgå. Anders Karlsson tittade fånigt på mig och undrade varför vi inte skulle paddla inne i fjorden, det blåste ju sydligt? Verkligen sa jag och kollade på grafen på OSOs hemsida visat på Anders iPad. Vi ändrade om planerna och lastade in oss i bilarna och susade iväg söder ut mot Draget. Innan vi packade av bilarna gick vi ner till havet för att försäkra oss om att vågorna verkligen fanns där ute på fjorden. Jo jo, mycket riktigt. Och fina gäss såg vi också. Ser man gäss på fjorden så vet man att det är tillräckligt.

dubbel_bana

Banan för dagen – fin på vindar kring syd

IMGP2351

Lastning av de långa dubblarna vid Jonttis

Moderata vindar – klassisk fjordsurf
Det blåste ca 9-10 m/s och vindriktningen låg på syd-sydväst med vridande åt sydväst. Körde ett kort möte på stranden där vi gemensamt beslutade att sätta i och paddla som uppvärmning mot vågorna ut mot Fjordskär. På stranden stod följande ekipage uppradade: Evy Lantz och Sara Rhost (Epic V10 dubbel), Johan S och Johannes Hukkanen från Örnsberg (Epic V10 dubbel), Pedro Pontes och Anders Saeböe från Göteborg/Sandefjord (Carbonology Zest), Fredrik Wangler och Trent Victor från Stockholm/Göteborg (Epic V10 dubbel), Einar Kjerschow och Mats Grov från Oslo (Carbonology Blast) och så Joel Eriksson och jag i min Fenn Elite S.  Det var skönt att komma in lugnt och skönt i paddlingen och min dubbelpartner Joel kändes otroligt stark. Det var skön höjd på vågorna, inte för stora, inte för små, det skulle vara hanterbart för alla. Ibland sköljde det över skin (och över mig) men mestadels gick vi torra mot vågorna. Alla startade igång sina GoPros och vi vände ner för start.

IMGP2390

Skepparmöte. Einar är redan ute på vattnet. Tycker mig känna igen den situationen…

IMGP2404

Dubbelt så kul med dubbel! Och jag är så nöjd med min nya Fenn Elite S dubbel.

Klara, färdiga gå!
Alla satte igång sina klockor och loppet var igång. Snacka om keep it simple! Funkar fint när man inte är så många. Kom på surf direkt och nästan lika direkt var Einar och Mats före Joel och mig. Jagade på direkt och Joel som sagt att han inte skulle kunna gå på helfart på grund av sin opererade axel kändes otroligt stark för att just inte gå på helfart. Sist jag paddlade dubbel i fjorden avr i höstas med suveräna Anders W Anderssen och då försökte jag fånga allt framför mig. Den här gången tog jag det lugnare, hade bättre timing och kände mig starkare när det väl gällde att gasa. Fick ganska fint flyt utan att kräma på för hårt. Vi såg att Trent och Fredrik höll på att gå om oss. Mats och Einar var inte så mycket att göra åt men de andra killarna…så lätt skulle vi inte ge oss. Precis som alltid blev vågorna mindre vid Gottskär men inte sämre. Det visade sig bli fantastiska rullande fjordvågor hela vägen in till Jonttis. Vi fångade, surfade, länkade, tryckte oss igenom, surfade, länkade, tryckte oss igenom. Nu var flytet 100% och känslan av att surfa, samla kraft, orka fånga och länka var fantastisk. Det gick hur fint som helst att surfa på det relativt kora vågorna inne i fjorden och Joel och jag njöt för fulla drag. Trent och Freddan hade vi lämnat bakom oss för ett bra tag sedan och resan in mot mål var 100% njutning.

13423990_589219131246564_4574782438116604913_n

Starten går. GoPron på Mats huvud fångar ögonblicket

IMGP2430

Starten har gått

Gick i mål på ca 42 minuter och då hade vi snittat 14,1 km/h och paddlat ca 10 kilometer. Det var relativt kort tid mellan alla ekipagen och snart var vi samlade. Alla verkade ha haft det lika njutbart som oss och leendena gick inte att ta miste på. Herre jösses, vilken paddelhelg, vilken utdelning!

Mamma trogen sin tjänst som kock och matfixare hade dukat upp med smörgåsfika i ’bersån’ vid Jonttis. Idag kunde jag njuta lite mer av after skin, igår hade jag ju ätit hamburgare samtidigt som jag delat ut GPS positioner till helikopter och oroat mig för Pedro. Minns dock att den hemmapicklade rödlöken var riktigt smaskig som tillbehör på hamburgaren.

Trent hade ordnat med fler priser, även de med fikatema. Det var bakelser från Majgården och bakelsen jag fick var fantastiskt god, vilken det nu var.

Jag hoppas på en repris nästa år. Och visst skulle det vara lite kul om vi kunde bli ännu fler dubblar då?

Tack till Anders Karlsson, Johan och Jenny Eltes och Margareta Gunnard för era insatser med bilkörning, mat och foto.

Resultat:

Surfski S2/dubbel (10km)

plac Namn Stad/Klubb Land tot tid
1 Einar Kjerschow/Mats Grov Oslo NOR 41.48
2 Emma Levemyr/Joel Eriksson Näsets Paddlarklubb SWE 42.20
3 Fredrik Wangler/Trent Victor Stockholm/Göteborg SWE 43.19
4 Johannes Hukkanen/Johan Stenberg Örnsbergs KK SWE 44.17
5 Anders Saeböe/Pedro Pontes Sandefjord/Göteborg NOR/SWE 44.40
6 Sara Rhost/Evy Lantz Göteborg SWE 48.44

Fler bilder från tävlingen

IMGP2359

Idag fick GoPron följa med

IMGP2360

Evy Lantz är taggad!

IMGP2373

Mats Grov och Anders Karlsson

IMGP2384

Team Rosa Pantern. Eller Panter Tanterna :-D

IMGP2370

IMGP2380

IMGP2395

 

IMGP2444

Evy och Sara får ett fint race

IMGP2443

Även Anders och Pedro var mycket nöjda

IMGP2440

-Rackarns Joel, de går om oss! JAGA! PRESSA!

IMGP2422

Einar och Mats värmer upp

IMGP2420

Einar verkar nöjd med sitt inköp

IMGP2412

På väg ut mot Fjordskär och starten

IMGP2409

Johan och Johannes från Örnsberg

13466477_589373884564422_3173576606578228946_n

Sköna, rullande fjordvågor

IMGP2408

Fredrik och Trent synkade tillslut.

IMGP2433

IMGP2406

Johan och Johannes

IMGP2401

Tjohoooooo Evty Lantz!

13466068_589206614581149_6135675428488530800_n

Tjihoo det var vi som gjorde det!

13427808_589206621247815_1494459795743131402_n 13450257_589206657914478_2532803618169105971_n 13501696_589206677914476_8185036027542025459_n

 

Fjärde gången gillt

Rapport från Vågryttaren 2016 eller

I huvudet på en arrangör och i huvudet på en vågälskande surfskipaddlare

Lördag 18 juni 2016

Foto: Kristin Levemyr (om inget annat anges)

Jag har varit med och arrangerat Vågryttaren alla år tävlingen funnits. Tidigare tre år har det varit platt, platt, platt, platt. Tråkigt, tråkigt, tråkigt för de paddlande. Skönt, skönt, skönt för oss som arrangörer. I år kan man säga att det blev tvärt om.

Prognosen några dagar innan tävlingen var spretig men det gick att förstå att vi äntligen skulle få vind från något håll som skulle generera vågor. Inget nordostlig skräp utan riktigt vind, vind från Tyskland, Danmark eller Norge. En dag innan tävlingen spådde prognosen 8-10 rak väst. Suveränt tänkte jag – det blir kul för de flesta. Med våra mått mätt tyckte jag att vi var förberedda. Vi hade uppmanat folk att ta med sig stabilare surfskis om de kunde välja. Vi hade tre följebåtar till hands varav en som skulle fixa stor sjö. Dessutom en duktig båtförare i den båten. Vi hade några olika banförslag utifall vinden skulle vrida. Vi hade många fina funktionärer som skulle kunna hjälpa till att köra bilar, allt för att vi skulle kunna vara flexibla med plats för start och mål. Och vi hade äntligen fått tag i rejäla bojar via kanotförbundet. Nu skulle folk lätt hitta vägen.

13483301_589285954573215_1303854206481203582_o

Välkomna till fjärde upplagan av Vågryttaren

Lördag morgon
Blev upplockad av min chef Håkan som körde den rejälare båten, ’Acornbåten’. Jag ville åka banan för att försäkra mig om att den var rätt val med tanke på vinden. Det blåste mer än 8-10 och jag beslutade mig efter att ha åkt halva banan att flytta starten till Röda Holmen, för att få en startsträcka mindre exponerad för vågorna. Jag såg att vågorna utanför fjorden vred lite åt sydväst men bedömde att det fortfarande var okej riktning. Vågorna var uppskattningsvis runt dryga metern och det var härligt att flyga med dem i motorbåten. Längtade tills jag skulle få surfa dem i min ski.

13497906_589278987907245_8469533365980359008_o

Magnus Siverbrant programmerar GPS klockan med målpositionen – Stranden vid Rågelund.

Körde in mot Rågelund där målet var planlagt, för att hämta upp de gula bojarna. Bojarna var gigantiska, de hade tydligen hållit Pontus igång hela gårdagen. Han hade fått rådda med att fixa elektrisk pump mm för att pumpa upp de stora monstren. Pumpa för hand var inte att tänka på. Jag Insåg efter en stund att varken Acornbåten eller Pontus båt skulle kunna komma in till land med tanke på vågorna och stranden. Kompisen Jenny och jag fick helt enkelt hoppa i och simma i land för att hämta bojarna. Problem nummer två, hur få ut dem till motorbåtarna? Löste det med långa linor och lite simmandes fram och tillbaka.

13475047_589279007907243_2064554686083600332_o

Pyssel med de gigantiska bojarna. Jag hade ju i alla fall neopren.

Följebåtarna stack sedan iväg för att lägga ut bojarna och jag bytte huttrandes om. De övriga i teamet hade under tiden tagit hand om registreringen av ski- och SUP-paddlarna. Pratade med Göran Sivertsson, en av SUP-paddlarna, och han sa att de funderade på att åka till Lygnern för att köra sin tävling. Det var för stort och snett där ute på havet sa han. Kör på det sa jag, huvudsaken är att ni får en fin bana och att ni har kul.

13475218_589278861240591_8068350224202565451_o

SUP paddlarna valde att åka och paddla downwind på Lygnern

Lördag kl 11.00
Packade in oss i bilarna och for mot starten och Röda Holmen. Under färden ringde Håkan från Acornbåten och meddelade att han hade fått motorhaveri. Kommentarer överflödiga. Pontus hade fått bogsera honom plus de tre gigantiska bojarna in till Åsa. Jag började kalkulera på worst case scenario: en följebåt, tre bojar. Håkan skulle höra av sig om 20 minuter igen. När vi kom fram till starten började folk att göra sig redo. Pontus ringde och meddelade att om de inte skulle få ordning på Acornbåten så skulle han få svårt med att få ut alla bojarna med sin båt som är mindre. Jag kalkulerade om worst case scenario till en följebåt och en boj, rundningsbojen vid Malös spets. Pontus sa att han skulle ge sig ut mot Malö för att lägga ut bojen och att vi under tiden skulle hålla tummarna för Acornbåten, som jag hörde hosta i bakgrunden av samtalet. Vi samlade alla paddlare och körde ett skepparmöte, jag med något bister min. Vi förklarade läget och att vi måste avvakta lite till.

13442714_589286234573187_2374987247120675662_o

Skepparmöte vid Röda Holmen

Efter ytterligare 15-20 minuter ringde Pontus igen och meddelade att han inte kan komma ut till Malö med bojen, det var för stort där ute för hans båt. Acornbåten fortfarande trasig. Nytt worst case scenario, inte så kul att kalkylera om nu. Ingen båt, inga bojar. Vad har vi? Vi hade inget förutom drygt 20 mycket ivriga surfskipaddlare som bara ville iväg. Vi la fram förutsättningarna och underströk att våghöjden där ute var två meter. -Ni som inte testat sådana förhållanden tidigare ska inte testa detta idag. Tag på er ett lager extra neopren och kom ihåg: ni är helt på egen hand där ute. Och ni måste själva hitta vägen till mål. Stå över om ni känner er det minsta osäkra, vi skjutsar er tillbaka. Ni som trots att vill paddla kan vända och komma tillbaka, vi låter en funktionär vänta kvar med bil vid starten.
Några kloka själar bestämde sig för att avstå/paddla ut till Malö och tillbaka mest för att få blöta ner sig. I Leifs ögon såg jag något vilt tändas, vågmästarskåningen var taggad. Flera stycken bytte ski ännu en  gång. Emil T tog en Swordfish, Siven en Storm + och pappa Jonny sin Cruize. Halva jag kände adrenalinet pumpa och den andra halvan av mig, funktionärshalvan, ogillade situationen.

Lördag kl 13.28
Vi paddlare la snällt upp oss på startlinjen för att bli ivägsläppta. Leif tuggade på sitt drickamunstycke. Bara fradgan saknades. 13.28 gick starten och vi satte av. Upplevde det som om alla tog det aningen lugnare än vanligt. Ingen idé att gå för hårt mot vinden, det var smart att spara krafterna till surfet. Det blåste uppskattningsvis 10m/s och mer i byarna så det var inte allt för jobbigt att gå mot och sidledes i vinden.

13502649_589277537907390_4191486402708219588_o

Starten har gått

13433181_589277287907415_6731964288265748945_o

Leif och jag sitter tryggt

Vi hade ingen boj vid Malö och vägen mot mål var fri. Men folk gick ändå på min rekommendation att paddla upp längs Malös spets för att senare vända öster ut mot Rågelund. Efter vändningen kom vågorna mycket riktigt snett bakifrån och jag fortsatte att ta höjd och inte lockas att fånga de stora vågorna. Det var hemmabana för mig och jag hade ju redan hunnit göra alla misstag förra sommaren då jag flera gånger paddlat här. Dessutom satt jag i dag i en stabilare ski, en CS Vault, och var nöjd som en prinsessa för den extra stabiliteten och det ganska stora rodret. Försökte hitta de små vågorna i min riktning och tuffade på hyfsat bra. Visst, det var surt att släppa de stora, häftiga vågorna men jag visste ju vad som gällde. Snart kom dock min belöning när jag kunde börja falla av något och plocka mer och mer vågor. Vissa vågor var rejält branta och vid ett tillfälle befann jag mig i ett läge där jag satt högst upp på vågen och hade chans att komma med. Eller låta bli. Jag tittade ner i vågdalen och tryckte till med ett paddeldrag. Skin formligen föll över kanten och dök ner under vattenytan med nosen före. OMG! Halva skin under vattenytan och hela fören en rejäl bit under. Snart poppade vi tillbaka och åkte på en knallbroach. Lyckades häva broachen fint, skrattade,  gapade och fick saltvatten i munnen. Jag paddlade vidare och försökte fokusera. Dock snurrade en massa tankar i huvudet. Hade rätt folk avstått från att paddla? De största vågorna var två meter och vågorna kom från olika håll. För min del var det inget nytt, jag är van vid sådana förhållanden och vet att reentryn sitter som ett smäck. Jag såg mig omkring men såg inte en kotte. Min cola-kaffe-vattenblanding var skit. Alldeles för mycket kaffe och jag kände mig bara mer och mer törstig. Försökte fokusera och paddla vidare. Fick fler och fler surfar nu, GPS klockan visade fina siffror. Började närma mig mål och vågorna blev mer och mer jämna och kom rakt bakifrån. Nu var det 100% surf, havet sprutade i ansiktet och det var fantastiskt kul.

13458692_589277104574100_6489853822993694309_o

Emil Torstensson från Bråvikens KK vann herrklassen

Plötsligt började jag se andra paddlare och jag kände tävlingshetsen komma tillbaka. Jag var inte långt bakom Johan Stenberg men orkade inte ta upp kampen. När det bara var några hundra meter kvar gled Jens Thorild upp snett bakifrån. Plötsligt kunde jag tända till och vi spurtade mot stranden. Tryckte och tryckte men det gick trögt att ta sig igenom vågorna över det grunda vattnet. Några funktionärer kom utspringandes för att ta våra skis. Johan, Jens och jag låg nu alla på ungefär samma linje. Ryckte leashen och drickaslangen och kastade mig ur skin. Älgade över vattnet och såg en stackars funktionärs-Tryggve inse att han skulle bli blöt av mitt springande. Jag kutade vidare, Tryggve försökte rädda sig undan. Det var en bit att springa och jag började blir trött. Förlorade spurtstriden mot både Jens och Johan till Jens fördel. Riktigt kul avslut!

IMGP2196

Jensa och jag kommer in samtidigt. Foto: Johan Eltes

IMGP2199

Älgar in mot mål. Tryggve inser för sent vad som håller på att hända – han kommer bli blöt. Foto: Johan Eltes

IMGP2201

Spurtstrid. Foto: Johan Eltes

IMGP2203

Som Jens Thorild vinner. Foto: Johan Eltes

Fortfarande hög på adrenalin diskuterade vi paddlare hela racet, vågorna, vurporna, glädjen, klurigheterna, och så vågorna igen, surfet, surfet och surfet.

13443029_589276017907542_391620769934919668_o

Anders Abrahamsson sa att han skulle ha varit mycket snabbare i en stabilare surfski. Han ser dock ut att ha haft lite kul ändå.

Det var skönt att byta om och i takt med att hamburgarna grillades gick fler och fler i mål. Hörde att Emil vunnit och att Siven haft en tuff dag med två bad. Han blev formligen kastad ur sin ski. De flesta deltagarna hade nu kommit tillbaka, på vattnet eller med bil. Så efter ytterligare en stund var vi alla samlade utom en person. Självaste Pedro saknades och vi började kolla på webtrackingsidan för att se vart han var. Han syntes inte längre i realtid och vi fick kontakt med Richard Holm per telefon, som hade bättre möjligheter att via dator kolla Pedros senaste position. Han kunde se Pedro i realtid och att han legat stilla (i våra huvuden ’i vattnet’) på ungefär samma position i drygt en halvtimma. Joel larmade sjöräddningen som skickade ut en helikopter. Helikoptern hittade dock inte Pedro på angiven position. Jobbig situation där jag själv såg för mitt inre en kall Pedro drivandes i vattnet – med eller utan ski. Pedros telefon hade tydligen knäckts mot skin då han gjorde flera reentryförsök. Lite oklart om vad trackingtjänsten fått för signaler från den trasiga eller halvtrasiga telefonen. Pedro lyckades till slut ta sig vidare men hittade inte målet utan kom till Frillesås istället, där han fick hjälp med skjuts tillbaka till målet. Han hade inte kunnat använda sin telefon för att ringa oss andra och fick kontakt med oss först då han kunde låna telefon av den snälla chauffören. Att inte ha följebåt i det här läget kändes givetvis rejält surt. Att Pedros telefon gick sönder var surt. Hade en av ovanstående parametrar inte inträffad hade situationen löst sig.

Och så kom regnet, som pricken över i:et liksom. Men vi fick till prisutdelningen och kunde avsluta tävlingen. Anders Karlsson delade ut ett specialpris till de deltagare som ‘vågat’ bryta och paddla tillbaka. För egen del var det bara att ladda om inför morgondagens dubbelrace och kvällens grillfest med flera av deltagarna.

13490781_589286227906521_2954265303869690545_o

Mats Grov vet hur regnet skall tas

13475053_589275344574276_3495980666087674751_o

Prisutdelning S1. 1. Emil Torstensson, 2. Magnus Siverbrant, 3. Fredrik Wangler. Jag var ensam i damklassen

Tack!
Tack alla underbara funktionärer som var med och höll tävlingen flytande. Utan er ingen tävling! Och tack till er paddlare som visade att det visst går att avstå från att tävla/paddla då förhållanden är nya och obeprövade.

Förutom alla tankeställningar jag fått mig den här dagen har jag insett att jag som tävlande måste börja använda min navigationsfunktion på GPS klockan mer. Ansvaret för att hitta vägen till mål faller trots allt tillbaka på den tävlande. Jag har varit med på flera race där jag känt att jag borde haft bättre koll på mål och inser efter helgen att det inte alltid är enkelt för arrangörerna att få till en bana som är klockrent uppmärkt. Mocke och många andra förespråkar att man alltid skall ge sig ut och paddla runt målområdet innan start – för att bekanta sig med vyn utifrån havet. På så sätt blir det lättare att hitta mål. Som arrangör försöker man få till en banan som är lättnavigerad men med stora vågor, dåligt väder, oförutsedda händelser mm blir det inte alltid som man tänkt sig. Vi är många som har GPS klockor så varför inte börja använda dem lite mer? Det är inte bara hastighetsmätaren vi ska nyttja. Som arrangör kommer jag nästa gång att lägga ut GPS koordinater för mål i PM och uppmana deltagaren att ’läsa på’ banan ordentligt. Det är inga orienteringskunskaper som krävs, kanske bara lite mer engagemang från deltagaren själv. Kan vi som arrangörer hjälpa till med bojar eller navigationsbåt är det fint men kanske inget att lita på till 100%.
Resultat från tävlingen

Fler som har bloggat om tävlingen:

Motionspaddla.nu: Vågryttaren – the story
BlogPontusNy: Vågryttaren 2016

Fler bilder från tävlingen

13502808_589278597907284_7162693630859443121_o

Uppvärmning

13422374_589278654573945_4481072715810850208_o

Det brukar Einar vara noggrann med

13443238_589278587907285_7586329652239902753_o

Siven ser lugn ut

13502512_589278697907274_6315432288611363841_o

Hampus Winroth gör sig redo för sin första surfskitävling

13495520_589278197907324_1716057715454815142_o

Demonstration av nödblosset – vilket den här gången krävde en del muskelkraft

13443043_589277581240719_668958162651158782_o

Killar och guttar redo för start

13433319_589277487907395_8164773385283767817_o

Starten har gått. Emil Torstensson sätter bra fart från början

13497556_589277311240746_6051824856141528379_o

Från arrangör till deltagare. Det var åtminstone hemmabana

 

13475224_589277224574088_3168040494861150714_o

På väg ut mot öppet hav

 

13458682_589276901240787_7316576946306604609_o

Fredrik Wangler och Einar på väg in mot mål.

13497649_589276721240805_4068195185237330967_o

Einar fick Fredrik att springa

13498088_589276801240797_8570735877829852707_o

Einar slog Mats Grov idag. Senaste tiden har det varit ombytta roller. Men är det något Einar bemästrar så är det vågor, vågor i sidan och vågor snett bakifrån.

13497984_589276487907495_4105032291918483798_o

Självaste Lars Eriksson (motionspaddla.nu) förgyllde vår tävling och fick smaka på västkustens rejäla vågor.

13502614_589276101240867_3555058417595264305_o

Torbjörn Karldén och Jonny Torstensson diskuterar surfet

13443152_589286107906533_6299766523897579568_o

Professionell grillare: Hasse Westerberg

13443146_589275921240885_3097647426716813909_o

Västkustens Jakub Cvach tog sig också i mål

13458500_589275261240951_4866994117568137372_o

Leif, dina förhållanden men sist i mål? ;-)

 

13497851_589275854574225_2996817016352422983_o

Underbara funktionärer på plats; Michelle och Christina

13443054_589275541240923_370461768090718424_o

Pontus Ny delar ut pris till bästa och enda dam i SUP klassen – Margareta från Åsa.

13482903_589285947906549_8901714277505145125_o

Världens bästa funktionärer

 

13442457_589275744574236_8516384922489895452_o

Årets pristema är ‘Fika’

IMGP2221

Även kitarna hade en fin dag med bra utdelning vid Rågelund

 

Same same but different

Racereport från Bellevue Ocean Race, Köpenhamn, Danmark 2016-06-11

Danskarna utlyste ett surfskirace i Köpenhamnstrakten och jag kände direkt att det där vill jag åka på, delvis för att stötta racet och delvis för att raca och se hur det funkar i Danmark. I Sverige har vi hållit på med ski lite längre och har kommit lite längre med antal utövare, antal surfskirace, organisatoriskt i förbundet och kring mästerskap – och just därför är det kul att se att Danmark har börjat sätta lite fart. Danmark är ju en stark paddelnation och i år fått med många fler sprintpaddlare till Rio än vad Sverige fått. Och med så mycket kust och så många kajakklubbar som ligger just vid havet har de en fantastisk arena som bara väntar på att fler och fler surfskis hyser in sig i kajakförråden.

Siven och jag susade ner till Helsingborg fredag kväll för att kunna få sova en hel natt och inte stressa. Vi fick även med oss Aterra- Leif i bilen lördag morgon över sundet och det kändes riktigt trevligt. Med Leffe blir det ju sällan en tråkig stund.

Vi körde till Klampenborg, en mysig ort vid kusten något norr om Köpenhamn. Här finns en jättefin sandstrand och kajakhuset ligger precis i anslutning till stranden. Nelo var huvudsponsor för tävlingen och Oscar Chalupsky var på plats i egen och stor person. Med sig hade han några stora Nelopaddlare från Tyskland och  Holland, alla med stora biceps. Jag hade ju med mig Magnus, han också hyfsat ‘köttig’. Jag funderade just på vem som skulle vara snabbast. Oscar C var givetvis favorittippad. I damklassen var två tjejer anmälda som enligt Magnus (killen som har koll på kajakfolket) varit/är duktiga i maraton, speciellt Birgit. Jag hade ingen aning om hur snabba de skulle vara och hoppades att de antingen skulle vara rejält långsammare eller rejält snabbare än mig, jag var inte så sugen på att bli jagad ännu en gång, framförallt inte på platten och i dryga 25km.

Vi blev bussade (med en halvtokig chaufför) norrut och lastade av skis och prylar på en vacker strand. Ingen verkade vara så sugen på att värma ordentligt. Först när tävlingsledningen ropade ut att det var 15 min kvar till start började folk i sakta mak att gå på vattnet. Det blåste som sagt inte mycket och framför oss hade vi ca 27km. Det hade pratats lite om vad man skulle sikta på. Att gå längs land var ingen option eftersom land vi skulle passera var som en bukt. Några pratade om att vinden skulle vrida åt nordost senare varvid det skulle vara smart att hålla ut rejält från början. Jag hade kikat lite på kartan och bestämt mig för att hålla mig mitt emellan Ven och fastlandet.

Siven redo! Oscar redo!

 

Fint ställe att starta på!

japp vi är i Danmark!

 

Det blev en odramatisk start och jag höll hyfsat lugnt tempo. Dumt att dra på för hårt på den här typen av race. Tuggade på på min linje och såg att det var två tätgrupper som valde två olika spår, en längre ut och en i min tänkta linje.

Vågorna var för små för att ge någon fart men de fanns åtminstone där och de få decimetrar de höjde sig räckte för att jag skulle få något att fästa ögonen på, att hela tiden söka efter surfbara vågor, allt för att distrahera mig.

Kilometrarna tuggade sig fram, jag körde på och det kändes fint. Så småningom var de två tätgrupperna helt utom synhåll och jag fick gå efter egen linje. Plötsligt var över halva loppet gjort och jag började få svårt att hålla uppe pulsen som i början av racet. Men farten var ändå hyfsad och jag försökte köra mycket på teknik och styrka.

När jag hade kört ca 20km kände jag att det var dags att närma mig kustlinjen men samtidigt såg jag några paddlare ligga längre ut. De paddlade ganska fort och de var givetvis deltagare i racet. Vilka skulle jag gå på, de eller mig själv? Gick på magkänslan och höll mig till min egen linje. När jag hade kört 23 km började jag bli nervös. Hade ju ingen aning om hur målet skulle se ut. De gula bojarna som utlovats såg jag inte. Jag gick närmare stranden men kastade hela tiden oroliga blickar mot paddlarna längre ut. Jag vände mig om då och då för att se att paddlarna bakom mig siktade på ungefär samma ställe som jag. Dock verkade de ha tröttnat för jag såg dem knappt bakom mig. Fick tillslut svårt att fokusera på paddlingen och oroade mig enkom för vart jag skulle. Slet tillslut upp min telefon för att kolla att jag var på väg åt rätt håll, och det var jag. Plötsligt ser jag Ola Ström utanför mig. Jag tänkte att han nog varit i mål ett tag och var ute igen för att värma ner lite. Dock tuffade ha på och vi gick i mål samtidigt. Ola var en av dem som hållit den yttre linjen och paddlat en sisådär 1-1,5km längre än mig. Min klocka stannade på 26km.

 

Johan Skärskog paddlade lite längre…

 

så gjorde även Ola

 

sjysst målgång!

Målet, som jag äntligen hittat, var fantastiskt vackert med vit sand och turkost vatten. Det var många som hejade och ropade när vi gick i mål och någon ropade att jag var snabbaste kvinna i mål. Kul! Jag hade inte haft någon aning under loppet.

På herrsidan hade det varit betydligt mer dramatiskt i kampen om platserna. Magnus, Joep och Oscar drog iväg i en klunga och Oscar la sig på vågen efter de yngre grabbarna – som fick dra typ hela racet. De andra mejslade killarna drog i klungan med den yttre linjen. Den yttre linjen var ju inget bra alls så Magnus, Oscar och Joep var först till mål och gjorde upp om de främsta placeringarna. Oscar, som glasat på de andras våg, gick upp och spurtade. Magnus orkade svara men kunde inte komma förbi, lite för att Oscar kunde trycka Magnus upp mot målbojen. Oscar vann med en halv båtlängd, 1 sekund. Tror ändå Magnus var nöjd med sin andra placering även om han gick miste om Neloskin som utlovades till snabbaste paddlaren. Så fint att Nelo-Oscar vann en Nelo ski… 😀 Precis vad han behövde! Eller? För min del blev det julafton under prisutdelningen. Fick en jättefin Braca paddel, Van Dusen i helt rätt storlek för mig och med ett lätt och mjukt skaft, exakt den setup jag hoppats på. Och så fick jag en fin gps- och pulsklocka från Polar. Wow! Ska bli spännande att få testa prylarna.

 

oscar chalupsky snabbast idag.

 

skönt häng efter racet.

suveränt sällskap, goa grabbar!

Efter racet följde riktigt skönt strandhäng på klubben och det grillades Entrecôte. Fick äta i solen på dukade bord och maten var suverän. Och kulglassen efteråt var mist lika god. Dock lät vi alla bli starkölen, något som många andra paddlare lät sig väl smaka. Ja vi var ju i Danmark!  Att raca i surfski i Danmark var på många sätt som att raca hemma men med några mindre olikheter så som dryckesintaget efteråt.

Jag ger racet mer eller mindre högsta poäng förutom att målet skulle ha märkts upp mycket bättre. Det lär förbättras till nästa år. Vindarna kan man inte göra så mycket åt och det fina idag var att jag faktiskt hade kul på vattnet trots avsaknaden av vågor.

Tack Klambenborg Kajakklubb för en fantastisk tävling. Jag ser fram emot nästa års upplaga och hoppas att få se fler danskar paddla surfski.  Och tack till Leffe och Magnus som bjöd på härligt resesällskap. Jag hade en suverän utflykt till Danmark!

Tävlingssäsongen 2016 äntligen igång

Måndag 6 juni 2016

Det är just det här jag gör mina pass på paddelmaskinen under vintern för. Åker hem från jobbet, sätter mig i bilen och åker upp till klubben, betalar trängselskatt och förpestar miljön (inte så enkelt att cykla till klubben på isiga grusvägar i kyla, regn och mörker). Får blåsor i nävarna på maskinen. En del av mig hade hellre stannat hemma och myst i soffan, vallat skidorna lite extra, lagat en spännande middag till min fru och kanske tapetserat om sovrummet. Så det är lite gött när sommaren är här och tävlingssäsongen har börjat. Då får jag äntligen använda allt det där som jag samlat på mig under vintern. Efter ett kul och sporrande VM på Tahiti och att jag fått fint motstånd från bland annat Hanna i Stockholm har helt klart träningsdosen ökat och det var skönt att idag få ett kvitto på att tiden på gymmet inte varit helt bortkastad.

Åkte ner på fredag kväll tillsammans med Pedro, Jakub, Richard och Magnus S. Bodde fint i stugor på Stensö Camping. När vi skulle sova kände jag mig nervös på något vis. Eller snarare uppe i varv och förväntansfull. Hjärtat slog snabbt och hårt och jag kunde bara inte slappna av. Somnade nog tillslut men det kändes aldrig som att jag sov djupt. Drömde att jag var på surfskitävling och hur jag tappat bort mina kläder. Irrade omkring och hittade dem tillslut. Men då hade bussen till start redan avgått och jag fick lifta med två killar, som även de var eftersläntrare. Jag hade givetvis också tappat bort min paddel och frågade killarna om de hade någon över. Jo jag har faktiskt en över sa killen i passagerarsätet och räcker över ett gigantiskt hemmabygge där bladen var stora som lampplafonder och skaftet tjock likt en mindre stock. Ha ha ha!

kalamar_reg

Registrering i surfklubbens lokaler vid Långviksbadet.

Tävlingen i Kalmar är alltid välarrangerad och så även i år. Banan i år bestämdes till att gå från Revsudden norr om Kalmar med målgång vid Långviken söder om Slottet (ca 18km). Det blåste en ganska fin nordlig vind och vi var många som inte riktigt visste hur vi skulle klä oss. Det var en krispig morgon och vinden var kall. Men tillslut blev det barfota, neoshorts och en långärmad underställströja – bra val!

kalmar_skippers_mmeting

Skepparmöte vid Revsudden

När starten gick vid 12.45 blåste det uppskattningsvis runt 7 m/s och det var fina vågor runt en halv meter som rullade ner i sundet. Starten gick och det drogs upp ett rejält tempo som jag lyckades hänga på hyfsat bra. Vågor i sidan brukar jag hantera bra men starka Hanna hanterade det ännu bättre idag och låg aningen före mig. Efter några minuter rundade vi bojen och fick äntligen börja surfa. Magnus S, Emil, Paul, Ola, Elis, Marran m fl satte av snabbt och försvann snart utom synhåll.

Hanna och jag kom att ligga jämsides och växlade om att ligga först. Riktigt spännande och intressant! Och aningen stressande givetvis. Dock lyckades jag hålla mig lugn och inte rusa på fel vågor. Höll mig också slaviskt till pulsklockan för att inte dra på mig onödig syra. Däremot märkte jag att jag emellanåt tappade fokus och började tänka på vardagsbekymmer och vips var Hanna före mig. Började fokusera igen och tog igen luckan. Jobbade hårt på att accelerera tidigare för att fånga vågorna och det gav fin utdelning. Och kroppen orkade verkligen hålla en fin frekvens på den där paddeln och tekniken kändes bra.

Så där höll vi på fram till en bit innan bron då jag av någon anledning fick en lucka till Hanna och försökte samla värdefulla metrar. Det blev aningen stökigare under bron som nog berodde på strömmar. Jag visste att det skulle bli platt efter bron och det kändes som om vinden höll på att mojna, helt enligt prognos. När jag passerade hamnen i Kalmar paddlade jag nästan för mitt liv med full fokus. Hanna är riktigt grym på plattvatten och jag behövde göra allt jag kunde om jag skulle hålla undan. Jag har nog aldrig pressat på så hårt tidigare under så pass lång tid. Med någon kilometer kvar ser jag Hanna i periferin och har ingen aning om min fart kommer räcka.

Det räckte med 10 sekunder. Phiew! Hanna hade lika gärna kunnat vinna kändes det som. Men idag var det tydligen jag som drog längsta strået. Min tid blev runt 1.24h.

På herrsidan hade Magnus S och Emil satt av och kört ett hårt race i vågorna medan Paul R legat bakom och surfat på med mindre ansträngning. Han kunde efter ett tag gå om när de andra två grabbarna stångat sig trötta och lyckades behålla ledningen ända in i mål trots att de två marathonspecialisterna närmat sig på plattvattensektionen. Emil knep andraplatsen och Siven fick nöja sig med en tredje plats.

kalmar_spark

Sparky gick fint idag!

Folk verkade väldigt nöjda med dagen efter att få ha surfat i solen. Fin utdelning med andra ord! Fiskgrytan som bjöds på efteråt var också fin liksom prisbordet och prispengarna och det finns väl inget annat att säga sammanfattningsvis än att Kalmar Surfski club med Hasse och Eva åter igen bjöd på en finfin tävling med vindgudarna på sin sida. Bra jobbat och stort tack!

kalmar_pris2

Glada pristagare!

kalmar_pris

Erica, Elis, Steffen, Eva, Siven, Hanna och Emil

Se kalmar surfskis hemsida för resultat mm

Det var trevligt att packa in sig fem stycken i Pedros bil för hemresan. Richard Holm gästspelar på västkusen i och med jobb och var också med. Att åka bil med trevliga surfskimänniskor är en del av det trevliga med surfskitävling, även om man får trängas lite i baksätet. Jakub och Richard är ju inte direkt smala över axlarna om man säger så.

Jättekul att tävlingssäsongen är i gång och fantastiskt kul att få tävla, surfa, ge alllt. I år kommer jag få surfa mer än någonsin eftersom jag blivit bättre både fysiskt och teknisk och i och med det kommer jag kunna plocka fler och fler vågor. Jag kommer också att få det rejält svettigt på racen framöver, precis som jag spådde i höstas. Nervigt, sporrande och kul! Och sommaren är här med shorts, solkräm, svett, sol, varmt, vind. Äntligen!

Om två veckor är det dags för Vågryttaren, det ska bli trevligt! Men innan dess blir det tävling i Köpenhamn. På återseende!

Vi är entusiaster…

Tisdag 31 maj 2016

Tisdagar är numera träningsdag på fjorden för min och några andras del. Vi kör intervall eller downwind om vi skulle ha turen att ha vindar från syd. Förra tisdagen åskade det men vi hade hyfsad tur och kunde klämma in ett något avkortat intervallpass mellan blixtarna och skurarna. Igår var det nya tag och vi hade till och med bestämt att grilla efteråt, fint väder som det skulle vara. 
Redan på väg ut till fjorden i bilen såg vi att himlen var svart och det blixtrade och dundrade. Satt och tryckte i bilarna på Jonttis en stund innan vi ansåg att åskan var på väg bort. Bytte om och satte i. Efter 100m såg vi ett nytt mörkt område komma från Torkelstorp. Efter ytterligare 100m brakade det loss och vi, likt flyende hundar med svansen mellan benen, paddlade snabbt tillbaka och hoppade in i bilarna igen – den här gången med blöta kläder. Träningssugna Tryggve gav upp och körde upp till en sjö för att träna vidare. Efter ytterligare en stund ansåg vi att faran var över och gick ut igen. Då hade de andra som kom enkom för grillningen kommit och vi fick halvera vårt intervallpass. Passet gick fint och aptiten jobbades upp helt klart. Bytte om och gick bort till grillen och all mat som de andra dukat upp. Mums, tugg och svälj. Såg då att det såg lite väl grått ut bort mot Hanhals. Fan också, inte nu igen! Jorå snart började det droppa och dropparna blev till riktigt regn. Jag hittade en pressening i bilen som vi lyckas spänna upp. Stog där och kurade och tuggade i oss grillmaten. Anders K hade mössa på sig, jag en tjock tröja. Kris frös. Svensk sommar! Men vi hade i alla fall väldigt trevligt 😀