2 dagar, 3 downwinds, 19 bilder

 8-9 augusti 2016

Det har knappast undgått någon att det blåst en hel del på västkusten över helgen och i början av veckan. Efter en lördag och söndag i Marstrand och på Kungsbackafjorden var det mer västliga vindar på ingång och det var bara att styra kosan mot Marstrand igen. Att få sol, varmt i vattnet och stora och bra vågor är tre parametrar som inte inträffar allt för ofta samtidigt, kanske bara någon gång per år? Vi var ett gott gäng som körde tre downwindturer på Älgöfjorden under måndag- och tisdagkvällen. Einar Kjerschow, Tryggve, Magnus Siverbrant, Göran Larsson, Richard Holm och jag fick smaka på det bästa västkusten har att erbjuda. Jag tror inte jag behöver skriva så värst mycket, bilderna talar väl sitt egna språk. Det blev tre turer som helt klart hamnade högt på listan över all time high downwinds.

 

Hang loose! Einar förväntansfull.

marstrandEinar2

 

Tjihoo, isätt campingen och sidvind ut en bit. 

marstrand1

 

Styv kuling gav en del sidovågor

marstrand2

 

Så nu är man blöt. Idag tog det bara fem minuter.

marstrand4

 

Dags att börja surfa. En glad Einar njuter

marstrandEinar

 

Tryggve var också jäkligt nöjd

marstrandTryggve+

 

Fångar sköna surfar direkt

marstrand9

 

Försöker hänga kvar högt på vågen och snedsurfa lite

marstrand5

 

OJ OJ hur ska jag hantera det här!?

marstrand6

 

Försöker bromsa!

marstrand7

å bromsar å bromsar å bromsar…

marstrand10

 

men åker av vågen tillslut och dyker ner i vågdalen

marstrand8

 

Ha ha ha, det där var var galet, kul och blött

marstrand11

 

Magnus kommer förbisurfandes och undrar varför jag paddlar

marstrand14

 

Det hände att jag vattenfyllde min ski…

marstrand12

 

Och så fick jag besök av en liten fisk som hoppade ner i min sittbrunn

marstrandfisk

 

Hej hej lilla horngäddan! Säg hej till kameran innan jag slänger tillbaka dig

marstrandFisk2

 

Oj oj, det där var kul. Alla ivriga att berätta sina stories

marstrand13

 

Love ski surf

marstrandLove

Bättre än Liseberg

Lördag 6 augusti 2016

dubbel3

Sköna uppförsbackar!

Jag och Siven stack ut en sväng på havet i lördags. Tog min fina Fenn Elite S dubbel och satte i vid Reidars Kajaker på Koön/Marstrand. Ute på havet blåste det ca 12 m/s rak väst och det var skönt att sitta två i båten då vi paddlade mot vinden. Magnus, som inte paddlade dubbelski innan men är en stormästare som frampaddlare i K2, fick (observera ’fick’) sitta i fram och jag tänkte för mig själv att det skulle bli intressant att se hur han hanterade det. Hantera det skulle han kunna men frågan var hur stort steget skulle vara från att paddla S1 till S2/dubbel.

Növlade på i drygt 8km/h ut mot Pater Noster och vände när det var någon kilometer kvar. Jag var totalt dyblöt efter turen ut så när jag hoppade i och simmade till aktern på skin för att starta kameran blev det liksom ingen skillnad i hur blöt jag var. Att paddla mot vinden kan faktiskt vara riktigt kul, speciellt i dubbel. För mig var det bättre än Liseberg helt klart. Ibland hängde vi i luften, ibland kom en våg och bröt över oss och ofta paddlade vi upp för härliga uppförsbackar (som kändes som mindre slalombackar) och damp ner i branta nerförsbackar på baksidan av vågen. Underbart!

Vågorna var stora och snabba och kom från minst två olika håll. Det var lite stökigt (minst sagt) och det var svårt att kunna nyttja all kraft till att accelerera. Då och då fick vi stötta och skin krängde hit och dit. Dessutom spolade det in vatten i min sittbrunn från sidovågor som sköljde över mig och det var sällan torrt där. Flera gånger lättade jag i cockpit när jag fick vågorna på mig i surfarna, borde installera säkerhetsbälte där bak! Magnus vågbrytare han monterat i fram kändes patetisk med tanke på hur mycket vatten som kom in hos mig. Fick på några rejäla surfar där dubbeln kunde sträcka ut fullängd i vågen utför. Toppfart noterad i klockorna var 24.9km/h har jag för mig.

dubbel9

Sköna långa utförsbackar som gick i 20.

Plötsligt bara låg vi där i vattnet. Vi hade vält i början på en surf och det gick fort. Och det gick fort upp i båten också. Utan att ha snackat ihop oss eller övat innan så satt vi i sadeln igen och fångade snart nästa surf. När vi kom innanför Åstol och de andra kobbarna blev våghöjden mindre och det blev lite enklare och mindre stökigt. Vi fick ett jämnare tempo och bättre flyt. Jag hade mycket nöje av att sitta bakom Magnus och jag tyckte att han skötte sin jungfrupaddling i dubbeln med bravur. Vi var inte helt jämspelta då Magnus har en högre frekvens än mig och jag hade svårt att hänga med, framförallt i början då vågorna var snabba och krävde hög fart från oss. Jag gillar att luta mycket för att få skin att svänga, Magnus använder rodret mer. Magnus har en favoritsida att stötta på, jag fixar numera båda sidor bra. Det blir lite lustigt att stötta ner i vågen istället för in i vågen (på rätt sida). Magnus huppade emellanåt när han ville ha extra kraft från mig och det funkade jättebra för mig – den ska jag ta med mig. Det var enkelt att följa honom när han slog av på kraften (men ändå paddlade) och även när han drog på. Det märks att han paddlat mycket K2 – kul!

dubbel5

Just där i den sekunden går det åt h…e, vi tippar åt höger.

dubbel6

Men ett litet bad gör bara gott. Tycker det är kul att ramla i och blöta var vi redan.

Att paddla dubbelski är en konstart, det är mycket som skall stämma och man behöver öva en del för att blir samspelta. Det är absolut svårare att få en dubbel att gå bra i hög sjö men upplevelsen är roligare tycker jag. Love it!

dubbel1

Min fina dubbel kittas för dagens äventyr

dubbel2

En vågbrytare tejpades på

dubbel8

Paddling genom hamnen vid Marstrand för att nå ut till berg-och-dalbanan

 

dubbel12

Det var emellanåt rejält blött

dubbel11

Inte bara för mig där bak :-)

dubbel10

Ett oförglömligt äventyr bland lunnefåglar, vita sandstränder och brunost

Rapport från ASKR juli 2016
I höstas under prisceremonin på King&Queen of the fjord kom Einar fram och gav mig en norsk chokladkaka av märket Freia. Emma – du får den här om du åker med upp till ASKR i Nordnorge till sommaren. Jag som alltid drömt om att åka till Lofoten tog emot chokladkakan och såg det som ett tecken att få tummen ur.

ASKR står för Arctic Sea Kayak Race och är ett paddelevent som pågått under många års tid, kanske 20år? Havskajakpaddlare samlas på Vesterålen (ögruppen norr om Lofoten) sista veckan i juli och paddlar tillsammans på tur under några dagar i organiserade former (rumble). Sedan samlas alla på ön Tinden i det gamla fiskeläget Skipnes för fest, skönt häng, tävlingar, kurser mm i tre dagar.

ASKR med paddling runt Vesterålen och samling på Skipnes

Under senare åren har även surfskipaddlare hittat dit och de få år som prispengar har erbjudits till maratontävlingen har celebriteter såsom Dawid Mocke och Sean Rice varit med. Men varför ta sig så jobbigt långt norrut för att paddla kajak? För den vilda och vackra naturen svarar nog många. Höga berg som stupar ner i ett blått, klart hav, ett hav där bland annat späckhuggare, lunnefåglar, valar och en mängd olika fiskarter frodas. Vita och öde sandstränder som ramas in av berg och grönt gräs kommer där till. Men jag tror också att folk som åker hit lockas av den gemenskap som erbjuds. En gemenskap med folk som har en passion för naturen, kajakpaddling, den rena havsluften, de tysta och ljusa nätterna där bara havets dån hörs.

Del 1 – resan norrut

Min resa började med en bussresa från Göteborg till Oslo. Med mig hade jag en nyvunnen surfskivän Patrik Stenberg. Min fru Kris kunde inte få ledigt och fick tyvärr stanna hemma. I Oslo mötte vi upp med Einar Kjerschow och Tora och tog nattåget till Trondheim. Åkte sovvagn ihop med Patrik och det kan jag verkligen rekommendera. Sovvagnen alltså. Ja att åka ihop med Patrik också för den delen, trevlig, flexibel och hjärtlig människa som dessutom är knäpp tyst när han sover. Sköna sängar med bäddmadrass och vita lakan, handfat och en liten chokladbit – rent och fräscht. Och inte farligt dyrt alls om biljetten köpes i tid. På morgonkvisten bytte vi tåg till tåget mot Bodö och det tog oss ca 10h att nå hela vägen dit. Det blev många kaffe i restaurangvagnen för att fördriva tiden.

God natt chokladen på tåget

Väl i Bodö checkade vi ut hyrbil och knödde in vårt bagage. Det blev änna fullt…Men backspegel är väl överskattat när man är en jäkel på att använda sidospeglarna!? Det blev Einar som hamnade bakom ratten och påbörjade kampen om att hinna till färjan vid Bognes – den som skulle ta oss över till Vesterålen. Skulle vi missa den skulle vår ankomst bli mycket sen. Vi hade en sträcka på 21 mil som enligt Google Maps skulle ta 3h och 5 min att köra. Vi behövde köra sträckan på 2.45 för att hinna. Einars bilintresse från unga år väcktes till liv och plötsligt satt det en rallyförare där framme. Han körde fort men bra och det var bara någon gång Tora blundade och vi andra drog efter andan. Mestadels var det kul att luta med i kurvorna och se hur vi plockade in minut efter minut på Google Maps uträkning. Det var givetvis inga höga hastigheter vi pratar om eftersom hastighetsbegränsningen låg mellan 40-80 km/h. Jag var dock skeptisk redan från början, man har ju åkt på norska vägar många gånger tidigare och de brukar ju ringla sig mellan berg med vattenfall och kantas av fartkameror. Fartkamerorna upphöde dock efter Fauske (uttalas fäuske!) och ringligheten var inte så farlig. Men skulle vi hinna? Klockan 21.15 PIP rullade vi på färjan. Eller rulla är väl en underdrift att säga. Halvsladdandes är kanske en överdrift men något där emellan ligger nära sanningen. När vi klev ur bilen stängdes porten och färjan la ut. Det var i grevens tid som vi säger på både svensk och norsk. Vi kände alla ett lyckorus och Einar blev kung i dubbel bemärkelse. Han är nu inte bara snabb i sin ski utan även bakom ratten. Lyckoruset förstärktes av att vi började se höga berg från färjan – vi närmade oss, det var nära nu.


Färjan tog en timma och efter ytterligare 1,5h körning hade vi kommit fram till campingplatsen vid Kråkberget beläget på västra delen av Vesterålen. Klockan var kring midnatt och det var knäpptyst i stugorna och tälten. Det var dock ljust och jag och Patrik glömde bort oss och började prata entusiastiskt om utsikten tills Einar hyschade på oss. Planen var att tälta här för att på morgonen sätta i våra surfskis (som åkt med ett släp upp i Oslo Kajakklubbs regi) och paddla ut till det lilla fiskeläget Skipnes där alla ASKR paddlare skulle samlas under onsdagen. Deras turpaddling började för tre dagar sedan och de var nu på ingång.
Det var med ett förväntansfullt pirrande i magen som jag somnade, och sov trots det som en klubbad säl hela natten trött efter den långa resan. Att det var ljust ute störde inte alls, liksom regnet som smattrade på tältduken.

Patrik pusser tennene

Del 2 – ASKR
Onsdag morgon och klockan ringde vid 7. Jag och Patrik sjöng för Einar, som fyllde år. Tora hade plockat blommor. Sedan blev det gröt i campingköket, lomper med baconost och kokt ägg. Så äntligen var det dags att ta på neoprenet. Enligt väderleksrapporten skulle det blåsa en del idag och Einar och jag skulle få till en downwind från Eidnes till Skipnes. Snälla Tora och Patrik skulle skjutsa oss till Eidnes och själva paddla i mer skyddade vatten till Skipnes. Äntligen fick jag sätta rumpan i min ski, som för den här resan var CS Vaulten från Aterra. Jag hade valt den framför min Fenn Spark eftersom jag med tidigare erfarenheter från paddling på Atlanten vet att det lätt blir stökigt och då är det skönt att sitta i något lite bredare. Dessutom får jag bättre plats i Vaulten med två lager neopren. Vattentemperaturen var uppskattningsvis 12C och lufttemperaturen runt 15C, fast med vinden blev det kallare vilket mina händer skulle tala om för mig senare. Det var mulet och grått men inget regn.
IMG_2306JPG

Grattis på födelsedagen Einar

start

Äntligen paddling i Nordnorge! Foto: Patrik Stenberg

Satte iväg genom det klara vattnet och under vår paddling ut mot öppet hav häpnade jag över utsikten med de branta bergen som stupade ner i havet, de vita sandstränderna och de dasslockstora brännmaneterna jag då och då satte paddeln i. När vi kommit ut på öppet hav blev det snart stökigare och en ganska stor dyning rullade mot oss från norr. Vinden var ännu ganska svag och vi hade den i ryggen. Min GPS klocka visade att vi höll farter mellan 12-13 km/h och snart förstod vi att det var medströms. Hade svårt att trycka på av olika skäl och blev därför förvånad över att vi rörde oss framåt så pass fort. Einar började att prata om fåglar och tyckte det var konstigt att vi inte såg några. Och så plötsligt kom de, en stor flock med lunnefåglar. Snart var det hundratals över oss och några satt i havet med flera sillar hängandes ut från näbbarna, för tunga för att lyfta. En rackarns söt liten fågel med färgglad näbb och säregen flygstil.

lunne

Lunnefågel med en rejäl fångst. Foto: Patrik Stenberg

Natur, djur, dyning, ström, spegelsjö från branta klippor, vindvågor i ryggen, det blev tydligen lite för mycket för mig och jag kände ett sting av sjösjuka. Slet med den någon halvtimma men så fort det började blåsa lite mer och jag fick bättre flyt framåt i surfarna försvann det. Nu började jag känna igen mig!

Efter 21 kilometer paddlade vi in i skyddat vatten med riktning mot Skipnes och vattnet blev härligt blågrönt mot ljus sandbotten. Fåglar, fiskar som slog i vettenytan, tång, berg som blandades med moln, spegelblanka havsvikar – det var så jäkla vackert!
Nådde Skipnes efter 23 kilometer och vi träffade snart på Tora och Patrik som också precis anlänt med sina kajaker. Nästan inga andra paddlare hade kommit och det var ganska tomt. Till en början hittade vi inte vårt bagage som tidigare blivit utkört och blöt och tom på energi började jag frysa. Tog tillslut tillflykt in till den lilla butiken och serveringen på bryggan och helt lägligt fanns där kaffe och rykande varm fisksoppa till försäljning. Fick låna Toras ulltröja och fisksoppan med färsk torsk var helt enkelt underbart god och värmen började sprida sig i kroppen.
IMG_2374JPG

Skipnes

Bagaget kom såklart fram när vi letade lite bättre och Patrik och jag installerade oss i Fiskebua, en våning med våningssängar, ett kök och dusch. Jättemysigt! Patrik tände i brasan, jag duschade och kröp ner i sängen och tog en skön eftermiddagslur.
Fler och fler turpaddlare anlände och två deltagare kom med turbåten från fastlandet nämligen Chipo och Fredrik – i mina ögon två riktiga tuffingar ((ödmjuka sådana) bördiga från trakten. Chipo, som Einar pratat gott om och som är en duktig paddlare, hade jag bekantat mig lite med på Facebook tidigare och det var fint att få träffa henne IRL. Ett annat härligt möte blev när Christina Holm kom inpaddlandes, mer eller mindre gömd där under den gigatiska gula galonsydvästen. Jag skulle tro att vi var en bit över 120 deltagare tältandes och inkvarterade i Skipnes och det var ett härligt spring på bryggan. Det drällde av havskajaker (och några surfskis) på gräsmattan och på bryggorna,  torrdräkter, underställ och neopren hängde överallt på tork.
IMG_2375JPG

Vi var åtminstone 120 deltagare på ASKR, det blir en del prylar på det.

Torsdag morgon
Klev ut nyvaken på bryggan och såg en helt ny värld framför mig. Det var strålande solsken och utsikten med bergen i bakgrunden och det spegelblanka blågröna havet var enastående. Det blev köpefrukost på bryggan, det fanns inget annat alternativ en sådan här fantastisk morgon. Njöt av brunost, sill, bröd, ägg och kaffe i solens värmande strålar. Och jag var inte ensam.
IMG_2320JPG

Sjysst morgonutsikt


IMG_2318JPG

Bästa frukosten

IMG_2323JPG

På programmet idag stod det ‘Sprintrace 200m’. Ett kul inslag i ett havskajakevent tycker jag – lite fart, fläkt och adrenalin. Det var riktigt kul att se så många snabba damer och herrar i havskajaker. Några hade till och med grönlandspaddel. I damernas surfskirce blev det bara jag, Chipo och Christina. Men det är väl inte så ‘bara’ :-) I herrarnas surfskiklass var det Einar, bröderna Ness och Patrik som skulle fightas och för Patriks del blev det lite som David och Goliat. Urstarka Fredrik (som paddlat längs hela Norges kust på en sommar – och givetvis i mestadels motvind) vann herrklassen enkelt och imponerande. Kung Einar 66 år lyckades knipa andra platsen med en hårsmån före brorsan till Fredrik.
Chipo som var gravid och inte fått lika många timmar i kajaken som jag på sistone kunde väl inte utmana mig fullt ut. Men tänk vad häftigt att vi ändå var tre damer!
IMG_2329JPG

Hela trailern med!

På eftermiddagen kom en fraktbåt och hämtade upp alla finalister och skis/kajaker för transport till Myre, en fiskehamn några vikar bort. Där skulle en festival pågå och vi skulle köra finalerna igen som uppvisning. Det var kul med utflykt till Myre och efter racet hann vi kika runt på kajen, kolla in när norrmännen och norskorna tävlade i att hiva fisketråg så långt de bara kunde. Vi köpte färska torskburgare och frityrstekta torskbitar med remouladsås – så gudagott. Engelsmän tjatar så om sitt fish’n’chips och jag lovar att de skulle gå i spinn om de fått smaka på den här fisken. Vi fick också nöjet att se på roddtävling där bland annat Chipo och Fredrik var med och rodde traditionell roddbåt. Förr i tiden hade varje by i Vesterålen en sådan roddbåt liksom två starka karlar redo då det var dags att ro dit jordmor (barnmorskan) när någon kvinna i byn skulle föda.
IMG_2337JPG

Einar och Christina njuter av färsk torsk i olika former


IMG_2338JPG

Chipo och Freddan ska ro. Båten deras hade de rott upp tidigare till Myre från hemmahamnen Stokmarknes. Vet inte exakt vilken väg de tog men på kartan ser det väldigt långt ut. Förmodligen bara en söndagstur för dem :-)

När vi kom tillbaka från Myre vankades det grillad val i Skipnes. Detta var helt klart en ny materfarenhet för mig och det var spännande att skära itu den mörkröda biffen – som liknade struts- och nötbiff, fast mörkare! Valkött skall inte grillas/stekas igenom utan serveras medium rare. Fick en liten bit som var genomgrillad och den smakade lever. Men den stora biten på min tallrik var enormt mör. Smaken var något helt nytt och jag kan inte sätta fingret på det riktigt. Jag tror att jag skulle komma att älska det om jag fick äta det några gånger till. Till valen drack jag en ljus, kall öl från Nordnorge, underbart passande i solen och i min törstiga strupe.
IMG_2345JPG

Dags att prova grillat valkött, biffen ni ser ner till vänster.

IMG_2346JPG

Lokal öl, riktigt god!

Patrik hade haft en skön dag på havet ihop med andra paddlare. Han var helt lyrisk efter den äventyrsfyllda paddlingen där han gått runt ett par gånger, fått surf i dyningarna, tagit revanch på havet och sett havsörn och fantastiska vyer. Trots den turen var Patrik inte sen att hänga på Christinas och min idé om att paddla ut och fiska efter middagen. Ljust var det och fiskespö hade vi fått låna. Klockan var säkert runt nio när vi drog iväg och kvällen var lugn,det var som olja på havet, bara en svag dyning rullade mot oss. Folk som pratar om fiske i Nordnorge säger att det nappar så bra. Att man alltid får fisk. Just det där ville jag prova och det var anledningen till att vi satt här nu och fiskade från kajakerna/surfskin. Men inte tusan nappade det… Efter att spöt tagit en tur hos alla tre utan lycka vände vi inåt. Jag ser då hur en fisk hoppar i ytan en bit bort och lägger ut reven som en dörj. Snart får jag napp och vevar ivrigt in reven. En fin liten sej kommer över ytan och jag skickar över den till Christina för ‘nertagning’ eftersom jag själv håller i spöt. Det tog ett antal försök innan Christina fick tag på den hala rackaren och jag kunde ta kroken ur munnen. Lägger firren i en plastpåse och skickar över den till Patrik eftersom han har kniven. I nästa stund som jag tittar på Patrik – som sitter där med kniven i högsta hugg – ser jag hur fisken dyker ner i havet. Man kan väl säga att den slank ur näven. Kanske lika bra det, jag var ju mätt och så slapp jag rensa fisk.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Patrik fiskar från sin ski


OLYMPUS DIGITAL CAMERA

-Ta fisken Christina! Foto: Patrik Stenberg


OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Foto: Patrik Stenberg

Fredag – maraton och avslutning
Vaknade till ett smådisigt men skönt väder med fortfarande klar sikt och skön temperatur. Idag skulle det paddlas en halvmara i förhoppningsvis rasande tempo (för mig) och jag laddade in en rejäl grötportion, blandade sportdryck och kittade västen med nörutstyr och nödenergi. Klädvalet var svårt och landade på ett lager neopren på benen, en tunn crafttröja, open-palm neoprenhandskar och en vindjacka lättåtkomlig i västen. Det skulle inte blåsa nämnvärt idag och jag hatar att bli för varm när jag rejsar. Kan fortfarande inte fatta att jag stod ut i värmen i två och en halv timma under racet på Tahiti i höstas?!
Det var ett gott gäng med havskajaker som la upp sig på startlinjen liksom oss få surfskipaddlare. Chipo och Fredrik körde tillsammans i sin dubbel och i herrklassen för surfski var det Einar, Jim Ness, Patrik och Milslukar-Eirik (Erik Bentzen) som skulle göra upp. I damklassen var det Christina och jag. I havskajakklassen var startfältet såklart betydligt större på både herr- och damsidan.

Jag är redo för race. Foto: Patrik Stenberg

Startskottet small och vi satte av. Einar försökte ta dubbelns våg, något jag redan innan visste var dumt. För mig skulle det kosta allt för mycket. Efter en stund tröttnade Einar och väntade in mig medan de andra guttarna fortsatte efter dubbeln. Einar och jag höll ihop en bra bit och det var intressant att lära av Einar hur han tänker när han väljer väg på ett så pass platt race. Men allt det där är ju hemligheter jag inte tänker avslöja här 😀

Vi gick mot vinden innan rundningen av en mindre ö och här drog Einar ifrån mig. Jag var ikapp Eirik Bentzen men efter rundningen fick han upp farten och jag tappade undan för undan. Vi gick ut på den långa downwindsträckan och vi hade kanske 4 m/s i ryggen och dyningar från sidan, dock inte lika stora som för två dagar sedan. Jag försökte och försökte hitta flyt i de små vindvågorna men såg ingen hastighetsökning när jag fick surf. Det var frustrerande att se Einar och Eirik öka avståndet till mig, speciellt Einar som hade skickligt flyt och verkade närma sig Jim Ness, som inte längre låg efter dubbeln. Jag fick inget gratis, fick aldrig vila och musklerna kändes lite tunga nu. Vid nästa rundning där vi gick in på skyddat vatten verkade jag närma mig Eirik igen. Att ta igen på plattvatten är väldigt olikt mig – en helt ny situation. Trodde ju surf var min grej?! De sista två kilometerna var vackra genom den lilla skärgården och jag tryckte och tryckte för att försöka ta Eirik. Men tusan jag kom aldrig så nära att jag kände att det skulle ske. Försökte köra allt vad jag kunde för att snygga till siffrorna som man så fint säger. Gick i mål i Skipnes på 1.56 något, ett par sekunder efter Eirik. Einar fick ca 3 minuter på mig och lyckades även knipa Jim och tog därmed första platsen i herrarnas, inte så långt bak efter dubbeln. Det var bara att lyfta på hatten för kung Einar igen, han är klurig och mycket erfaren, något som kom väl till pass på ett småstökigt Atlanten med strömmar, spegelsjö, dyning och små vindvågor. Lite surt att jag inte kunnat nyttja vågorna bättre. Men i övrigt är jag nöjd över hur jag disponerade loppet, kädsel och energi. Och det var ju fantastiskt att få göra ett riktigt race i den miljön!
Det var imponerande att se att bästa dam i havskajakklassen,  Anne Wahl,  säkert 20 år äldre än mig, paddla samma distans på 2.17. Respekt!
IMG_2376JPG
Tog senare en promenad på ön och det var riktigt skönt i solen. Einar och Tora hittade mogna hjortron, eller multe som det heter på norsk.
Avslutade med en kall öl på bryggan, det var fint det!
IMG_2409JPG

Fjällflickan. Foto: Einar Kjerschow


img_2537-1.jpg

Multe, eller Hjortron som vi svenskar säger. Direkt från fjället by Einar och Tora.

IMG_2370JPG

IMG_2371JPG

Ut på (ö-rund)tur, aldrig sur.

På kvällen blev det ordentlig fest med fiskmiddag inne i den mysiga restaurangen. Det blev prisutdelning för de två tävlingarna och jag fick bland annat rökt lax och rökt valkött – spännande! Det delades ut många priser och diplom liksom utlottningspriser. Patrik vann en jättefin grönlandspaddel, så fin att man vill hänga upp den på väggen. Och sen sjöngs det sånger, hölls tal osv. Som halvt delaktig i ASKR började jag förstå lite mer av gemenskapen turpaddlarna emellan, de uppskattade arrangörerna och ledarna och det uppskattade arrangemanget som helhet. Det var många av deltagarna som varit med många år i rad och jag kände själv att det här inte var min sista gång.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Avslutning, middag och fest

Fler öl och trubadurerna kom fram. Det dansades och festades på en bra stund. Runt 02 blev jag trött och gick ut på bryggan. Det var ljust fast dimmigt – ett skumt ljus liksom. Det var häftigt att stå där mitt i den ljusa natten och se in i dimman och det spegelblanka havet som på något vis flöt ihop. När jag gick upp för att lägga mig träffade jag en norsk tjej i köket som lagade lite fyllegröt till sig själv. Jag var först av alla att krypa ner. Har ingen aning om när de andra gav upp men hörde i efterhand att några bara sov någon timma.
IMG_2379JPG

Dags för fest!


IMG_2382JPG

Hej Norge, heja ASKR, heja oss, heja den ljusa natten.


IMG_2386JPG

klockan är 02 – får man gå och lägga sig nu?

Del 3 – resan går vidare
Lördag morgon
Vi fick en solig morgon och efter att ha packat ihop våra prylar för båttransport till Kråkberget satte vi i och gav oss ut på en liten mystur, Einar, Tora, Christina, Patrik och jag. Kom inte längre än till den magiska sandstranden några få kilometer bort på samma ö. Där la vi upp våra skis och klev upp mot husen för att få oss en nygräddad våffla. Här serverades de med hemlagad rabarbersylt och brunost. Brunost på våfflan var nytt för mig och jag provade. Brunost är ju gott liksom våffla men tillsammans tyckte jag att brunosten blev för dominant och dödade våffelsmaken.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Våffelstranden.  Foto: Patrik Stenberg


OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Foto: Patrik Stenberg

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Brunost på våfflan

Vi paddlade sedan tillbaka till Kråkberget där vi tog upp, bytte om och lastade på våra skis på släpet som skulle gå tillbaka till Oslo. Nu skulle vi vi vidare till Lofoten med bil och Christina Holm, som kört upp helt ensam, bestämde sig för att hänga på oss och vi satte av i konvoj söder ut. Vid Melbu väntade vi på färjan som skulle ta oss över till Lofoten och vi passade vi på att äta. Hade handlat lite lokala delikatesser varav ‘Lofotens Fiskekaker’, fiskplättar som var mer som fiskburgare gjorda nästan enbart på fisk. Norge är ju inte känt för att vara det bästa matlandet i världen direkt men det finns några små stjärnskott här och där såsom brunost (speciellt den med kardemumma), kardemummavåfflor och så dessa fiskekakor (av märket Lofoten). Hur goda som helst, ordentligt kryddade med både dijonsenap och vitlök. MUMS!

IMG_2396JPG

Vacker körning mot Stokmarknes

IMG_2403JPG

Snart är vi på Lofoten – ni ser det där borta.

Väl på Lofoten blev bergen än mer dramatiska och det var fantastiskt att susa vidare söder ut. Vi ville aldrig sluta se och upptäcka men när klockan närmade sig midnatt var jag trött och satte ner foten. Pekade med hela handen in oss på en camping (som var mer eller mindre full) där vi slog upp våra tält (väldigt nära andras tält) och stupade ner på liggunderlagen. Sov som en stock igen!
Söndag – Lofoten på 12h
Lyxig campingfrukost med Tora-stekta bacon och ägg, perfekt stekta enligt Patriks och min mening. Jag som fått en fågelbajs i huvudet kvällen innan lyxade till det med en dusch och tvättade håret. Drog sedan iväg till Henningsvaer, ett gammalt fiskeläge ute på några öar (numera sammanbyggda med broar). Det märkes att vi nu befann oss i turistiga omgivningar. Det stod tält längs hela vägen ut mot Henningsvaer. Vi hann även med att gå upp på ett berg, få en fin överblick av Henningsvaer och bada av oss svetten i fjällsjön. Helt fantastiskt tyckte vi alla och vi var tacksamma över det fina vädret som tillät oss att soltorka.
IMG_2422JPG

Henningsvaer där borta till vänster

IMG_2444JPG

Svalkande dopp i fjällsjö efter topptur. Foto: Christina Holm

Nästa stopp blev Undsta beach, ett klassiskt vågsurfställe. Där sprang vi på Lina Vleugels med familj. Tjena! Körde sedan vidare söderut och det utlovade regnet kom. Fick se flera fina sandstränder längs vägen liksom gamla och nya fiskelägen såsom Nusfjord, Hamnöya, Reine och Å. Vid det här laget regnade det rejält och vi började bli tveksamma angående tältningen för natten. Klockan var runt 22 och vi stannade och frågade om tillgängligheten för olika stugor. Tillslut fick vi napp på en Fiskebua precis vid färjeläget vid Moskenes. Det passade ju perfekt eftersom vår färja till Bodö skulle avgå 6.00 på morgonen. Och det blev en mysig och torr kväll inomhus där vi skålade för en underbar resa. Framför oss återstod nu bara en hemresa på ca 30 timmar.
8

Nusfjord

Så här i efterhand har jag redan börjat längta till baka. Till lugnet, naturen, vyerna, bergen, hjortronen, det enkla livet. Jag vill se mer, jag vill paddla mer. Jag blir sugen på att vara med på rumblen nästa gång fast då i surfski. Kanske dags att bygga ny packlucka? Jag kan verkligen rekommendera att åka till Lofoten/Vesterålen och vara med i ASKR. Det var en fantastisk resa och vem vet, kanske vi åker tillsammans nästa gång? För att mötas är att leva livet anser jag, så varför inte mötas där uppe?!
Fler bilder från resan
vault

Paddling i sjysst miljö. Foto: Patrik Stenberg

6

Nusfjord


4

Nusfjord


2

Christina matchar inte riktigt det gapet. Tack och lov!

 
62

Bra fik i Henningsvaer och det mesta verkar ju vara vansinnigt gott här


60

Första lyxfikan


58

Hallå Lina Vleugels!


56

Närmare surf än så här kom jag inte på Unstad beach. Foto: Christina Holm


52

Å, sista utposten (per väg) på södra Lofoten. Foto: Christina Holm


Skön kvälls- och fisketur med Patrik och Christina


OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Christina och jag och inget napp. Foto: Patrik Stenberg


Pannkakslunch à la Emma. Tack för smöret och äggen Christina!


OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Lunch!


OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tinden. Foto: Patrik Stenberg


Einar och jag. Tack för att du tog mig hit.


10

Patrik provar en bit av mitt rökta valkött. Skeptisk först men lät sig sedan väl smakas


18

Hamnöya, södra Lofoten


20

Reine, Södra Lofoten

En oväntad downwind

Juli 2016

Resereportage från Danmark/Jylland
Kris och jag samt två vänner hade bestämt oss för att åka till Danmark/Jylland för att utöva vindsporter såsom windsurfng och kite. Stället vi skulle åka till heter Krik och ligger innanför Agger, en liten ort som nog är känd i windsurfingkretsar. Stället ligger ca 30 min söder om Klitmöller, också välkänt bland de som gillar vind- och vågsporter. Krik är mer eller mindre en gata som man kör förbi på någon minut och ska man handla mat får man åka till den lilla butiken i Agger. Jyllandskusten är tuff med stora vågor från Atlanten och starka strömmar råder ofta kring Agger. Krik däremot ligger i innanhavet ‘Nissum Breding’ innanför Agger och här finns en suverän vik för både kite och windsurfing/freestyle.


Jag tog med min surfski på biltaket eftersom jag behövde få mina träningspass gjorda. Någon förhoppning om downwind hade jag inte, jag hade inte ens tänkt tanken att det skulle vara möjligt. Och som jag nämnt tidigare; den bästa downwinden är den oväntade downwinden.
Vi hade en enorm utdelning med vindar hela veckan vi stannade. Visst, det var regnigt och kallt och jag köpte mössa. Och jag var aldrig riktigt sugen på att dra på mig neoprenet. Men när dräkten väl var på och jag stod där ute med kiten och kitebrädan var det givetvis skitkul. Och kitespoten var perfekt för mig. Tog min hoppträning till högre höjder och nacken fick sitt efter några kraschlandningar.

Kompisen Ann-Sofi en hängiven windsurfare. Här med sin surf-Volvo som gått snart 50 000 mil.

Och så var det dags att köra det där intervallpasset i min ski. Snart efter den lilla piren blev vågorna förhållandevis stora och mycket lekfulla och det blev en kul uppvärmning på 4 kilometer surf innan jag vände tillbaka och körde intervallen med vågorna mot mig och i sidan. Inte lika kul! Men en tanke hade väckts till liv och dagen efter bad jag Kris hämta upp mig vid brosfästet 30 kilometer bort. Idag var det ganska skönt ute, solen sken och vinden låg på ca 9 m/s. Kompisen Clifford hängde på de första 15 kilometrarna och kunde bekvämt bli upphämtad med bil på en stenstrand längs vilken bilvägen löpte. Jag fortsatte 15 kilometer till och fick njuta av lite större vågor, de största runt knappa metern. De första 15 hade varit enormt lekfullt och lättfångat och de sista 15 fick jag ta i lite mer för att fånga vågorna. Upptaget vid brofästet var perfekt då havet lugnade ner sig avsevärt här, och det var lätt att komma intill med bilen.

upptag efter 30 kilometer dw vid brofästet

Dagen efter hade vi en hel del mer vind och samma fina riktning från nordväst, en medelvind på 13m/s skulle jag tippa på och byarna var minst 15m/s. Jag gav mig iväg på samma tur igen. De första 6 kilometrarna hade jag fina vågor snett bakifrån och kunde jag snitta ca 11km/h utan att paddla nämnvärt. När havet sedan öppande upp sig blev det riktigt häftigt och vågorna bara växte och växte. Eftersom jag paddlade på ett innanhav var vågorna något kortare än ute på havet och något lättare att fånga. Dock var vissa vågor kring uppskattningsvis drygt 1,5m och kanske mer än så och det var riktigt actionfyllt att surfa dem. Det var nog första gången som jag lyckades länka de snabba vågorna och verkligen göra något med surfarna och jag var uppe i över 20 km/h flera gånger. Farter runt 17-19km/h blev skåpmat. Att paddla i hög fart är inte helt enkelt men idag hade jag stabiliteten och tekniken att klara av det riktigt bra. Vissa av surfarna blev rejält branta då jag inte lyckades hänga mig kvar på toppen, eller var dum nog och fångade vågen för sent. Nosen på min ski dök rakt ner i vågdalen och en bra bit under vattenytan. Det blev rejäla stopp när skin kom tillbaka upp och ofta efterföljt av en broach. Alla som har en Fenn vet ju vad ‘pluppen’ är för något. Jag brukar tejpa över hålet men nu den här resan hade jag pluppen i hålet istället. Och i varje surf där vattnet sköljde över fören blev jag nervös över att pluppen skulle slitas bort av trycket. Fick ordentliga kaskader av atlantvatten i ansiktet och det kändes emellanåt som om jag åkte vattenrutchkana. Galet, skithäftigt och aningen nervöst. Kände någonstans långt inne i mig att jag faktiskt inte ville gå runt i de vågorna. Jag hade dubbla leg leash plus paddelleash men litade ändå inte på att jag skule få behålla skin om jag gick runt och en våg skulle ta med sig skin. Jag var ju helt ensam ute på det vilda havet och såg mig själv hala upp min smartphone och försöka ringa någonstans. Det skulle aldrig ha funkat! Där och då bestämde jag mig för att jag måste börja ta med mig en vattentät knapptelefon på framtida äventyr.

Totalt överlyckligt gled jag i land vid brofästet och visste att jag hade paddlat min bästa downwind någonsin. Jag har varit ute i större förhållanden förut men inte kunnat hantera det lika bra. Den snittfart och det flyt jag hade i vågorna idag gjorde upplevelsen ordentligt fartfylld och adrenalinframkallande.

I sköna långa 30 kilometer! Satte turen på 2.05 så ja det gick fort för mig.

Så Nissum Breding – ett fantastiskt ställe för downwind! Blåser det västligt kan man säkert sätta i någostans där färjan går över mynningen ut till havet. Blåser det mindre kan man vara på havet istället. Och man kan åka till Klitmöller och träna i vågor. Bor gör man bekvämt på campingen i Krik – i stugor om man vill. Logistiskt sett är den här trettiokilometaren effektiv då fina vägar löper mer eller mindre längs havet och de är i princip tomma på bilar.

underbara fru som hämtar, fixar , packar och möjliggör mina härliga downwinds.

Jag måste tillbaka dit! Det hade varit kul att dra dit ett gäng på prognos!

Downwind clinic med Boyan

På min önskelista inför EM satsningen 2016 står det bland annat: Downwind träning med Boyan (kanske en av få realistiska punkter?!). Jag var nere hos honom i Tarifa september 2015 och fick lära mig ett och annat och får säga att jag sedan dess blivit mer effektiv i vågorna och jag vet mer vad jag håller på med och framförallt varför. Att samla ihop oss prioriterade paddlare och åka ner till Tarifa är inte helt enkelt med tanke på ekonomi, tid, schema o s v. Så varför inte ta hit coachen istället? Sagt och gjort, Richard Holm i surfskikommittén fick ok från förbundet och planlade det hela. Boyan kom upp lagom till SM i Norrköping och tanken var att vi under två dagar på östkusten skulle paddla tillsammans. Dock var vindprognosen urusel men på västkusten såg det mycket bättre ut. För att kompromissa med Stockholmspaddlarna så blev det en dag i Norrköping där Boyan körde några timmar teori med oss samt ett plattvattenspass. Andra dagen förlades till Marstrand.

13631517_10153751026602896_4261037015304092760_n

Fyra lyckliga paddlare på Marstrand: Richard Holm, Emma Andersson, Ema Levemyr, Boyan Zlatarev. Foto: Magnus Siverbrant. OBS! Kolla in fem skis på taket!

Det var första gången Boyan paddlade på svenska västkusten och jag tror att han blev lite frälst faktiskt. Det kom att bli en perfekt dag med det bästa västkusten hade att erbjuda: Sol, bra drag i Marstrand med folk och snabba segelbåtar, ganska varmt i vattnet och så helt fantastiska vågor. Det var Magnus Siverbrant, Richard Holm, maratonpaddlaren Emma Andersson och jag som tillsammans med Boyan la i våra skis vid Reidars Kajakuthyrning och paddlade ut genom hamnen. Synd för de andra som inte kunde hänga på! Som sista dagen på Match Cup var där mycket folk och mycket aktivitet på vattnet. Vi fick trängas med båtar, segelbåtar, kajakpaddlare, SUP paddlare och färjan innan  vi kom ut på öppet hav. Riktigt härligt var det att möta vågorna och vinden hade ännu inte hunnit friska i så mycket, vad kan det ha varit? 8-9 m/s?

Tre downwinds
Det blev en lång och skön downwind in till Lökeberg som började med stora vågor runt 1,5m. Att surfa stora vågor är svårt tycker jag och det var därför intressant att se hur Boyan gjorde och även efteråt diskutera teorin kring hur det ska gå till. Det var först när vi kom in på Älgöfjorden som det blev enklare och mer lekfullt. Och perfekt för att lära sig hitta sweet spoten, hitta långa surfar med riktningsändring mm. Jag blev tillsagd att jag stöttade felaktigt på min vänstra sida. Vadå tänkte jag, det spelar väl ingen roll om min armbåge pekar nedåt eller uppåt? Boyan förklarade att det finns risk för axeln att gå ur led med den vinkeln jag höll. Jag förstod senare vad han menade eftersom jag stöttade och bromsade farten duktigt mycket för att bibehålla rätt position på vågen. Rejält tryck på paddeln med andra ord. Idag var det fokus på att surfa, inte paddla, och jag försökte verkligen hålla mig till det, vilket emellanåt är svårt. Speciellt när man ser Siven flyga förbi och jag ville ta upp kampen. Den killen har också svårt att låta bli att trycka på. Förmodligen ännu svårare än jag. Genom att ’bara’ surfa höll jag kring 14-15km/h och det finns väl inte så mycket anledning att paddla på då? Ärligt talat så handlar ju inte Boyans clinics om att paddla snabbt, det handlar om att lära sig surfa. Och när man surfar ska man inte paddla ifrån vågorna/paddla snabbt, det kan man göra hemma/någon annan gång, det handlar om att utnyttja vågorna så mycket som möjligt. Och det här är en av anledningarna till varför Boyan sätter alla deltagare i Epic V8or när de kommer till Tarifa. Om detta pratar Boyan en del om i sin podcast, mycket värd att lyssna på – lyssna här.

Boyan är knäckande bra i vågor och det är alltid kul och inspirerande att se proffs jobba. Vi gjorde en övning som går ut på att komma så långt som möjligt på 100 paddeldrag eller max 5 min. Jag avslutade mitt hundrade paddeldrag något efter Siven och efter mig var Richard och Emma. Boyan var långt framför oss och hade bara avverkat 80 drag när 5 minuter hade gått. Sa jag ’knäckande’?

boyan_4

Sköna, lättfångade vågor. Men inte alltid så enkla att stanna kvar på. Bromsar å bromsar!

När vi kom i land var det ombyte och matintag som gällde innan tur nummer två. Magnus föräldrar ställde idag upp som chaufförer och vi slapp därmed hämta några bilar, riktigt lyxigt! Vid tur nummer två satte vi i vid campingen och paddlade upwind ca 1500m. Vinden hade ökat till runt 12 m/s liksom våghöjden och det här passet kom att bli mitt bästa för dagen och bästa/effektivaste surfpasset hittills för mig. Tror aldrig jag har surfat så mycket och paddlat så lite. Det gick inte att ta miste på lyckan ute på havet, vi var flera som skrek av glädje i surfarna. Jag kände snart att det här måste jag bara ha mer av, det måste bli en tredje tur. Richard var trött, Emma behövde åka hem liksom Boyan behövde vända upp mot Stockholm. Skönt att Siven hade lite ork kvar och efter ännu ett ombyte och matintag blev vi skjutsade upp till campingen. Mina torra ombyten hade vid det här laget tagit slut och det var inte speciellt skönt att krypa i de blöta kläderna igen.

Den här gången vände vi rakt ner med vinden för 10km dw. Jag var trött nu och hade lite ont här och där och försökte mer än någonsin surfa och snåla med paddeldragen. Men även hjärnan var trött och jag får väl erkänna att det faktiskt var skönt när turen var över och skönt att inte längre ha suget för mer surf. Kort och gott – jag var äntligen nöjd, hungern stillad!

boyan_3

Sista rundan och vågorna var fortfarande fina. 

Boyan var också nöjd och undrade varför vi inte öppnat surfskicenter vid Älgöfjorden. Det var ju ett perfekt ställe för downwind menade han på.Vågorna lagom stora, skönt med land hyfsat nära och en biltur på ca 15min till ilägg är ju ingenting menade han på. Och just idag hade det varit world class conditions tyckte han. Ja, jag har då aldrig påstått att vi i Sverige inte har bra möjligheter för att bli duktiga surfskipaddlare. Vi har massor med kust och absolut bra möjligheter för downwindturer. Bra vägnät finns det också och vägarna är inte allt för trafikerade. Jag har varit i andra länder och paddlat ski och där har det verkligen inte gått lika smidigt att köra till iläggsplatsen. Men det verkar som om resten av världen tänker annorlunda om oss.

Det var två mycket givande dagar med Boyan. Hans teori blandade för mig nytt och gammalt och sällan lyssnar jag så noggrann på någons föreläsningar som Boyans. Passen på vattnet  var också väldigt bra ur flera aspekter liksom våra diskussioner efteråt. Boyan sa väl inte jättemycket till mig den här gången men det han sa var jäkligt bra. Och det han säger till andra ska man också lyssna noga på.
Älgöfjorden och Kungsbackafjorden
Ni som inte testat att paddla på Älgöfjorden ännu tycker jag skall testa detta. Vi i Göteborgstrakten är lyckosamma att ha två fina fjordar så nära, finfina för downwindpaddling. Kungsbackafjorden, mina hemmavatten, funkar bra på vindar kring syd och här blir vågorna extremt tillrättalagda. Stället är perfekt för nybörjare som skall lära sig surfa och man kan gå ut i väldigt hårda vindar och ändå känna sig säker. Och det går fint att hitta surf redan vid 5-6 m/s på rätt vindriktning. Vill man utmana sig går man runt Hållsunds udde där det blir stort och stökigt. Läs mer om Kungsbackafjorden här.

Älgöfjorden är något bredare och erbjuder samma typ av downwindförhållanden fast med fler vågsystem. För min del hittar jag just nu lite mer utmaning här eftersom vågorna inte är lika tillrättalagda. Men de är absolut lika lättfångade. Även här kan man söka större utmaningar genom att första paddla på öppet hav för att sedan gå in på fjorden. Vart gränsen går för dessa äventyr bestämmer bara du själv. Jag borde fixa en guide till paddling kring Marstrand. Om inte Siven hinner före vill säga :-)

marstrand

Tur nummer två för dagen 15km. Ilägg vid badplatsen nedanför campingen, paddling upwind ca 1500m och sen dw till Lökeberg

Tack Boyan för ännu ett givande möte. Och tack Richard Holm för att du fick till det här! Och tack Siven för uppehälle i sommarstuga, sjyssta föräldrar samt att du avslöjade dina trick för hur man kan lasta fem skis på en bil.

För er som har möjlighet att vara med på någon downwind clinic med Boyan så tag chansen! Boyan är pedagogisk och kan verkligen förklara och förmedla ’downwind basics’. Har ni inte möjlighet att åka till hans center i Tarifa så försök vara med på någon av hans clinics i Skandinavien. Hittills i sommar har han varit på flera platser i Sverige och kommer fortsätta i Oslo i augusti. Osäker på resten av hans schema innan säsongen drar i gång i Tarifa i höst.

Boyan klippte ihop en film från dagen. Se den på Facebook:
https://www.facebook.com/surfskieducation/videos/1350694681626910/